Vad gjorde vi första dagen i Spanien? När jag tänker på den dagen kommer jag allra mest ihåg det breda leendet som hade klistrat sig fast i mitt ansikte - hela dagen. För det här tyckte jag om. Vi fotade, fotade, fotade - för allt vi såg var värt en egen bild.
Redan före frukost började det klia i benen på mig. Vi hade inte sovit oförskämt länge, men är man sex personer tar förstås allt en stund - speciellt som frukosten måste inhandlas innan den kan lagas och ätas. Så medan frukostäggen kokade mumlade jag något om att bara kika ut och se vad det är för väder, och så smet jag ut. När vi vaknade hade det hällregnat, men nu var det bara blött, med en blå himmel som kämpade sig fram. Jag ville mest bara se hur det såg ut utanför grottan i dagsljus, men jag hade inte väntat mig så mycket vackert före frukost! Jag gick tio meter och öppnade en rostig grind. Bakom den fanns en hög med tegelstenar, vildvuxet ogräs - och den vackraste vyn på hela resan. Jag bara stod och tog in en stund och gick sen vidare uppför backen. En pytteliten tant kom ut och hängde tvätt utanför sitt hus och började prata med mig. Om vad vet jag inte. "Comprendo un poco español, pero... lo siento!" Hon gav mig en granskande blick och fortsatte prata med mig länge och väl innan hon gick vidare. Hon svängde på sig och frågade "Francésa?" Jag studsade nästan av självbelåtenhet när jag faktiskt kunde svara henne "No, Finlandésa!" Vidare upp till utsiktsplatsen över vår grotta, beundrade Alhambra och fotade skygga katter innan jag skyndade ner igen. Äggen var klara och jag babblade antagligen lite osammanhängande om hur vackert det är utanför.
 |
| Utsikten bakom den rostiga grinden. |
 |
| Åt andra hållet Alhambra bakom betong. |
 |
| A Cat with a View |
 |
| Ett hem i en backe |
 |
| Sol över en blöt dal. Nere i dalen Rio Darro. |
 |
| Jag kanske inte är världsvan? Antagligen inte. Jag fascinerades enormt av de stora kaktusbuskarna. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar