Tankar

En av sakerna vi gjorde i början av sommaren var att fira svärfar som fyllde 80 år. En present från oss var ett löfte om en utflykt till Tankar, en plats dit faktiskt ingen av oss, inte han heller, någonsin hade varit. Vi har pratat om en utflykt ut till fyrön i flera somrar, men aldrig riktigt fått till det, så vi tänkte att det här blir en bra spark i baken - om vi en gång har lovat bort utflykten som present kan vi helt enkelt inte prioritera bort den ännu ett år! Det tog oss ändå nästan två månader att pricka in en dag, men i onsdags kunde faktiskt hela familjen följa med, så det var värt väntan. En vacker dag dessutom, vilket inte är självklart denna regniga, ombytliga sommar!

 

Tyvärr begränsas svärfar just nu lite av ett krånglande knä, men han var mer än nöjd med att sitta i solen med en kaffe medan vi utforskade ön. Det finns en naturstig runt ön, men har man bara alla knän i skick tar den ingen lång stund att gå! (Och jo, Edvin går på stigen även om den ser ut att ha försvunnit på den här bilden... för fåglarnas och vegetationens skull ska man inte ströva fritt.) Mysigt var det, även om stigen på vissa ställen gick precis intill sommarstugorna, och i något fall precis framför verandan... Det måste vara ett lite speciellt ställe att ha sitt sommarnöje, men i och för sig vet de ju att de flesta besökare som vimsar runt bara är där 2-3 timmar, tills turbåten går tillbaka mot land. Efter 15.30 får de pusta ut och njuta av friden igen! I och för sig finns det övernattningsmöjligheter på ön, så det kanske får vara nästa tillägg på önskelistan!

Det ordnas gratis guidningar på en halvtimme, både på svenska och finska, och vi nappade på den svenska. Vi behövde inte trängas, för vi var faktiskt de enda som väntade vid samlingspunkten trots att det hade varit pintjockt med folk på båten... På väg in i den lilla kyrkan hann jag väsa åt de två av mina barn som ibland gillar att teaterpuckla på varandra att det inte är valbart att bete sig som folk. Blir ju lite besvärande om en tredjedel av gruppen plötsligt håller på med stagefighting istället för att lyssna... men de fattade. Såklart!

Den lilla kyrkan på ön förvånade mig med sin historia. Själv skulle jag aldrig ha gissat att den byggdes så långt tillbaka som 1754, då för att underlätta livet för fiskarna som annars hade behövt ta sig in till sockenkyrkan varje söndag. Den ser inte mycket ut för världen, men jag förstår absolut att det regelbundet ordnas vigslar där! 

Fyren då? Tankar är fortfarande en fungerande fyrö och fyren lär fortfarande vara Finlands lyskraftigaste fyr. Mer rolig info är att ljusanläggningen tillverkades av samma fabrik som Eiffeltornet, och dessutom samma år. Coolt!

Eftersom fyren fortfarande är i bruk går det inte att gå upp i den när som helst, men under vissa veckodagar under sommaren får man lösa biljett och gå upp i grupp för att se på utsikten. Vi tänkte att vi lika gärna kan passa på när vi en gång kommit oss så långt som till ön, och köpte biljetter redan på båten. Det vi inte hade räknat med var att många andra tänkt som vi... När man köper biljett får man ingen tidpunkt, utan får ställa sig i kö och gå upp i tur och ordning. Första gången vi gick dit avskräcktes vi av den långa kön, men tänkte att det nog drar undan efter den första ruschen... Joke's on us: när vi kom tillbaka senare var kön ännu längre, och för att ha en chans att använda de färdigt betalda biljetterna fick vi gilla läget och ställa oss och vänta. Sist och slutligen tog det hela nästan en timme av vår tid på ön, vilket vi inte hade räknat med... men i kön hann vi äta mellanmål, några av oss hann promenera ner till dassen i hamnen och komma tillbaka utan brådska, de mest klätterglada hann klättra runt lite på fyrens nedre del, och så var det ju faktiskt både vackert väder och en vacker miljö. 

Sen måste jag också erkänna att jag hade fått för mig att man fick gå upp i själva lyktrummet (kan hända att det var nån bild i broschyren som gjorde mig lite väl optimistisk), och det insåg jag ju ganska snart under köandet att inte stämde. Man får gå upp till de översta fönstren, som väl är en våning under lyktrummet. Där kunde man se ut genom fönster åt tre håll. Utsikten var fenomenal, men någon ljusanordning fick vi inte se... (På bilden syns också en del av den hoppfulla kön... vid det där laget var det inte jättelänge kvar till stängning, så jag hoppas de hann få upp alla som stått och väntat!)

Att gå upp i spiraltrappan var i och för sig en upplevelse i sig - det fanns inga innerväggar, så man kunde se konstruktionen både uppåt och nedåt. Det var coolt! Men var det värt att gå upp? Ja, om vi räknar på inträdet. Nja, om vi också räknar in väntetiden. Mitt bästa råd skulle vara att vänta och köpa biljett på plats (vilket var prick lika enkelt som att ge över de förköpta biljetterna), på det sättet får man kolla in kön och avgöra om det verkar värt väntandet. Sen var det faktiskt en sällsynt solig dag och högsäsong när vi var där, så i början eller slutet av säsongen är det säkert något helt annat!

Överlag - en väldigt lyckad utflykt, jag är glad och nöjd! En mysig ö med spännande historia. Ovanligt vackert väder och glass på caféterassen. Hav och vind och havtornsbuskar som står tunga av omogna bär. Glad att vi kom oss iväg!