Alltså. Om ens make (som ibland kan bli nervös av avgångstider, men inte mer än sunt) blir helt hispig och stressar häcken av sig i Stockholms lokaltrafik när man själv tycker det är hyfsat gott om tid - även om hissen och rulltrappan är trasiga vid en station så man missar ett tåg eftersom man måste kånka upp barnvagn, kappsäck och hela bohaget och man dessutom åker en station för långt och måste ta nästa tåg tillbaka - då kan man förslagsvis kolla när den andra personen tror att båten går. Jag sa 19.30 (rätt). Han sa 19.08 (fel, och ganska ologiskt). Inte konstigt att våra stressnivåer såg lite olika ut!
Men vi anlände i hyfsat god tid (told ya!) och såg fram emot en kväll på båten. Det var en underskön sommarkväll och vi hade riktigt roligt på däck en stund - men sen började de händelserika dagarna ta ut sin rätt och barnens humör höll på att krackelera. Så: nattning. Det är det vilda nattlivet för oss. De flytande nöjesinrättningarna får underhålla andra...
När vi kom fram till Åbo (så makalöst tidigt, vem orkar vara pigg den tiden?) kändes promenaden till bilen som stod parkerad i Port Arthur alldeles för lång. Jag misstänker starkt att mina ben inte visste om att resten av kroppen försökte vakna. Vi tankade med frukost från en morgonpigg butik (så gott!) på en parkbänk i gassande sol(!), men sen bestämde vi oss för att varken köra hemåt eller se på Åbo innan vi fått bättra på sömnkontot lite. Så, vi körde iväg och jag tror barnen och jag somnade inom två kvarter - sen parkerade vi i en skogsdunge på Kakskerta och tog en rejäl timmes tupplur allihopa. Det gjorde gott. Mirakelmedicinen SÖMN gjorde succé än en gång... Nu var vi energiska: entusiastiska över landskapet, nostalgiska över Åbotiden och ivriga att strosa runt på stan. Det gjorde vi, och det var riktigt roligt. Lite förvirrande också att plötsligt inte alls känna igen sig i en del av Hansakvarteret (det är ändå bara ett år sen sist), där de byggt om helt. Åbotips: högst uppe i den nya delen finns en food court med bl.a. jättegod asiatisk lunchbuffé, barnvänligt och rymligt dessutom. Så det blev faktiskt nästan en heldag i Åbo; vi åkte hem först efter att vi ätit kvällsmat - subwaysmörgåsar vid ån framför domkyrkan. (Onödigaste utgiften den dagen: köpa en dyr smörgås åt Arvid, som plockade bort allt tills bara brödet var kvar...)
Det var det, gott folk! Sen var vi hemma igen. Fina upplevelser i bakfickan, men så trötta att vi, vad jag minns, inte gjorde en vettig sak på flera dagar efteråt. Det har varit riktigt roligt att gå igenom bilderna och skriva om allt det trevliga, för mitt i allt kaos med smitande barn, högljudda barn, opackade väskor, ouppackade väskor och ständiga mat- och sovtider att passa är det lätt att missa det fina. Men det är väl sånt bloggar är till för?
(Tuppluren på bilden är från en park på eftermiddagen, medan Edvin sover i vagnen...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar