Vardag med några händer för lite

Puh. Nå.

Nu har jag snart två hela arbetsdagar avklarade med familjefadern och försörjaren tillbaka på jobb och tre barn som ska hållas hela, rena och mätta, varav två dessutom har tider att passa då och då. Det har inte gått så dåligt, faktiskt!

Igår började jag faktiskt se på klockan först vid tvåtiden och sakna en till vuxen i huset. Idag gjorde jag det visserligen redan vid tio; då var två barn mycket missnöjda med min mammainsats och halva mitt (alltför sena) frukostägg låg utspritt över golvet. Men det gick uppåt efter det. Tider har passats, barn har hållits någorlunda hela och rena och mat har serverats när mat ska serveras. Dessutom har jag fått till barnvagnspromenader båda dagarna, och så aktiv har jag inte varit... sen i juli ungefär.

Jag är alltså ganska nöjd. Även om jag slocknade som ett ljus när Matias kom hem igår och vaknade först 1½ timme senare - då hade familjen redan ätit kvällsmat, efter att ha försökt väcka mig utan resultat. Återstår att se om jag lyckas hålla mig vaken idag!

Föråldrat

Haha, jag fick sjukhusräkningen på posten idag. Den hade eftersänts. För den var adresserad till Köpmansgatan i Åbo! Därifrån flyttade vi i maj 2005, och efter det har jag bott på fyra (eller fem, beroende på hur man räknar) adresser på två (eller tre) olika orter. Nu är jag väldigt, väldigt nyfiken på var Kiuru har grävt fram min urgamla adress i Åbo..?

Små, små steg ut ur bubblan

Igår insåg jag att jag haft på mig mjukisbyxor ända sen vi kom hem från BB och tyckte att det var lite deprimerande - det var en klen tröst att det åtminstone var flera olika par mjukisbyxor. Inte för att dagens special, superstretchiga mammabyxor, egentligen är så mycket annorlunda...

Allt har sin tid. Födas har sin tid och dö har sin tid. Jeans har sin tid och bekvämt framför allt har sin tid.

Annars sovs det mycket här, och ammas. Och det blir många böcker lästa, men inte så mycket annat gjort. Idag var hela familjen på utflykt till bibban 200 meter härifrån, och det tillsammans med min soloexkursion till Citymarket igår var det mesta jag sett av världen utanför på ett tag nu. I två dagar fick jag straffet för att jag glömde den gyllene regeln "aldrig gå ut tunt klädd när du ammar" - i form av mjölkstockning och feber och allmän eländighet. Nu känns det fantastiskt att vara sig själv igen, minus en lite lätt svävande känsla på grund av sömnbrist.

Och barnet? Ja, han är perfekt. Och han heter Josef.

Dagens boktips

En av de bästa böckerna på länge förresten, det är Här är jag nu av Karen Campbell. Läs den!

Glasgow, Skottland. Somalisk flykting blir vän med skotsk änka i 40-årsåldern. Båda två med plågsamma minnen i bagaget, men ändå med nån slags hopp för framtiden. Förutom att boken  är berättad med både humor och tyngd känns den väldigt aktuell just nu, med de nya flyktingar som är på väg hit till trakten - visserligen inte från Somalia, men jag kan tänka mig att det finns mycket gemensamt i frustrationen och vilsenheten när man ska skapa sig ett nytt liv i ett nytt land.

Ja, och att Abdi vid ett tillfälle uttryckligen frågar Debs om Skottland är självständigt eller inte känns ju också väldigt aktuellt efter i torsdags... På tal om det, här finns en väldigt bra filmsnutt som förklarar hur den saken hänger ihop! (Jag är väldigt svag för pedagogiska filmsnuttar med humor...)

Vad är väl en bal på slottet...

...eller ett 9-årskalas i Bäckby? Har skickat iväg tre av mina män, men jag själv och lillen håller oss kvar i babybubblan än så länge. Och visst hade jag gärna kalasat själv också, men det är inte alls dåligt här hemma med (för tillfället) sovande baby, gamla idol-avsnitt i bakgrunden och en av de bästa böckerna på länge.

