Badsäsongen tog ett tvärt uppehåll för oss. Inte för att värmen tog slut, men för att covid gjorde entré. Jag skrev tidigare att tidpunkten var helt okej för oss, men det är något vi missat under värmeböljan som varit - en massa, massa varma bad! Nå, sommaren är ju inte över ännu, men åtminstone den här värmeböljan verkar vara det. Till all lycka, får jag väl tillägga! I vanliga fall klagar jag inte så mycket över värme, men kombinationen att vara sjuk samtidigt som värmen trycker är ingen höjdare. Särskilt inte när det håller oss borta från stranden!
Desto gladare är jag att vi åtminstone inledde starkt. Direkt efter London gjorde vi premiär och fortsatte med bad tre dagar i sträck. Jag lyckades till och med få till stånd något jag längtade efter hela förra sommaren men aldrig fick till - en helkväll på stranden, bara för mig själv. På måndag kväll när jag hade lämnat av Arvid på Humle körde jag vidare till Storsand med matsäck, filt, bok och simdräkt. Sedan stannade jag där hela kvällen. Ingen tid att passa, inget sällskap med åsikter eller önskemål. Varmt i luften, varmt i vattnet. Underbart!
Och läget nu? Jag blev aldrig riktigt sjuk av covid, men nu en vecka efter att symptomen dök upp börjar jag bli lite trött på förkylningskänslan och tröttheten. Tålamod, tålamod! Matias blev sämre och var däckad en dag eller två, men nu är han också på bättringsvägen. Barnen verkar ha klarat sig, åtminstone fortsatte Josef testa negativt och storbarnen har inte visat några tecken på att ha smittats. Håller tummarna för att det håller i sig så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar