Igår insåg jag att jag haft på mig mjukisbyxor ända sen vi kom hem från BB och tyckte att det var lite deprimerande - det var en klen tröst att det åtminstone var flera olika par mjukisbyxor. Inte för att dagens special, superstretchiga mammabyxor, egentligen är så mycket annorlunda...
Allt har sin tid. Födas har sin tid och dö har sin tid. Jeans har sin tid och bekvämt framför allt har sin tid.
Annars sovs det mycket här, och ammas. Och det blir många böcker lästa, men inte så mycket annat gjort. Idag var hela familjen på utflykt till bibban 200 meter härifrån, och det tillsammans med min soloexkursion till Citymarket igår var det mesta jag sett av världen utanför på ett tag nu. I två dagar fick jag straffet för att jag glömde den gyllene regeln "aldrig gå ut tunt klädd när du ammar" - i form av mjölkstockning och feber och allmän eländighet. Nu känns det fantastiskt att vara sig själv igen, minus en lite lätt svävande känsla på grund av sömnbrist.
Och barnet? Ja, han är perfekt. Och han heter Josef.
1 kommentar:
Vad härligt med en uppdatering! Jag köpte en "finmjukisdräkt" i petroleumfärgad velour inför nyfödingstiden med Lucas (med Felicia kom jag i jeansen på en månad. Andra gången? Hah! Då tog det...längre). Den bodde jag i, tog emot besök i, och ibland sov i. Som sagt, var sak har sin tid! Josef är verkligen mysig värre! Ska bli kul att få träffa honom sen när ni orkar. :-)
Skicka en kommentar