Skolstarten kom och svepte in över oss med full kraft! De första veckorna har gått jättebra och jag tror att vi alla fem har stortrivts där vi är på dagarna. Men ändå... puh, är det det här som kallas vardag? Samtidigt som jag förstår de som gillar rutiner så skulle jag inte ha något emot... tja, lite mindre rutiner! För med tre barn i tre olika skolstadier med ett antal hobbyer finns det inte jättemycket tid att tassa runt och göra det som faller en in. Jag råkar älska att tassa runt och göra det som faller mig in - men vem gör nu inte det..? Tack och lov har jag mjukstartat med en riktigt soft period (lediga fredagar!!), så när alla rutiner väl har klickat på plats blir det nog en jättebra höst det här.
Idag är det villaavslutning och jag sitter här och skriver medan jag då och då hör dova smällare av fyrverkerier på avstånd. Själva har vi stannat hemma i soffan, sett Pippi på de sju haven och dukat fram lite extra chips och godis. I flera år har vi ju firat villaavslutning på samma villa som vi tältade utanför tidigare i somras, men i år är ju det mesta annorlunda och så även villaavslutningen. Det brukar vara släktingar som kommer och går i en mysig salig röra, men det passar ju sig inte detta nådens år 2020. Dessutom har jag haft förkylningskänningar idag, och även om jag är säker på att det är en klassisk skolstartsförkylning så... År 2020 stannar man hemma med förkylning, punkt. Men vi hoppas på att få till ett villabesök i mindre skala nån gång ännu före vintern kommer emot!
Mycket är ju ovisst och för varje aktivitet barnen börjar på, för varje datum jag skriver in i min kalender och för varje planering jag gör i skolan finns alltid det där andra alternativet - att det inte blir av, eller att det blir något helt annat. Idag fick vi veta att Norrvallacuppen som Edvins fotbollslag skulle delta i om två veckor är inställd och det blir säkert inte det sista vi får stryka i kalendern. Det övar vår ödmjukhet om inte annat!
Erasmusbesöket i vår skola som ställdes in med kort varsel i mars fick nya datum i september, men - överraskning, överraskning - det blir ingen träff då heller. Vi hade avvaktat in i det sista, men ungefär vid skolstart var det klart att det var helt uteslutet. Det var i stort sett rött ljus från exakt alla instanser som skulle ha behövt säga ja, och jag kan inte påstå att jag är upprörd för det, tyvärr. Det var ju det enda logiska. Den här gången satte vi inget preliminärt nytt datum utan hoppas bara försiktigt att det blir möjligt att fortsätta och slutföra projektet någon gång, på något sätt. Jag återkommer till Erasmus i ett eget inlägg, tror jag!
Igår hade jag och några Erasmuskollegor ett messengersnack och som vanligt tyckte jag det var superintressant att höra om läget i de andra länderna och skolorna. Terminsstarten närmar sig för dem allihopa, på lite olika sätt. Irlands skolor öppnar på måndag, men med stränga rutiner, till exempel munskydd för lärarna. Samma sak i Turkiet, men deras skolor börjar med distansundervisning i tre veckor för att sedan öppna skoldörrarna. I Ungern är läget i skolorna ganska vanligt, alltså som hos oss ungefär. En intressant detalj är att Ungern enligt ungerska media och myndigheter är mitt uppe i den andra vågen nu, men samtidigt är det ett av bara tre (!) europeiska länder som just nu är på Finlands gröna lista....
På Prisma igår noterade jag en ny automat invid tuggummi- och studsbollsautomaterna. Munskyddsautomat! Försök bara tänk er den kompletta förvirringen om en sådan maskin hade stått där för ett år sedan... Jag skulle verkligen ha trott att någon hade blivit galen. Men nu måste jag medge att jag klickat hem ett fempack med tygmasker för att vara beredd om (när?) det kommer påbud om mask i skolbussarna, skolorna eller annars. Jag beställde, tvättade och satte undan i en låda i hopp om att de aldrig kommer att behöva användas, men gissar att det är oundvikligt att de behövs i en eller annan situation framöver.
Munskydd hit och munskydd dit. Måste bara avsluta med något roligare - typ alla blåbär i skogen. Vilket blåbärsår! Så stora och fina. Kan ju inte ens gå på en promenad längre, det slutar alltid med att jag smyger fram den medhavda påsen ur fickan och sätter mig i nån tuva och plockar. Ännu är de förvånansvärt plockbara. Känner mig nästan stressad av tanken på alla blåbär som ingen kommer att hinna plocka... det är inte ens så att de skulle behöva plockas till min frys, bara någon skulle ta vara på dem! Hehe. Lite vildhallon hittade jag också idag, det trodde jag inte skulle finnas längre. Min kompis Karin tipsade mig om ett superbt hallonställe i skogen mellan oss - det verkar vara väldigt välbesökt, men ändå har det alltid funnits att plocka. Generösa hallonsnår minsann!
Vår sista rabarber skördades också och blev till saft, så min samlargrottmänniska är hyfsat nöjd. Om bara någon skulle känna för att få in alla vinbär som måste plockas typ igår... Vad är det med det här året alltså, jag känner ett sånt behov av att samla inför vintern att vi till och med beställt en ny frys..? Kanske var det vårens hamstringsyra som väckt nån slags prepper i mig. Om apokalypsen kommer så har jag i alla fall blåbär och rabarbersaft, liksom. Men det är inte bara jag i så fall, med tanke på hur svårt det var att få tag på en frysbox som inte var slutsåld... Haha. Nu känner jag att det börjar bli dags att sätta punkt innan jag riktigt börjar svamla. Tekopp och netflix, over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar