Hör och häpna! Det gick att simma vid Fäboda utan att frysa ihjäl idag! Det skulle man inte ha trott när vi kom dit och gick fram och tillbaka på stranden med varma tröjor och strumpor i skorna för att hitta en fläck med lite lä. På förmiddagen var vi ute och söndagscyklade* en stund och då kändes vädret mest som en vacker septemberdag... Tur då att vi hade bestämt att träffa vänner på stranden, annars hade nog risken varit stor att vi avfärdat hela strandidén som dumheter. Men det var skönt! Varmare i vattnet än på land... och rejäla vågor att ligga och skvalpa i. Mammorna i sällskapet skvalpade långt efter att barnen huttrande hade flytt upp på land. Till sina kruttorra pappor... (Det var efteråt, när man kom upp ur och möttes av iskall vind som frös vattnet på ens kropp till is, som det inte var lika skönt.)
Och Arvids badhaj invigde vi också. Den var rolig, men tyvärr blåste vi upp den först när Arvid själv var ganska blåfrusen...
Och nu - borde man kanske ta en sväng in till stan för att uppleva spektaklet som kallas Jakobs dagar nu när barnen somnat? Det känns som om jag har sett väldigt lite av det hela - och ingenting alls kvällstid. Jag vet inte jag. Det finns ju Downton Abbey på DVD också. Svårt val, det här.
* För den som märker ord: det går att söndagscykla på en lördag också. Huvudsaken är att cyklandet inte har något syfte och att man inte blir speciellt svettig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar