Barcelona 2014: Vi anländer (25.6)

Vi ramlade alltså upp på Ramblan, och därifrån var det inte många kvarter till vårt hotell. När vi valde hotell försökte vi vara lite gravidsmarta och prioriterade läget. Vi bokade in oss på ett hotell i gamla stan (Barri Gòtic), mittemellan Placa Catalunya och stranden, och det var helt okej - promenadavstånd till ganska mycket! Så här efteråt hade det kanske varit smartare att bo ännu lite högre upp i staden, för vi var till exempel bara till stranden en enda gång, så det hade vi inte så stor nytta av... Men lokaltrafiken fungerade också jättebra, så promenadavstånd var ändå inte avgörande.

Rummet var pyttelitet, och någon hade tagit det här med hygien väldigt seriöst - rummet osade klorin så ögonen gick i kors på oss och vi fick börja med att öppna balkongdörren på vid gavel... Men! Det var annars trevligt och fräscht, och framför allt - det hade en egen balkong med utsikt över en livlig gata och en medeltida kyrka. Inte dumt alls!

(Hotellet hette Hostal Fernando och får godkänt som budgethotell trots klorinångorna - inte bara för balkongen, utan också för att personalen var hjälpsam och för att en helt anständig frukost ingick.)

Efter att ha fräschat upp oss lite och suttit och gillat vår egen balkong i Barcelona en stund gick vi vidare ut - började med att sticka oss in till kyrkan mittemot bara för att inte plötsligt åka hem och inse att vi bara suttit och tittat på fasaden i flera dagar.

Sedan gick vi vidare ut på stan för att se oss runt. Själva Barri Gòtic blev jag inte kär i, men speciellt när man gick mot Placa Catalunya hände det saker överallt och det var nu bara väldigt roligt att vara där!

Men efter att ha upptäckt en stad redan den här dagen kände vi inte att vi orkade upptäcka särskilt mycket mer just då, så istället tänkte vi oss att hoppa på en buss och åka till ett köpcenter. (För ja, jag skäms nästan för att erkänna det, men jag ville till Primark... inte för att crazyshoppa, men för att jag köpte världens bästa ballerinor i Málaga i april ifjol och har använt dem skrynkliga sedan dess och nästan förstört dem i regnet på Astrid Lindgrens värld. Hoppades lite på att få uppdatera.) Hur som helst. Det kändes som lagom kvällsprogram, inte minst för att lokalbussar är ett ganska skönt sätt att se sig om lite i en ny stad.

Och gissa om vi var nöjda med oss själva när vi hade tagit reda på vilken buss vi skulle ta, hur biljetterna funkade och var vi skulle stiga på! Det är bara det att... när Mattus satt och följde med hur vi åkte på sin cykeldator tyckte han att rutten verkade ta ganska konstiga omvägar... Det gick liksom precis åt fel väderstreck... Jaja. Det visade sig att vi hade blandat lite och satt på en buss som var på väg till ett helt annat köpcentrum i en helt annan del av staden. (Men där fanns också ett annat Primark...) Ingen större skillnad för oss egentligen, huvudsaken var ju att vi var på väg nånstans. Ganska intressant också att köra genom lite ruffare stadsdelar där jag inte är säker på om vi hade känt oss bekväma med att gå runt.

Framme! Stället där vi i misstag hade hamnat var mitt bland nybyggda lyxhotell invid stranden några kilometer från stadskärnan, inget fel med det! Vid det laget var vi ganska trötta och hungriga, och bara att gå in i det röriga köpcentret var som att få ett smäll i huvudet... Men jag gjorde min runda på Primark (inga ballerinor där inte) medan Mattus inte shoppade elektronik på Mediamarkt. Inte mycket resultat av den rundan, förutom tilltagande trötthet, men vi avslutade åtminstone på topp - vi köpte med oss supergod nudelwok som vi tog med oss och åt på stranden. I sanden. I solnedgången. Med Medelhavet som rullade in framför oss. Vi kunde inte ha avslutat vår första dag i Spanien så mycket bättre!

Och till sist inledde Mattus sin kvällsvana att sitta på balkongen och låta sig underhållas av vimlet nedanför medan jag slängde mig på sängen och placerade mina svullna preggofötter så högt jag kunde. Det var den dagen!