Kan illustrera med den allra sista bilden av den här gravidmagen, från förra lördagens vigsel. Hanna och jag passade på att fota våra gravidmagar tillsammans (även om Hanna har en väldigt diskret klänning så finns den en fin kula därunder), och det var ju minst sagt på tiden! Två dygn senare hade det inte varit samma sak längre...

De två tidigare gångerna har jag lyckats ta en sista bild av magen på väg till BB, men den här gången blev det inte av - vi hade liksom fullt upp med att äta frukost, plocka ihop dagens förnödenheter och få iväg barnen till skolan och till fammo och faffas, precis som vilken måndagsmorgon som helst, och sen gick allt plötsligt så snabbt att kameran inte prioriterades så högt...

Han är här!

 

Det är 19 september och vi har hunnit fram till vårt beräknade förlossningsdatum - och här sitter jag nu, med famnen full av en mjuk, pytteliten människa som fyller fyra dagar idag. Allt gick så mycket snabbare än vi hade räknat med, och plötsligt var vi hemma igen med en liten. Nu börjar vi äntligen landa - och det konstiga är egentligen hur normalt det känns att vara en till i huset. Vi har tydligen gjort plats för dig länge redan, lillebror!

Med klumpig kropp på vacker vigsel

Hittills har jag ju sagt att jag trivs ganska bra med att vara gravid - sådär att jag förstås vill att babyn ska komma ut, men inte främst för att slippa vara gravid. Jag tror jag börjar ändra mig. Nu vill jag att babyn ska vara här och så vill jag ha tillbaka min normalt fungerande kropp!! Åh, så jag ser fram emot att kunna röra på mig igen. Knyta skosnören och dra på sig strumpor utan att ta sats före, det ska bli kul!

Igår kväll gick jag och barnen till Karin, min barndomsvän som flyttade hit i somras, och jag tyckte att det knappast kunde vara nåt problem att gå 500 meter i långsamt tempo. Det var det faktiskt inte på ditvägen. Men på hemvägen! När vi väl kommit hem hade jag så ont överallt att jag knappt kunde gå utan att ta stöd mot väggen - och det höll gott och väl i sig ända till i förmiddags. Mycket irriterande!!

I och för sig börjar det väl bli dags att få lite extra motivation inför förlossningen, så det är kanske lika så bra... Snart har den graviditeten slagit nytt längdrekord för mig - imorgon är jag i vecka 39+2, som är den dag då Edvin kom till världen, en dryg vecka senare än sin storebror. Fortfarande känns det overkligt att det börjar bli dags, men samtidigt mycket mer konkret än för en vecka sedan!

Mot eftermiddagen kunde jag åtminstone gå utan att vagga och grimasera, så jag slog på stort och åkte en sväng till Purmo för att vara med på min barndomsgrannes vigsel. Så vackert med höstbröllop! Och så roligt att få dela lite av all den där glädjen!

Barcelona 2014: Medelhavssalt på skinnet (28.6)

Äh, jag kan lika gärna ta sista dagen på resan när jag nu ändå håller på... Inte många timmar kvar i Barcelona! Sista dagen skulle vi checka ut elva, äta lunch och ta oss till flyget. Men en sak hade vi väldigt mycket ogjord ännu - vi hade ju nätt och jämnt sett en strand på nära håll! Så kunde vi ju inte ha det. Våra 3½ dagar i Spanien kunde definitivt ha fått vara fler, men kändes ändå helt okej. Men! Om den där sista dagen hade varit hel istället för halv hade jag inte haft något alls emot att hänga länge på stranden och strosa runt i Barceloneta, stadsdelen vid stranden.

Vi hann i alla fall både bada och ligga i sanden och njuta av förmiddagssolen innan det var dags att gå tillbaka. Det var inget fel alls på den promenaden som avslutning på resan! (Förutom om vi räknar med mina vid det laget ganska deformerade, vätskefyllda korvfötter...)

