Eftersom jag vet att jag har åtminstone tre läsare som väntar på reseblogg (ni vet vem ni är) börjar det bli dags... Eller nä. Faktum är ju att det ändå är jag som har allra mest nöje av dem. Så om det händelsevis finns någon som gäspar åt två månader inaktuella bildbomber är det helt okej - jag har åtminstone roligt! :)
Jag har bloggat från flygfältet (här) och strax efter hemkomsten (här) - då berättade jag också om den ganska miserabla resan från Tammerfors till Girona, som ledde till att vi var framme vid hotellet först fem på morgonen finsk tid... alltså en halv natt senare än det var tänkt. Men fram kom vi, och efter att ha gett oss själva sovmorgon var vi på hugget igen.
Frukost ingick inte*, så efter att ha gnuggat gruset ur ögonen fick vi börja med Expedition Morgonmål. Vi snubblade över en saluhall och tyckte det verkade lovande, men eftersom vi inte kände för en halv gris eller en hel vattenmelon till frukost fick vi ge oss. Istället hittade vi en liten kiosk/café där vi köpte med oss smörgåsar och croissanter som vi åt på en bänk vid en gågata. Flottigt, men mättande!
*Budgettips förresten! Kan rekommendera Hotel Condal i centrum av Girona - receptionen är mikroskopisk och frukost ingår inte, men priset är billigt, läget är centralt och rummen jättefräscha och trevliga. Liksom personalen. Eller, trevliga var de åtminstone, fräschheten kan jag inte uttala mig om. Höh.
Äntligen började det kännas som att resan verkligen startade. Vi var definitivt inte hemma längre, och det var precis den känslan vi hade väntat på. Girona är en småstad med en ganska sliten charm. Jämfört med Barcelona är det ett helt annat tempo - ett som gör att det passar perfekt att bara strosa runt och se sig om. Mitt genom staden rinner floden Onyar, med hus som hänger ut över vattnet och små broar som går kors och tvärs över floden. Väldigt färgglatt, även om vi hade ett lite märkligt väder som gjorde att det kändes som om det låg en grå hinna över staden.
Före den här resan visste jag nästan ingenting om Katalonien och katalanska, och hade inte en aning om hur stark självständighetstanken är i den här delen av Spanien, eller att katalanska är officiellt språk i bl.a. Katalonien och talas av nästan 7 miljoner i Spanien. Där fick jag för att jag tänkte suga i mig lite spanskakunskaper på resan... skyltar och reklam var antingen katalanska eller tvåspråkiga, men mer sällan bara på spanska. Intressant, även om tvåspråkighet inte direkt är exotiskt för en finlandssvensk!
Vi gick kors och tvärs över floden och stannade på varenda bro för att fota varandra. Äkta turister! Det tycker jag är okej. Det blir bara tråkigt att låtsas vara blasé, och med en Haglöfs tight på ryggen är det ändå ganska svårt att låtsas vara lokalbefolkning. (I Barcelona vandrade det iofs omkring ganska många Haglöfar och Fjällrävar, men de satt utan undantag på ryggen till en glad skandinav på semester.)
Vår plan var alltså att se oss omkring i Girona under dagen, och sedan ta tåget till Barcelona - vi visste inte så hemskt mycket om Girona, men hade läst 1) att det är en populär dagsutflykt för Barcelonaresenärer och 2) att det finns en väldigt välbevarad och vacker medeltida stadsdel där. Och det var alltså den medeltida staden vi var på väg mot, med många omvägar fram och tillbaka över broarna.
(En av broarna är förresten konstruerad av Eiffel strax innan han tog itu med Eiffeltornet i Paris, men det visste vi inte förrän jag råkade läsa om det här hemma...)
När jag ser på bilderna från för två månader sedan blir jag nästan förvånad över hur stor min gravidkula var redan då - visst är jag större nu, men skillnaden är ändå mindre än den var i mitt huvud... Jag rörde mig trots allt ganska obehindrat då, vilket jag inte kan säga stämmer längre! Mera om att resa som gravid senare, det gick fint!
När vi närmade oss de medeltida kvarteren gick vi förbi en kyrka som skyltade med en öppen utställning i ett källarrum. Vi svängde in utan större förhoppningar - vet inte riktigt vad vi förväntade oss, men knappast förgyllda uniformer till en halv romersk armé! Tydligen är det en parad i Girona varje vår, och då används de här... det skulle vara en upplevelse!
Den enda sevärdhet vi hade planerat att pricka in under dagen var de arabiska baden (Banys Àrabs), som inte alls byggdes av några araber, utan först (!) på 1100-talet, när det inte fanns morer i området längre, men de arabiska influenserna fortfarande var populära. Det är en skönt kravlös sevärdhet: inträdet kostar inte mer än 2 euro och den effektive resenären kan säkert vara klar på 10-15 minuter - men platsen var så magisk att vi dröjde oss kvar mycket längre...
Uppe på taket stod vi länge och lyssnade på de två gatumusikanterna nedanför som skapade sagostämning med en tvärflöjt och ett steel drum-liknande instrument. Det var något av det bästa vi gjorde på hela resan, utan tvekan. Det kändes inte bara som att vi var i ett främmande land, utan dessutom en främmande, obestämd tid.
När vi gick vidare och utforskade medeltida byggnader som jag inte ens vet vad de var (och som var helt öppna att promenera runt kring) hängde känslan kvar - och jag skulle knappast ha blivit mer förvånad av att möta två samtalande munkar i grå kåpor än de enstaka turister som vandrade runt.
Och... jag vet att jag har skrivit att jag rörde mig ganska obehindrat på resan, och att min gravidmage var till förvånansvärt litet besvär. Men att vandra upp och ner i stentrappor (i värmen, utan något att dricka, för det fanns inte att köpa någonstans - ännu ett argument för att vi kanske, kanske hade rest lite i tiden och inte alls befann oss på en plats som borde ha varit riktigt turiststinn) och sedan klättra upp i ett utkikstorn i gamla stadsmuren... det kändes. Ska jag väl medge. Men utsikten var värt varenda trappsteg!
Vi fick ge oss när vi till sist höll på att förgås av törst. Och lite av hunger. Vi gick tillbaka mot lite mer befolkade delar och hittade en uteservering med löjligt trist uppvärmd pasta (vi gör godare själva), men med kall äppeljuice och mysiga bord i skön skugga. Efter det fick vi småningom inse att vi nog borde söka oss tillbaka mot de nyare delarna av staden - tåg till Barcelona gick ofta, men de kunde ta allt från 40 minuter upp till 2½ timme... och Mattus var väldigt sugen på att hinna med ett höghastighetståg, bara för att... tja, det var oprovat.
Ingen brådska ändå. Vi gick upp till katedralen och ner igen. Ögonshoppade lite i ett par mysiga butiker. (Önskar fortfarande att jag kunde ha köpt en av tavlorna nedanför och bara magiskt poffat hem den...) Svängde förbi hotellet för att hämta vårt bagage och småsprang till järnvägsstationen för att hinna med tåget. (Springa till tåg kändes faktiskt inte heller jättebehagligt för gravidkroppen... men vi hann i alla fall!)
Och så... Barcelona! Vi började med att ramla upp från tunnelbanesystemet rakt på el Rambla, Barcelonas mest berömda och utan tvekan mest turistiga turiststråk. Mycket förväntansfulla och nyfikna på den här staden vi varit på väg till så länge!
(Om jag trodde att jag skulle bli mindre långrandig av två månaders distans till resan, så... hade jag väl inte riktigt rätt. Nytt försök i nästa inlägg!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar