Maxifun och mindre kul

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Inte fallskärmshoppning, inte kamelridning, inte macaronbakning. Lekland! Med perfekt timing lyckades jag och två kompisar (och våra sammanlagt åtta barn) få till en lekträff en helt vanlig tisdagseftermiddag. Med tanke på att Maxi fun är mindre än fem kilometer hemifrån och lär vara ett mycket bra lekland är det kanske lite konstigt att jag aldrig varit dit. Arvid och Edvin har varit ett par gånger, men aldrig med mig.

Det var... kul för barnen! Vi vuxna lyckades inte riktigt umgås så mycket som vi hade föreställt oss (våra yngsta är 1, 1 och 2 år och mår inte bra av att trilla nerför alltför många klätterväggar), men lite roligt var det ändå att klättra runt med knattarna. Det som var mest överraskande var att det faktiskt var roligt för de minsta också - jag tänkte på förhand att Josef mest var med som extraperson, men han tyckte faktiskt också det var jättespännande att klättra runt. Klart det måste bli premiär för pastelliga jätteklätterställningar när man nu en gång lärt sig gå!

Det som är mindre kul är min hals. Efter att jag var förkyld för en månad sedan har den inte blivit riktigt bra. Förra veckan tog jag faktiskt ett anginatest* eftersom det är mycket sånt som går i skolan nu. Tyckte nästan det var synd att det var negativt, hade varit en ganska enkel förklaring på halsont och allmän trötthet de senaste veckorna... Nu har halsen dessutom blivit tjugo gånger värre och jag kan varken tala eller svälja utan att det gör ont. Mycket irriterande! (Och mycket tråkigt att läsa om, jag beklagar..!)

*Angina, är det en finlandism? Halsfluss kanske?