När vi kom tillbaka till hotellet hade vi tio minuter till godo för att samla ihop våra saker och checka ut, så duschen fick vi skippa. Medelhavssaltet vi hade på skinnet fick följa med hem. På återseende, Spanien!

Barcelona 2014: Montjuïc by day and by night (27.6)

Efter att ha gjort Park Güell hela förmiddagen, debatterat huruvida det var en av resans höjdpunkter eller inte (jag tyckte JA, Mattus tyckte NJA och lade sin röst på Sagrada Família istället) och åtminstone enats om att det var roligt att vara i en 1) park 2) uppe på ett berg var det dags att bestämma vad vi ville fortsätta med, den här resans sista heldag. Vi tänkte att park uppe på berg var ett vinnande koncept, och bestämde oss för att ta oss till andra sidan av stan för att ta linbanan upp på Montjuïc.

Vi tog oss till stadsdelen Montjuïc och hittade metrostationen där bergsbanan skulle börja - första delen upp mot berget kan man ta en bergsbana för att sedan byta till en linbana som går upp till toppen. Det är bara det att... vi hittade ingen bergsbana, inte minsta lilla spår (!) av nån! Vi virrade runt i kvarteren runtomkring (och där fick vi åtminstone gå vilse i kvarter utan turister en stund, inte illa alls!) men lyckades inte bli klokare alls. (Sedan visade det sig att bergsbanan startade nere i metrostationen, inte "vid" metrostationen, och gick under jord den första biten - vi som gick och tittade uppåt som två fån för att hitta en eventuell bana över gatan...)

Hur som helst bestämde vi oss för att gå en bit upp mot berget - det såg vi ju i alla fall var det var! Det började visserligen kännas att vi redan hade gått en halv dag, och varmt var det ju onekligen... men hittar man inga andra fortskaffningsmedel får man använda fötterna!

Vi hittade en stor palm och Mattus blev entusiastisk.

Och så knatade vi vidare. Uppåt. Och uppåt. Och här var vi definitivt inte på något turiststråk, utan gick upp längs betongtrappan som Gud glömde... full av graffitti och plastskräp - och så poff, hittade vi en simstadion! Där de spelade musik och hade vattenpolomatch och det var hur fint som helst. Vi gick in och tittade en stund (även om de just då hade paus i matchen) och tyckte helt klart att det var ett ställe man kunde hänga på ett tag! Simstadion måste ha varit något som byggdes inför OS, och vi fattar varför just där - den utsikten måste ha gjort sig fint på tv! Vid det här laget var vi ganska...matta, och jag måste medge att jag var riktigt stolt över att ha gått halvvägs uppför ett berg efter att redan ha gått runt på ett annat berg en halv dag och med en ganska imponerande gravidmage att bära på!

Men efter simstadion såg vi tack och lov var linbanan startade - att gå uppför ett halvt berg kändes tillräckligt utmanande, andra halvan kunde jag gott tänka mig att sitta bekvämt och titta på utsikten i allsköns ro... Och vilken utsikt!

Tyvärr var vi uppe rätt snabbt - onödigt snabbt om du frågar mig... Uppe på Montjuïc finns nån slags fästning med ett militärmuseum, men det lockade inte så mycket. Istället fastnade vi länge vid utsikten över hamnen... Mattus roades av att jag oväntat nog var så fascinerad av de enorma lyftkranarna och lyxkryssarna - vid ett snabbt ögonkast ser det väl inte så imponerande ut, men när man t.ex. börjar jämföra lyftkranarna med de yttepyttesmå leksakslångtradarna som körde runt får man till perspektivet... wow!

Men när vi stått rätt länge lyckades jag med något som gjorde oss ganska skärrade. Vi hade stått på en trottoar mot en mur, och när vi vände oss om för att gå iväg hade jag liksom...glömt att det fanns en ganska hög trottoarkant precis bakom mig, så förstås snavade jag och föll ganska handlöst. Fantastiskt nog konstaterade jag ändå att det hade gått jättebra när jag låg där och inventerade min kropp - jag hade inte tagit emot mig med magen, utan hunnit vrida mig åt sidan, och vänster fot som vridits var faktiskt bara lite öm och inte alls skadad. Men innan jag hann berätta det åt Mattus var han övertygad om att jag hade brutit vristen - jag höll nämligen i en nästan tom vattenflaska som knäckte högt när jag tog emot mig, ungefär som en vrist antagligen gör när den bryts... Nåja, det gav oss i alla fall ett gott skratt när vi väl fått på klart att det bara var flaskan som lät!

