Året som var: 2020, juli-september

Vänner av ordning må anse att mitten av februari är lite för sent för årskrönikor, men vänner av ordning råkar ha fel. Mitten av februari är en alldeles utomordentlig tidpunkt för att se tillbaka på vad vi gjorde för ett halvår sedan! 

(Och om det blir långrandigt är det bara för att det här var så fina månader. Så går det.)

JULI

Juli 2020 kan eventuellt gå till historien som en av mina skönaste månader någonsin. Vi gjorde inga stora saker och reste inga långa vägar, men just därför kändes det som om juli var nästan evig på ett sätt jag inte upplevt sedan jag var liten. Coronaläget häromkring var tillräckligt lugnt för att inte överskugga allt som det gjorde på våren (och ja, på hösten/vintern igen - men den tanken fanns inte i juli), men ändå tog vi det försiktigt och höll oss till korta och coronasäkra utflykter. Ett tag bollade jag med tanken på en kort bilsemester i Finland - kanske vandra i Koli eller Salamajärvi, kanske ta en sväng till Seinäjoki och Ähtäri. Men ganska snabbt bestämde vi oss för att låta bli.  Dels förtogs resglädjen trots allt av pandemin, dels var det helt enkelt för skönt att bara vara hemma. 

Istället öste vi på med små, spontana utflykter i miniatyrformat - vi simmade, cyklade till Skorpan och åt glass, skjutsade till fotboll, spelade minigolf i stan och köpte bärbuskar i Lepplax. Jag gick på bio med mamma (Emma - vilken tur att den visades igen på sommaren eftersom den knappt hann ha premiär före coronastängningen i mars...) och så blev det barnvälsignelse för släktens gulligaste knodd, Abbe. 

Ett par gånger slog vi på stort och körde iväg till Vasa. Det mest exotiska vi gjorde på hela sommaren var nog att köra till Replot och Björköby för att gå Bodvattnet runt och äta trangianudlar vid Sommarösund. Jag skojar inte - det kändes verkligen som att vara ute och resa. En jättefin dag, dessutom tillsammans med goda vänner. En annan gång körde vi till Vasa framför allt för att gå på Stundars, men eftersom regnet började hälla ner skippade vi det och nöjde oss med Gamla Vasa museum och vänner i Kvevlax. Stundars får vi ta nästa sommar istället. 

Till barnens stora sorg blev det inga normala barnläger på Humle den här sommaren, men ett tröstpris var det i alla fall att Tillsammanslägret ordnades, om än med bara en övernattning. Dessutom ordnades endagsläger i slutet av juli, så Arvid och Edvin fick var sin lägerdag på egen hand. Inte som vanligt, men åtminstone något. I samband med Arvids lägerdag fick det också bli campingsemester - vi tog med vårt nya tält och slog upp det på våra gästfria släktingars villagräsmatta nära Humle! Något som ganska säkert inte hade blivit av en "normal" sommar... Tältet var nog sommarens bästa köp, det användes flitigt hemma på gräsmattan och fick också följa med på kusinövernattning i Nykarleby!

AUGUSTI

Vi fortsatte med att njuta av livet och drog ut allt ur de sista sommarlovsveckorna. Det blev en kusinövernattning i repris (se januari), men den här gången betydligt mer lyckad eftersom alla hölls friska! Trädgården fortsatte blomma och jag fortsatte njuta av den. Och om Bodvattnet runt var det mest exotiska vi gjorde i juli, var Mässkär det mest exotiska vi gjorde i augusti. Det är ännu en av de där utflykterna vi pratat om i flera år, men inte riktigt fått till. Tänk att det ska till en pandemi för att det ska lyckas! Nästa sommar kanske vi fortsätter fyrtemat med en utflykt till Tankar utanför Kokkola, det har vi också pratat om länge...

En annan rolig grej vi gjorde var en dag på Zip Park i Vasa. Vi hade lovat barnen en dag på Power park, men efter rubriker om coronaexponering där började det kännas lite olustigt och när vi lade fram Zip park som förslag nappade barnen 100 %. Att vi vuxna var betydligt mer taggade för en dag i trädtopparna istället för i köer på ett nöjesfält var inte heller helt fel. Det var jätteroligt, så när årstiden tillåter så får det nog bli en favorit i repris! 

Sedan hann jag och barnen faktiskt med ännu en utflykt till Vasa för att hälsa på Amanda alldeles innan skolorna började igen - Matias hade faktiskt redan börjat och fick nöja sig med att jobba istället... Sedan dess har vi inte varit till Vasa en enda gång! Armadis pandemi, är så innerligt trött på den nu. 

Och sedan kom till och med världens skönaste sommarlov till sitt slut. Skolorna började, jag klippte håret och vi laddade för ett nytt läsår. Arvid började högstadiet och Josef började förskolan, så helt plötsligt kändes vår barnaskara väldigt mycket äldre. Tur för en långsam mamma att Edvin åtminstone fortsatte i samma gamla skola... även om den hade bytt namn till det här läsåret. Och efter distansvåren 2020 kändes det jätteroligt att få dra igång läsåret inom skolans väggar - även om det hela tiden fanns en medvetenhet om att vi numera alltid får ha beredskap för ändrade planer. 

SEPTEMBER

September kom och höstterminen varvade upp till full hastighet. Sommarhobbyn fotboll fortsatte samtidigt som både gamla och nya höstaktiviteter kom till, så under den skarven (som blev längre än vi hade trott) var det ett ständigt pussel för att hinna med. Vilken kontrast mot vår sköna sommarlunk! Jag är ändå på många sätt tacksam för att september fortfarande var så lugn på coronafronten, så vi kunde göra mycket som inte hade varit möjligt en månad senare. 

Bland annat var jag på sedvanlig kick-off med kollegerna till Vexala, extra roligt efter att knappt ha sett dem sedan vårvintern. Jag hann också med en rekreationsdag som jobbet bjöd på eftersom jag skulle fylla 40. Och även om det gav mig något av en ålderskris att inse att jag är så medelålders att min arbetsgivare bjuder på rekreationsdag på sjukhemmet (!) så var det en väldigt rolig dag, inte minst för att min (lika!) gamla kompis Linda också visade sig vara med på samma dag. Den dagen var för övrigt första gången jag förväntades ha munskydd - när vi vistades i de utrymmen som är gemensamma med äldreboendet i samma hus. Att jag bara en månad senare skulle få dra på mig munskyddet dagligen för en (just nu) oöverskådlig framtid kunde jag inte tro då! Bio hann vi också med när jag var med barnen och deras kompisar på den nya Lasse-Maja. Inte så dåligt ändå med tre biobesök under coronaåret 2020, det är ju ungefär vad jag brukar hinna med ett helt normalt år.

Och inte minst kunde vi fira vår nyblivna sexåring! Tänk ändå vilken tur vi haft med barnens födelsedagar, de har alla kunnat fira nästan som vanligt. Edvin i början av mars, precis innan nedstängningen, Arvid på midsommar när allt hade lugnat ner sig och Josef i september innan det trappade upp igen.