Morgon i ett regnigt Istanbul

Vad säger ni, ska vi fortsätta vår färd i Turkiet? Det tycker jag vi gör, med en grå och regnig fredag morgon i mars. Vädret lämnade visserligen en del i övrigt att önska, denna vår hela dag i Istanbul, men humöret var på topp ändå. Efter en sen frukost gav vi oss ut i blötvädret, men först måste vi stanna till vid - frukosten! 

Jag har inga användbara bildbevis, men den var verkligen något utöver det vanliga. Frukost ingick nämligen i boendet, och inte med ett paket flingor på köksbänken som man kunde tro i en hyrd lägenhet, utan med flera kassar fulla som levererades till dörren från en restaurang som uthyraren samarbetade med. Det var alla möjliga röror, friterade saker, ostar, frukt, kallskuret, juice, så mycket bröd att det kunnat mätta Istanbuls alla duvor... Med tanke på hur lite frukosten påminde om min standard som består av havregrynsgröt med egenplockade blåbär på var det förvånansvärt mycket som föll oss i smaken. Ganska mycket kände vi sedan igen vid frukostbuffén på hotellet i Trabzon, som jag också tyckte mycket om. Munnen vattnas nu när jag tänker på det!

Men nog om mat. Vi vandrade iväg genom de gamla kvarterens vindlande, snirkliga gränder i riktning mot Blå moskén och Hagia Sofia, men utan brådska att komma dit. Även om vädret ser eländigt ut var det helt okej - inte för kallt, och så pass milt att vi var mer fuktiga än genomdränkta. 

(Som vanligt när jag bloggar om Erasmusresorna begränsar jag rätt hårt vilka bilder jag använder - om elever är med är det antingen deras ryggtavlor eller uppstyrda gruppfoton som de har gett lov att användas i allmänna sammanhang. Bara för att vara tydlig. Jag tänker att det är okej i så fall.)

Tänk så vackert det hade varit med de här knasigt färgglada husen under en blå himmel! Men det var å andra sidan ingen trängsel nu, vilket det helt säkert är en solig dag i juli... 

Till sist kom vi så fram till Hagia Sofia, målet för vår promenad och en av de få sevärdheter som vi hade bestämt på förhand att vi inte ville missa. Min kollega var hit med en Erasmusgrupp från vår skola för fyra år sedan och Hagia Sofia gjorde stort intryck på honom då. Det som har hänt sedan dess är att Hagia Sofia, liksom många liknande kyrkor-museer-moskéer runtom i Turkiet, har gjorts om från museum till fungerande moské. Det betyder att det inte är något inträde, men besökare är för det mesta fortfarande välkomna - men när vi kom fram var det fredagsbön och bara öppet för muslimer som kom för att be. Vi fick helt enkelt vända på våra planer och istället sikta in oss på en annan aktivitet som passade bra en regnig dag - vi gick under jorden. Mer om det i nästa inlägg!