Och så kunde vi fortsätta nerför berget precis som vi hade tänkt - visserligen med en fot som var lite öm, men fullt brukbar. Lättnad! Att gå nerför berget var faktiskt också en höjdare - det var hela tiden fantastisk utsikt över Medelhavet, och det fanns saker att stanna och se på tillräckligt ofta för att tempot oundvikligen skulle bli behagligt...

Vi hittade platsen dit Barcelonas alla uteserveringar kommer för att dö, och det tyckte vi var lite komiskt - det är bara en bråkdel som syns på bilden...

När vi väl kom ner bestämde vi oss för att göra något så radikalt som att gå till hotellet och fräscha upp oss innan vi gick ut på mat! Det ni!

Sen åt vi gott på trevlig uteservering (som inte hade dragit sig tillbaka till sluttningen av Montjuïc för att dö), såg en demonstration mot en bank och tyckte i största allmänhet att det var en skön kväll.

För att avsluta vår sista kväll i Barcelona med stil åkte vi faktiskt tillbaka till Montjuïc på seino, men till en annan sida av berget. Där finns "the magic fountain of Montjuïc", där de har ljus- och ljudshower några kvällar i veckan, och det tyckte vi kunde passa fint som grande finale på resan.

När vi kom fram och gick ut från metrostationen blev vi lite förvirrade när vi 1) inte hittade någon fontän och 2) istället befann oss på Barcelona Pride-festival med Alcazar på högsta volym. Förvirringen lade sig när vi insåg att man tydligen skulle gå igenom festivalen för att komma till fontänen. Där var det folkfest! Jag undrar om det var mer så för att det var en annan folkfest precis bredvid, med mycket flytande gränser, eller om det faktiskt är så flera kvällar i veckan. Jag har mina aningar om att det faktiskt är så flera kvällar i veckan. För varför inte..?

Inte bara fontänen, utan hela området verkar för övrigt vara planerat av någon med en släng av storhetsvansinne... det var inte bara en fontän, om vi säger så!

Vi stannade kvar medan kvällen blev mörkare och fontänshowen mer och mer dramatisk - men till sist fick till och med jag ge mig och inse att vi redan hade passerat gränsen för vad en gravid kropp orkar med under en dag, och så vaggade vi långsamt tillbaka mot metron.

Och till sist sprang pacman förbi vår hotellbalkong. För att nu kvällen inte helt skulle sakna surrealism.

Lista om igår

Lånar en lista om gårdagen från nio till fem-bloggen! Bara för att det är kul och för att jag för tillfället inte orkar lyfta på rumpan för att ladda en tvättmaskin.

När vaknade du igår?
Vaknade 7.30 som jag brukar göra morgnar som ser ut som den här. Lite lyxigt att för det mesta inte behöva stressa till något tidigare än att Arvids skoldag börjar 9.00 (fyra morgnar i veckan)!

Vad skulle du göra?
Jag skulle få kläder på och frukost i mig, Arvid och Edvin, få iväg Arvid till skolan och sedan gå på familjeklubbspremiär med Edvin.

Vad åt du till frukost?
Min riktiga urklassiker: fyrflingegröt med smörklick och ett skuret äpple på, apelsinjuice till och följt av ett kokt ägg. För tillfället händer det att jag äter annat, men i vintras när morgnarna var tröttare och stressigare åt jag exakt det här 97 % av alla morgnar... ibland med frysta blåbär istället för äppelbitar dock.

Och lunch?
Karelska piroger, morot och gurka. Tack och lov för piroger alla de där dagarna när tid, ork och inspiration sträcker sig till "nu måste vi mätta hungern - nu!"

Och middag?
Lax- och fetapaj, vardagslyx! Dessutom åt vi ute vid trädgårdsbordet (som sagt), vilket gjorde pajen ännu godare. 

Vad gjorde du igår?
Testade familjeklubb tillsammans med Edvin (han storgillade!), handlade på Prisma och stack iväg till rådgivningen på rutinkoll så fort Mattus kom innanför dörren. Åt i trädgården, skjutsade Arvid till gympaskola och passade på att gå en sväng på stadsbibban så länge. Avslutade med Idol tillsammans med Mattus och Amanda.

Ringde du någon igår, vem och vad sa ni?
Ingen alls tror jag. Den enda jag talade med i telefon ringde från rådgivningen och sa att min tid var flyttad en halvtimme. Rafflande! Just ja, sen ringde jag och sa åt Mattus att min tid var flyttad samt organiserade nödvändiga åtgärder. Ännu mer rafflande!

Vilket humör var du på?
Ganska bra, jag hade hyfsat med flow även om jag rusade fram och tillbaka mest hela dagen. Eller kanske just därför? På kvällen när Mattus meddelade att han hade feber droppade humöret och det kändes genast som om vi var tillbaka i misärbacillvintern när det alltid var någon i familjen som var sjuk. Humördippen motades av soffhäng framför Idol.

Vad lyssnade du på?
Spellistan Beautiful world på Spotify

Vad hade du på dig?
En av de få toppar jag äger som täcker magen just nu (samma som här). Jeans när jag var ute på ärenden, men slitna fulmjukisbyxor så fort jag räknade med att vara innanför dörren i minst en halvtimme.

Vad gjorde dig glad?
Det varma, sköna vädret. Att se Edvin ha kul på familjeklubben och Arvid på jumppan. Att hänga med syster Amanda.

Och ledsen?
Tanken på misärbacillvinter som kanske hägrar. (Å andra sidan har jag bestämt mig för att den var ett undantag!)

Vad drack du?
Vatten, juice, mjölk och te. (Oj, det var en tråkig fråga! Eller tråkigt svar?)

Köpte du något?
Handlade rätt mycket nödvändigheter som Edvin och jag kånkade hem från Prisma. Bland annat extra deo, tandkräm och liknande för att äntligen, äntligen kunna packa (en del av) BB-väskan utan att behöva ta schampoo därifrån så fort jag tänkt tvätta håret...

Vad var det konstigaste som hände?
Jag tror inte det hände något konstigt. Förutom att det alltid är konstigt att sitta och peta på sin mage och känna att någon petar tillbaka. 

Vem hängde du mest med?
Mina barn, min man och syster Amanda.

Vad ångrar du nu idag?
No regrets för denna tisdag!

Hur var dagen från en skala från 1 – 10
8

Vad hade du hellre gjort?
I mitt nuvarande tillstånd? Jag är nöjd, dagen var lagom - tillräckligt mycket aktivitet, tillräckligt mycket lugn och ro. Men visst hade det också varit trevligt att komma hem från BB med en nyfödd, frisk och välskapt liten skrutt och göra sig bekväm i babybubblan. Det hade det.

Hoppas på smart kropp

Det är nu jag undrar lite exakt hur smart kroppen är? För tillfället ligger både Arvid och Mattus hemma i feber (Edvin fick den överstökad i helgen) och skulle jag klara mig undan vore det väl lite konstigt... Så nu hoppas jag bara på att kroppen är tillräckligt smart för att vänta med förlossning och sånt tills alla är friska och på benen igen!

För övrigt hade jag ändå inte tänkt föda imorgon heller, för då ska jag till frissan. Man måste ju se representabel ut på BB-bilderna. (Haha, as if en klippning skulle hjälpa!)

Ute

Jag som trodde att äta ute-säsongen var över för länge sedan, och att vi hade varit tröga som vanligt med att plocka undan utemöblerna... och så plötsligt känns det inte alls konstigt att sitta ute och äta laxpaj! Härligt!

