Ännu en i familjen trillade dit; Edvin testade också positivt.
Det är en dålig nyhet för att: Det betyder att förkylningen i London var bara en förkylning, så det finns en viss risk att Arvid ännu får det. Det innebär att vi har skjutit upp vår fjällresa några dagar och står i standby tills vi kan göra en kvalificerad gissning att hela familjen är startklar.
Det är en god nyhet för att: Alla som varit sjuka är i skick nu och snart redo för avfärd! Och vem vet, kanske boosterdosen som Arvid fick inför London var en sådan dunderkur att han klarat sig? Och det känns onekligen bra att veta att jag inte släpade runt på två potentiella covidbomber i trängseln i London. Istället var det nog en helt vanlig österbottnisk lägerförkylning vi spred...
Ska jag vara riktigt ärlig har de här nästan två veckorna som gått sedan jag började få symptom inte varit så illa. Trist att vara sjuk förstås, men det har faktiskt varit lite välgörande att tvingas stanna upp och ställa in lite - än en gång. Tidvis har jag blivit stressad över att sommaren bara går utan att vi kunnat träffa folk och göra utflykter, men samtidigt behövde vi (eller åtminstone jag) nog koppla ner en tid. Det är faktiskt inte så illa att nästan få lite tråkigt och börja lösa sudoku, spela (en massa) spel med barnen och - faktiskt - ligga på soffan och lyssna på ljudbok samtidigt som jag spelar Toon Blast. Med ytterst gott samvete, för alla har ju hört om den stora tröttman som kommer efter covid. Rätt skönt också att inte behöva återvända till jobbet så fort som möjligt för att reda upp vikariekaos, utan helt enkelt få fortsätta ta det lugnt!
I lördags kröp sig rastlösheten ändå på, så jag tog min förvånansvärt friske och symptomfrie förstfödde och for till Kokkola. Vi gick på loppis, åt hamburgare på Burger Village och avslutade med glass på Café Bryggan på hemvägen. Vilken bra sommarlovsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar