Välkommen med på en somrig förmiddagspromenad i Queen's park!
Queen's park är ett lugnt och lummigt område en bit bort från the hustle and bustle i centrala London, men ändå inte mycket mer än en halvtimme från centrum med tunnelbana eller pendeltåg. För oss blev det en lyckträff att hitta ett vindsrum hemma hos en familj via Airbnb - vårt rum var mysigt, värdarna trevliga och det lugna området blev ett andningshål där vi kunde landa och återhämta oss mellan alla aktiviteter där vi trängdes bland tusentals andra Londonbesökare. Lite särskilt glad är jag också för att barnen fick bo i ett (pakistani-)engelskt hem och öva engelska med våra värdar, fundera över skillnader jämfört med ett finländskt hem och öva sig på att bo tillsammans med främmande men snälla människor från andra länder. Så mycket mera värde i det än att bo på ett kedjehotell, vilket var vårt andra alternativ!
Parken som gett området sitt namn anlades till Queen Victorias ära i slutet av 1800-talet och kvarteren kring parken består fortfarande av viktorianska stenhus. Lugnt och hemtrevligt område, och själva parken låg precis mittemot vårt hus! Vår första förmiddag i London hade vi bestämt att ta det lugnt och bara gå runt i närområdet - på seneftermiddagen hade vi biljetter till Warner bros studios och efter vår långa färd kvällen innan var det perfekt med sovmorgon och lågt ställda planer för förmiddagen. Älskar att gå runt i mysiga bostadsområden i främmande städer! Vi tog sikte på Kensal High street en bit bort och hittade en helt annan typ av gata - lite skamfilat och med en skön blandning av människor.
Det blev lite shopping, men definitivt ingen high end-shopping! Vi köpte godis och snacks från Poundland och böcker från WH Smith - och så här efter resan kan jag konstatera att just godis och böcker var vad vi bar hem några kilo av från London! Det, och några Harry Potter-prylar. I övrigt blev det inte mycket shopping, men det var inte tanken heller.
Rätt snart började ändå gårdagskvällen och förkylningen som Arvid känt av ungefär sedan vi startade hemifrån ta ut sin rätt och vi bestämde oss för att gå tillbaka. Jag gjorde vad jag kunde för att få med mitt sällskap på fish and chips, men lunchen blev ändå mikromat från Sainsbury's kyldisk att värma "där hemma"... Well, så fick det bli, alla nöjda, alla mätta!
Vi läste med stort engagemang om diverse bortsprungna djur på lapparna längs med vår väg hem. Mest funderade vi på vad som hade hänt undulaten som rymt genom ett öppet fönster mitt under pågående antibiotikakur veckan innan... Spännande spännande, men det lär vi aldrig få reda på!
När vi kom hem var Arvid så trött att han sov i över en timme, tills jag med milt tvång väckte honom för att han skulle hinna äta sin mikrade portion innan det var dags att bege sig mot Warner bros studios... då skyllde jag tröttheten på dagen innan, men i efterskott har han själv sagt att han egentligen kände sig rejält förkyld både den dagen och resdagen, men försökte bortförklara det för sig själv eftersom han inte ville bli förkyld just då... Hehe. Och nu i efterskott undrar jag ju vad det egentligen var eftersom jag, Matias och (från och med idag) Josef testat positivt för covid nu medan Arvid och Edvin inte visar minsta lilla symptom. Men det skulle ju vara behändigt om det var det de hade då, så slipper de nu... Vi får se, vi får se, men lite misstänkt är det. Och så försöker jag isf låta bli att tänka på att jag - visserligen lyckligt ovetande - då har släpat runt två potentiella smittbomber i diverse folksamlingar i London... Förlåt världen.
Men den trötta nyblivna femtonåringen vaknade, ruskade sömnen ur ögonen och en stund senare gick vi tillbaka mot tågstationen för att ta, om inte Hogwartsexpressen, så åtminstone London overground till Watford Junction!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar