Solnedgångsutmaningen

Ja! En fotoutmaning passar väl bra när min blogg identitetskrisar? Maria på Marias memoarer hittar på fotoutmaningar varje månad och den här gången är det solnedgångar och soluppgångar. Min första tanke var att stå över, för det är verkligen inte mitt forte. Jag beundrar och älskar varje solnedgång jag snubblar över, men eftersom de nästan alltid blir en besvikelse på bild har jag nästan slutat att försöka. Men när jag satte mig ned och bläddrade bakåt hittade jag ändå några guldkorn.

Port d'Andratx, Mallorca, sportlovet 2018

Vi hade varit ute i bergen och upptäckt en vandringsled på eftermiddagen, men när vi satte oss i bilen var vi inte riktigt redo att avsluta dagen, så körde en liten bit vidare på vägen och hamnade i Port d'Andratx. Vi strosade runt en stund och råkade vandra rakt in i en av de vackraste solnedgångarna jag varit med om. Annars minns jag mest de mysiga gränderna, mäklarkontoren som skyltade med fastigheter till astronomiska priser och våra svettiga, dammiga träningskläder. För jo, Port d'Andratx lär vara en rätt så exklusiv ort och folk som rörde sig på strandpromenaden den tiden på kvällen var inte direkt klädda för friluftsliv... Vilken tur att det gick att rikta kameran mot ett annat håll - mot solnedgången! 

(Fotocred till Matias)

Staraby, annandag jul 2019

Jag undrar om det inte ändå är vintersolnedgångarna som är de bästa? De som ramas in av lysande snö och vitpudrad skog? Den här solnedgången fotade jag på en efterlängtad ensampromenad mot slutet av julhelgen i vintras. Att efter en myllrande, rolig julhelg dra på sig kängorna och gå ensam ut i skymningen som snabbt faller på redan på seneftermiddagen, bara jag och den höga himlen. Det var balsam för själen! 

Pörkenäs, september 2017

Den här bilden är från en alldeles magisk septemberkväll. Solen lyste guldgul och varm och vi gjorde precis som man alltid borde, men nästan aldrig gör - vi packade ihop matsäck, satte oss i bilen och körde ut till havet, där vi stannade i flera timmar. Det var guld. Nästan bokstavligen. 

Nykarleby, januari 2017

Om solnedgångar inte riktigt är min styrka så är soluppgångar det ännu mindre - jag tycker lite för mycket om att ligga och dra mig på morgnarna... Men det fina med soluppgångar i januari är att de inte kommer så okristligt tidigt! Den här bilden är tagen på förmiddagen, gissningsvis när jag varit rastvakt och inte kunnat låta bli att gå ner till älven för att fota allt det rosa. Visserligen med min förra telefonkameraskrutt, men tyckte ändå den platsade här! 

Vuoggatjålme, juli 2013

Jag kan inte ta åt mig äran för den här sista, ursnygga bilden (hej Matias!), men den behövde ändå få en plats i inlägget. Jag kunde ju inte avsluta utan en fjällbild! Den här är tagen på den tiden när Matias var så pass entusiastisk landsvägscyklist att cykeln fick följa med på fjällsemester - det har den inte fått på några år nu, men kanske gör den comeback en vacker dag. I vilket fall som helst - Vuoggatjålmejaur under rosa himmel är nu, då och alltid en av mina favoritvyer!