Barcelona 2014: Från berg till berg (27.6)

Nu när jag fortsätter att blogga om Barcelona märker jag att det finns en... rätt så uppenbar röd tråd genom vår resa. Den här dagen, näst sista dagen på resan, började vi nämligen med att ta en buss till Park Güell, ännu ett projekt av Gaudí. Temaresa Gaudí alltså! Det blir lätt så i Barcelona.

Park Güell är en park som är öppen för allmänheten till ganska stor del, även om det kostar lite att gå in till "the monumental area", huvudentrén till parken där Gaudí gått loss mest med sina idéer. Lite intressant är det att parken egentligen är en stor flopp - den var tänkt att bli ett exklusivt bostadsområde nära naturen, men utsikt ner över staden och havet. Det var bara det att... det inte lyckades. En lång rad praktiska orsaker, till exempel brist på köpare, gjorde att bara två av de planerade 60 (!) husen byggdes, och resten förblev park. Numera ett av Barcelonas mest berömda turistmål dessutom.

Och här måste jag pausa lite. Alla som läst mina reseinlägg ser att vi inte direkt undviker sevärdheter när vi reser. Det gör oss antagligen till hyfsat pinsamma turister enligt vissa, men som jag har sagt förr - det är faktiskt tråkigare att låtsas vara blasé när man reser. Statuspoäng är överskattade. Samtidigt som jag tycker om att hamna i kvarter där bara locals bor tycker jag om att se det som är unikt för den plats jag besöker; det som berättar något om platsens historia eller kultur. (Då räknar jag inte med turistattraktioner som är gjorda just som sådana.)

Händelsevis är jag sällan den enda som vill se de där platserna med den unika historien, och det innebär att man får stå ut med en del turisthorder och souvenirförsäljare. Det händer att jag störs av det (till exempel när vi besökte Towern i London - tala om att vara ett får i en skock!), men för det mesta funkar det fint så länge man gör det på sina egna villkor och kommer ihåg varför man egentligen ville dit. Jag kan fascineras av en storslagen och ovanlig plats även om jag inte är den enda som upptäckt den. (Däremot är det sällan vi lockas av guidade turer, utan ser oss hellre om på egen hand med hjälp av en guidebok.) Att sen kunna kombinera det med att gå lagom vilse i en totalt okänd stadsdel är den perfekta kombinationen, som ibland lyckas och ibland inte...

Hur som helst. När vi såg ut över staden insåg jag för första gången vilken enorm byggnad Sagrada Família verkligen är - det hade jag ingen aning om när vi stod nedanför! Betänk dessutom att när kyrkan är klar kommer det att finnas ett till torn i mitten, ett som gissningsvis är lika högt som den högsta lyftkranen...

När vi kom fram till parken var det annars varmare än vi hade insett - värmen var annars inte så grym som jag hade varit lite rädd för; värmen var fuktigare än i Österbotten, men annars mest som ovanligt sköna sommardagar hemma. Men när vi började gå in i parken kändes det minst sagt självdestruktivt att planera att vara utomhus i flera timmar utan hatt (glömt hemma) och utan vatten (tänkte inte på det). Puh! Men vi hittade vatten att köpa och turades om med Mattus mössa, så alla var nöjda och ingen fick solsting.

Utsikten mot ett håll var ut över staden och havet, men åt andra hållet ett ännu högre berg - med ett nöjesfält på! Utmaning för Friends-vänner: Det där är alltså Tibidabo... ring any bells? Här är en ledtråd. :)

Efter att ha vandrat runt i den "vildare" delen av parken en timme eller så gick vi till the monumental area. Betydligt fler armbågar där! Men roligt att se ändå - vi hade tydligen inte blivit mätta på Gaudís färgglada infall dagen innan...

Vi gick runt och beundrade mosaikerna och de skojiga formerna ett bra tag innan vi vandrade vidare för att hitta lunch och fundera över vad vi ville med resten av dagen. Återkommer - tills dess avslutar jag det här inlägget med en bildbomb!

(Och jag vet, jag borde verkligen, verkligen lära mig att göra collage istället för att bara rada upp bilderna. Kan väl inte vara svårt heller?!)