Den första kvällen i Stockholm hade vi tänkt åka in till stan en sväng allihopa, men eftersom alla mina män hellre stannade hemma och hängde med Joakim (som skulle resa bort dagen efter) bestämde jag mig för att åka och se Parkteaterns "Bra är inte ordet". Det var... tja, i efterskott kan jag konstatera att det hade varit mer givande med en promenad i Hagaparken med familjen, men det kan man ju aldrig veta på förhand. Det tog 45 minuter att ta sig till Hägersten med buss och tunnelbana, sen var det 45 minuter av visserligen fin sång, men ganska menlös teater - och sen 45 minuter för att ta sig hem igen. Men nu vet jag bland annat hur det ser ut i Gröndal och Liljeholmen. Och så hann jag gå lite, lite vilse i parken på Hägerstensåsen, och det har jag ju aldrig gjort förr.
Nästa kväll blev det teater i Rålambshovsparken för oss allihopa (även om mina män gjorde ganska täta vändor till lekparken i närheten). Då var det en fars, "Fröken Fleggmans mustasch" som tydligen var alltför invecklad för mig, för det var ganska mycket av intrigen som gick mig förbi. (Vi kan skylla på att vi missade lite av början...) Den var åtminstone rolig ibland, och riktigt underhållande fast man inte fattade allt. Jag har heller aldrig varit på parkteater med så stor publik, det man ser på bilderna är bara delar... Så: kallt väder, antingen trög hjärna eller komplicerad intrig och en putslustig humor som inte är riktigt min tekopp - men ändå riktigt underhållande. Men kanske inget jag minns för alltid, inte den här heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar