Vappen

Det slog mig idag - vappen. Det brukar man ju fira. Det är ju en av de där dagarna man förväntas ha roligt. Träffa vänner. Ta en paus från vardagen. Och det hade jag glömt bort. Inte att det skulle bli vappen och första maj, men allt det som hör till.

Jag minns en vapp i Åbo när jag inte hade något att göra. Matias, som bodde i Åbo vid det laget, hade redan börjat sommarjobba i Stockholm och alla mina vänner i Åbo råkade ha annat för sig. Så jag gick till Vårdberget för att vimla på egen hand i folkmassan och cyklade sedan hem. Där satt jag en vacker vårkväll och såg Dirty Dancing 2 medan resten av Åbo firade, festade, rumlade, härjade eller bara umgicks med serpentiner runt halsen. Det kändes märkligt, men inte helt dåligt. För vappen var ändå så mycket vapp att det genomsyrade min kväll, även om jag inte gjorde något vapp-typiskt; ungefär som när man jobbar på midsommar eller laddar en diskmaskin på julafton. Vad man än gör är det med känslan av att det är en speciell dag.

Men idag... trött redan från början har jag byråkratibråkat, jobbat, storhandlat utan att hitta majvippor i en enda affär (av tre) och tampats med trötta och fortfarande lite förkylda barn. Så jag glömde bort att det var något speciellt överhuvudtaget. Men nu, med hjälp av Noah and the Wale, känns det ändå lite festligt. Livet lyfter lite. Även om jag hänger tvätt och min man städar kylskåpet. Klockan tio på valborgsmässoafton. Det är inte så illa. Jag skulle till och med kunna tänka mig att hänga lite serpentiner runt halsen.