Det blev onsdag och det blev dags att packa ihop och tacka för oss i Granada och sikta in oss på Fuengirola istället. Det var tråkigt att lämna sagostaden, men jag måste erkänna att jag ändå såg fram emot att bo i en alldeles vanlig lägenhet som inte skulle vara fullt så råkall som en grotta. När packningen och städningen började bli under kontroll smet jag ut en stund (igen) för att säga hejdå till Sacromonte. Kanske vi ses igen!
Hela resgrejen hade åtminstone jag tänkt mig att skulle ta några timmar, men det tog lite fler än jag hade trott. För det första missade vi en buss och fick vänta en timme till på nästa. För det andra måste vi åka via Málaga - vissa bussturer skulle ha gått hela vägen till Fuengirola, men det hade vi inte riktigt koll på. För det tredje tog lokaltåget mellan Málaga och Fuengirola ca en evighet längre än man skulle tro när man ser på kartan: det stannade verkligen he-la ti-den. Men det blev nu en sån dag. En mellandag, och det var helt okej. Vädret var ganska gråmulet och vi var ganska trötta - utom Matias som hade sovit bort hela tisdagen och nog hade mest sprutt i sig av oss alla den här dagen.
Mot seneftermiddagen anlände vi då till Fuengirola och klev av vid Los Boliches, ett par kvarter från Ylva och Anders hotell. Det första jag såg genom tågfönstret var Suomalainen seurakuntakoti och Sirkan pullapuoti (eventuellt annat finskt kvinnonamn, minns inte säkert...) Det här var något annat än Granada! När vi klivit av insåg vi plötsligt att det var dags att dela på oss, och åtminstone jag drabbades omedelbart av separationsångest. Och inte bara jag - barnen frågade hela kvällen om varför vi inte skulle bo med Ylva och Anders. Matias (och Anders) kusin var generös nog att låna ut sin lägenhet till oss, och den var nog alldeles lagom stor för en fyrapersonersfamilj... men ändå, vi saknade ju vårt resesällskap!
Vi bestämde oss för att gå till lägenheten eftersom vi inte visste riktigt när bussarna gick, och det gick helt okej. Men lite slitigt var det allt, speciellt för barnen som hade fått använda sina fötter rätt så flitigt de senaste dagarna. Kusin Petra och hennes dotter Vera hann vi träffa en rejäl stund innan de begav sig mot hennes föräldrar där de skulle bo medan vi var där. Trevligt, eftersom det annars blev så att vi träffades mindre än planerat senare.
Och ja, Fuengirola var annorlunda. Och alldeles speciellt stadsdelen Los Pacos, där vi bodde - inte mindre än tre gånger blev vi tilltalade på finska. Inte så där tvekande, utan pang in i konversationen på finska bara. Vid en busshållplats fanns en stor reklamskylt för tidningen Se, på finska förstås. Det fanns finska skolor, daghem, fastighetsförmedlingar - vad som helst. I närbutiken fanns en finsk hylla där vi kunde ha köpt på oss lite Saarioinens ärtsoppa på burk, och man hörde minst lika mycket finska som spanska på gatorna. Fascinerande! Jag undrar om det finns motsvarande stadsdelar för svenskar och britter, eller om Fuengirola överlag är finländarnas högkvarter på Costa del Sol?
Juhlamokka ja Presidentti kahvia löytyy kassalta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar