Den här veckan blev som den blev - vi turas om att jobba och att hålla ett vakande öga på Josef, så mycket mer än så blir det inte. Huset ser ut som... tja, som ett hus där det bor en barnfamilj med sjuka barn, ungefär. Inte påskvackert, direkt.
Josef fick ju magsjuka i lördags och även om det passerade ungefär så snabbt som det brukar, så fortsatte han med (hög!) feber i tre dagar och klagar fortfarande på huvudvärk och ont i magen. Vi höll på att bli riktigt oroliga ett tag, inte minst när näsblodet forsade länge och väl idag, men mot kvällen började han äntligen vakna till och bete sig mer som vår vanliga Josef igen. Så skönt!! Arvid har dessutom varit hemma från skolan i två dagar med en snällare variant av Josefs bacill och nu väntar vi med spänning på att se hur många av oss som är på benen i påskhelgen... hoppas på det bästa.
Jag som såg fram emot vår lediga påskhelg för att kunna vara supersocial. Oj, vad vi skulle umgås med mina syskon och alla vänner vi knappt hunnit träffa sen i somras eller så! Och åka slalom skulle vi! Och frilufta oss och allt möjligt! Vi får be om att återkomma. I juni eller så.
Oh well. Det betyder iofs att jag redan har inlett mitt påsklov, eftersom det är min tur att vara hemma med Josef imorgon. Jag kan inte påstå att det är bara elände med det! Och vädret är underbart (snö, blå himmel, fågelkvitter). Och jag tog mitt enda friska barn på en 200 meters långpromenad till biblioteket ikväll. Livet är ändå ganska bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar