Mässkär

Är det en ruvande förkylning eller är det skolstarten + familjelogistiken som tar ut sin rätt? Igår och idag har jag i vilket som helst varit orimligt trött och inte fått mycket mer än det mest nödvändiga till stånd. Jag hoppas på mer krut i helgen, men i väntan på det passar det bra att se tillbaka på en av sommarens bästa utflykter! I flera år har vi (jag) pratat om att vi borde ta turbåten ut till Mässkär - trots att jag bor där jag bor har jag aldrig varit till Mässkär sommartid och det började kännas som en riktig lucka i min lokalkännedom... Vintertid har jag gått över isen från Ådön med min kompis Linda för att äta syltgrisar och dricka varm kakao en gång, hoppas på rejäl is i vinter så jag kan ta med familjen på den utflykten också! 

I början av augusti blev det äntligen av! Hela sommaren går det lunchkryssningar ut till Mässkär och en sådan hoppade vi på. Själva båtturen var ett rent nöje - för oss landkrabbor utan båt är det helt nya vyer så fort båten lade ut från Gamla hamn, så det var spännande. Kan väl tillägga att de har en ny båt nu, det är alltså inte den som sjönk häromåret... hrm. Gott så, för riktigt så spännande ville vi ju inte ha det. 

Vid Mässkär började vi med söndagslunch på restaurangen i den gamla lotsstationen - ni ser ju själva, det var inte alls illa! Att vi dessutom satt ute på balkongen i strålande sol med utsikt över den lilla gästhamnen skadade inte heller... Jaja, kan hända att vissa barn tyckte att kokt potatis och lax inte var världens mest intressanta utemat, men ibland får man bara agree to disagree... perfekt sommarmat, tyckte åtminstone jag!

Efter söndagslunchen hade vi väl en dryg timme eller så kvar på ön, så vår plan var att upptäcka så mycket som möjligt. Det finns en naturstig på ön som går genom olika naturtyper och förbi olika platser av intresse. Den är inte lång, så det gick bra att gå den, klättra på stenar och ändå hinna tillbaka i tid - men gärna hade vi haft nån timme till på oss! Naturstigens första intressanta stopp enligt mitt gäng var fundament till vad vi tror var den gamla radiofyren som behövde granskas i detalj... men så småningom kom vi oss iväg till naturen också! 

Det är omöjligt att skutta fram över klipporna och bland de små tallarna utan att tänka på Saltkråkan... allt vi saknade var en Båtsman och en farbror Melker som trillar i sjön. Förra helgen letade vi faktiskt fram en gammal Saltkråkan-dvd och hade Saltkråkan som fredagsfilm, det tackar vi Mässkär för!

Klippor och stora stenbumlingar ger mig alltid hjärtat i halsgropen. Jag älskar att se på mina viga klätterapor samtidigt som jag alltid, alltid håller andan tills de är nere på fast mark igen... försöker balansera frihet och ansvar så att jag biter mig i tungan och håller tyst om skaderisken ändå skulle vara reparabel, men någonstans vid att trilla ner och slå ihjäl sig drar jag gränsen. Barnafadern har liite lägre tröskel för att säga stopp, men vi försöker kompromissa! 

Klätterstenar och solvarma klippor fanns det i alla fall gott om. Utan en returtid att passa hade vi lätt kunnat få nån timme att gå bara där! 

En ormbunksskog hittade vi också, helt annorlunda än något man skulle hitta här på landbacken. Trots att vi bara var borta en kort eftermiddag kändes det som att vi hade rest långt! 

En fin utflykt och en fin dag var det, det här kommer vi säkert att göra om! Och nästa ö jag vill se är Tankar utanför Kokkola, kanske vi lyckas få till en sån utflykt nästa sommar... Vår hemmasommar har verkligen gett och gett, om och om igen. Återstår att se om vi någonsin vill resa någonstans sommartid när en vacker dag är möjligt igen...