Det här inlägget lämnade på hälft när oxveckorna rullade igång med kraft, men nu blev det dags att avsluta och knyta ihop. Tajmingen så här nästan på Runebergsdagen får väl räknas som alldeles utmärkt!
***************************************************
Säga vad man vill om 2020, men jag hann läsa en del. Här kommer den sedvanliga läslistan!
Först lite statistik, mest för mig själv. Jag kom faktiskt upp till hela 59 böcker, vilket är mer än medeltalet för de senaste åren. Jag klådde ändå inte mig själv 2018 när jag kom upp i 60! För den som eventuellt tycker det låter mycket måste jag ändå göra klart att det ingår 1) en hel del tonårsböcker som jag läser av lust men ursäktar mig med plikt, 2) kapitelböcker jag läser högt för A&E - en del, men ändå inte så många med tanke på att vi läste Harry Potter-tegelstenen hela vårterminen och 3) böcker jag lyssnar på, framför allt när jag promenerar och kör till jobbet. Utan de här kategorierna skulle listan se väldigt annorlunda ut!
För det mesta brukar författarna vara övervägande kvinnliga och 2020 är inget undantag. Spontant trodde jag att jag hade läst en hel del på engelska, men det stämde tydligen inte det minsta - futtiga sex (!) böcker på engelska hittar jag i listan... och några andra språk än engelska och svenska har jag inte läst. Som vanligt är det också dåligt med den geografiska och kulturella spridningen, med en total övervikt mot finlandssvenskt/svenskt och anglosaxiskt. Överhuvudtaget ser jag att jag utmanat mig själv väldigt lite i år - det finns pärlor som sticker ut, men jag har läst påfallande många pastelliga romanser och schablonartade deckare. Jag tror inte det är en tillfällighet att det sammanfaller med att 2020 överlag har bjudit på tillräckligt med skruvade plot twists i verkligheten!
En bok jag inte kunde släppa:
Pärlfarmen av Liza Marklund. Den lyssnade jag på som ljudbok i höstas, när rastlösheten på grund av pandemin var som störst, och det blev definitivt betydligt fler och betydligt längre skogspromenader i oktober tack vare den! Det är en svindlande berättelse som börjar på ön Manihiki i Stilla havet och fortsätter med äventyr på flera kontinenter. Precis vad jag behövde när jag själv inte rörde mig längre bort än till jobbet - och vissa veckor inte ens dit.
En bok som fick mig att gråta:
Det här är hemskt, men hur jag än bläddrar i min anteckningsbok hittar jag inget självklart svar här - det kan ha något att göra med all pastellig feel-good och schablonartad spänning som jag nämnde förut. Visst fanns det böcker som berörde och fängslade mig, som oroade och väckte mitt intresse, men jag vet faktiskt inte om det var någon som fick mig att gråta?
En bok som fick mig att skratta:
Dolly Aldertons Everything I know about love. Jag kunde inte relatera riktigt till alla coolhetspoäng hon försökte plocka med rövarhistorier från sin vilda ungdom, men människan är rolig, helt klart!
En bok som var värd besväret:
2020 läste jag ju inte böcker som krävde mycket av mig, men här väljer jag Ormen i Essex av Sarah Perry. Året är 1893 och vi befinner oss i en liten engelsk kuststad där förfärande rykten om ett mystiskt och skrämmande odjur florerar. Jag tyckte om den, och eftersom jag läste den i mars 2020 speglade den oväntat mycket av undergångskänslan som präglade världen då - rädsla och vetenskap krockade med en smäll, precis som så ofta under 2020. Det är kanske just det som gör att jag upplevde den som krävande, men samtidigt också det som gjorde ett så starkt intryck på mig. Rekommenderas!
En bok som inte var värd besväret:
Jag känner mig som en skurk och hoppas att författaren aldrig råkar googla sig hit, men jag måste säga Vildhavre av Otto Gabrielsson som skriver om hur det är att växa upp med Jörn Donner som frånvarande far. Till viss del var den faktiskt både berörande och intressant, men ibland blev han så småsint och bitter att jag fick dra fram skämskudden. Att han är en skicklig skribent är det ingen tvekan om, men jag hoppas han ger sig på skönlitteratur i sitt nästa projekt och låter det självbiografiska stanna här.
En bok som lärde mig något nytt:
Klubben av Matilda Gustafsson. Jag lärde mig mer om Svenska akademiens och den svenska kulturelitens smutstvätt som kom i dagern under me too. Vackert var det ju inte. (Den läste jag i början av året. I slutet av året knöt jag ihop med Cecilia Wallins Allt som var mitt på samma obekväma tema.)
En bok jag inte blir klok på:
Jag for ner till bror av Karin Smirnoff. Egentligen stämmer det inte att jag inte blir klok på boken, men efter att ha hört och läst hur den höjts till skyarna lyssnade jag hela tiden med en gnagande känsla av att jag missade något. Jag kunde förstå att den var välskriven och borde vara fängslande, men den fängslade inte mig. Jag ogillade den inte direkt, men vet att jag kommer att behöva ta till milt tvång för att få mig själv att läsa vidare i trilogin. Kanske beror det på att jag lyssnade på ljudboken? Kanske den behöver mer uppmärksamhet än så? Nästa bok får jag läsa i fysisk form för att testa min hypotes. Kanske jag återkommer.
En bok jag var fel målgrupp för:
Den blomstertid nu kommer av Marie-Chantal Long - men på sätt och vis var jag helt rätt målgrupp i egenskap av mamma och lärare! Jag läste den eftersom Arvid hade lånat boken från skolbiblioteket och fastnat totalt (vilket tyvärr händer mer sällan än för ett par år sedan) och sedan kunde jag rekommendera den vidare till ett helt gäng elever som ville läsa lättläst och spännande. Så kanske var jag inte helt fel målgrupp ändå!
En karaktär jag minns:
Här får det bli en ungdomsroman - båda huvudkaraktärerna i Jennifer Nivens Vända världen rätt var något utöver det vanliga. Jack är ansiktsblind och en mästare på att dölja det. Libby har varit gravt överviktig, men har äntligen gått ner i vikt tillräckligt mycket för att kunna röra sig utanför sitt hus och gå i en vanlig skola - där deras vägar korsas. Fin historia!
En karaktär som jag skulle vilja träffa:
Bricken på Svartvik i romansviten som Vibeke Olsson skrivit om henne. Jag har läst böckerna då och då under några års tid och när jag plockar fram följande bok i serien är det alltid som att träffa en gammal bekant som jag inte träffat på länge, men alltid blir uppmuntrad av att umgås med. Hon ger mig alltid perspektiv på livet och vardagen. I år läste jag Glödens färger och jag har förstått att det ska finnas ännu en del till efter den - det får bli en bok för 2021!
En bok jag vill flytta in i:
Visserligen vill jag väl inte direkt flytta in i ett gammalt ruckel i ett träskområde i North Carolina, men det känns lite som att jag gjorde det under en tid i somras när jag lyssnade på Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Boken har varit oerhört hypad, men för en gångs skull var det med all rätt. Visserligen kan man diskutera mordtråden och kärlekshistorierna, men det var naturbeskrivningarna som fick mig på fall. Miljön är magisk och huvudpersonen Kya är en av de mest minnesvärda karaktärerna jag läste om under 2020.
En mening/ ett citat som jag strök under:
Jag måste verkligen börja skriva upp citat. Får man ge nyårslöften en bit in i februari?
Årets resebok:
År 2020 var ju inte året för resor och därmed inte heller för reseböcker i form av guider och tipsböcker. Däremot tänker jag tänja på definitionerna och skriva Nämn inte de döda av Christina Wahldén - det är något så ovanligt som en svensk deckare som utspelar sig i Darwin, Northern Territory i Australien. Det är något med Wahldéns kortfattade stil (och ständiga hänvisningar till Abba) som jag inte riktigt kommer överens med, men det var roligt att få göra en litterär utflykt till Darwin som fortfarande har något av ett magiskt skimmer över sig efter våra fem veckor där 2003.
Den sista bok jag läste 2020:
Karin Erlandsson och Peter Bergtings Nattexpressen som jag hade läst högt för Arvid och Edvin i december. Den är ju uppbyggd för att passa som adventskalender, men vi började lite senare och om jag inte minns helt fel kom vi i mål med den lagom till nyårshelgen. Känns på något sätt passande för en bok där tillbakablickar och minnen är en så viktig del. (Idag läser jag dessutom att den får Runeberg Junior 2021 också. Grattis!)
Den första bok jag läste 2021:
John Greens Looking for Alaska. Den har jag fyndat på loppis och haft stående i en hylla i mitt klassrum en halv evighet, men nu tog jag hem den till jullovet och överraskades av hur mycket jag tyckte om den. Rekommenderas för alla som känner sig sugna på att läsa om mer eller mindre vilsna tonåringar som försöker hitta sig själv i internatskolemiljö i Alabama. Det var strängt taget den sista bok jag läste 2020, men jag avslutade den på nyårsdagen.
En bok jag ser fram emot att läsa:
Två nya böcker jag vet relativt lite om, men är väldigt sugen på att läsa är Amerikansk jord av Jeanine Cummins och Stöld av Ann-Helén Laestadius.
En bok jag annars bara vill rekommendera:
The Death of Mrs Westaway av Ruth Ware. Nagelbitande spänning och med en miljö och atmosfär som direkt sög in mig och inte släppte taget. Utan att avslöja något tyckte jag upplösningen var något av en besvikelse, men det kan förlåtas eftersom resten var SÅ BRA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar