Och så var vi där - Alhambra! Alhambra omnämns redan i källor från 900-talet, men de äldsta delarna som finns kvar idag är från 1200-talet. Det är egentligen inte ett palats eller en borg, utan ett helt komplex. När de kristna hade erövrat större delen av Andalusien från araberna koncentrerades den arabiska makten till kungadömet Granada, där Nazrid-dynastin härskade ända till 1492 med Alhambra som sitt maktcentrum.
Vi kom fram svettiga och trötta efter promenaden - jag mådde illa och kopplade genast till att min man låg och var sjuk på andra sidan dalen. Antagligen var det nog snarare en rask promenad i uppförslutning med en treåring på axlarna som var boven, för en paus, vatten och en banan gjorde susen. Lite hypokondri är förstås inte heller uteslutet. Arvid hittade spännande kanoner (och en liten lastbil) som han ville att jag skulle fota så pappa skulle få se.
Alhambra är en blandning av stilar från olika eror. Här ovan finns det kanske mest malplacerade delen av Alhambra - Palacio de Carlos V. En stor del av de äldre delarna revs ner på 1500-talet för att ge plats åt det här i och för sig vackra renässanspalatset. Därinne finns ett museum som vi skippade. Lite harmt, men det funkar inte att se allt när man turistar med barn... En annan sak som var lite tråkig var att jag inte ens övervägde att ta någon audiogiude - det funkar inte riktigt när man ska ha översikt över två energiknippen. Och även om vi såg mycket intressant var det riktigt dåligt med skyltning, så jag lärde mig nästan ingenting annat än det jag har läst före och efter. I bästa fall kunde det finnas en liten skylt med namnet på innergården man stod på. Och kanske en skylt om att inte gå på gräset. Inte så informativt!
Ylva och Anders - dagens räddande änglar! Här utanför Alcazaba, den äldsta delen och kanske min favorit under dagen. På bilden nedanför syns hur man fick gå ut på murarna och i vakttornen; jag förstår att det inte var helt lätt att inta en fästning som den här! Dessutom var utsikten fantastisk - Granada är en vacker stad sedd uppifrån, och bergen runtomkring var en vacker inramning.
Tyvärr var vi tvungna att skynda lite mer igenom Alcazabas vakttorn än vad jag hade velat - vi hade en tid att passa. Besökarantalen är som sagt strängt reglerade, och speciellt för huvudattraktionen, Nazridpalatsen. När man köper biljett får man ett klockslag, och då har man en halvtimme på sig att besöka dem - annars har man missat sin chans. Regleringen innebär också att man inte kan besöka de olika delarna mer än en gång; ens biljett blippas när man går in och är förbrukad för just den delen efter det.
Jaja, ibland kan man inte låta bli. Tre glada morer, varav en med en märklig vridning på huvudet.
Vi hade med oss smörgåsar till lunch och tog en paus på en bänk med "hyfsad" utsikt (se bilden här nedanför). Själva smörgåsarna var kanske lite mosiga, men pausen satt bra!
En bit uppför berget ligger Generalife, de moriska härskarnas sommarpalats som är känt för sina trädgårdar och fontäner. Det blev vårt sista palats för dagen. Det märktes att det började bli eftermiddag: folkmassorna blev mer och mer massiva, och även om vi hade kommit oss iväg lite senare än vi hade tänkt var jag glad att vi ändå hade startat från morgonen. Tidigare på dagen hade jag inte desto mer störts av trängseln, även om jag förstås hade märkt att det var många besökare, men här började det kännas lite som att vallas runt i en fårflock, vilket förstås påverkade hur vi uppfattade sommarpalatset. Dessutom började vädret, som hade varit svalt men fint, bli allt ruggigare. Hur som helst, palatset uppe på berget var också vackert, och det var fascinerande att föreställa sig hur livet hade sett ut för de människor som vistades där under heta sommardagar när det var nybyggt.
(Och för övrigt - uttala inte Generalife på engelska! Det gjorde jag först och tyckte det var märkligt att ett moriskt palats lät som ett multinationellt bolag... Namnet uttalas på spanska och kommer från arabiska; betyder "arkitektens trädgård".)
Energin började så småningom ta slut för både större och mindre, och vi vandrade mot utgången. Alhambra var en fin upplevelse, som jag kanske kommer att återvända till nångång! Då gärna i sällskap av Matias... Promenaden hem gick lugnt till - speciellt för Edvin, som lyckades somna i Ylvas famn och sov som en stock nästan ända hem, även om han flyttades till Anders famn och sedan tillbaka till Ylva igen... Det var fortfarande mitt på eftermiddagen, och i ett tidigare skede hade jag tänkt mig att man kunde göra något trevligt efter att ha vilat en stund, kanske gå ut och äta, strosa på stan eller nåt. Men när vi kom tillbaka hade Matias fått feber och låg fortfarande helt utslagen och tittade i taket, så det blev en lugn eftermiddag och kväll. Jag ordnade skattjakt med medhavt lego och sen gjorde vi inte så mycket annat än att bygga lego och sitta och läsa. Kanske nödvändigt det också!
2 kommentarer:
åh så vackert och ståtligt det ser ut där!! Men synd med den där knappa tidsbegränsningen vid huvudattraktionen... Men i övrigt fick man väl gå omkring i sin egen takt..?
Det var verkligen en vacker plats! Både Granada i allmänhet och Alhambra i synnerhet skulle jag gärna återvända till - behövs det en ursäkt kan vi ju alltid motivera det med att Matias hade oturen att bli sjuk lagom till vår inbokade Alhambra-dag, så han borde ju också få chansen att uppleva det! :) Skulle gärna också gå med en guide eller audioguide, eftersom det inte riktigt funkade att göra det när jag hade med mig två rätt så små barn den där gången och fick sätta det mesta av min energi på att se till att de inte drattade ner från nåt försvarstorn... Ja, det var ju ganska uppstyrt på grund av de stora besökarantalen. I de andra delarna fick man gå i sin egen takt, men däremot fick man inte gå omkring riktigt som man ville, för om man hade fått sin biljett blippad till t.ex. Alcazaba fick man inte gå in fler gånger när man väl hade gått ut därifrån. Kan tänka mig att det är rätt många som blivit besvikna om de inte kollat upp tillräckligt noga hur det funkar!
Skicka en kommentar