Egentligen tycker jag att det är det häftigaste som finns när babyn i magen sparkar, knölar och lever om. Men just nu, när jag känner mig trött och ganska obekväm, blir jag nästan lite uppgiven. H*n sparkar rakt ut i sidan på mig så hela magen bucklar sig, inälvorna inte ryms nånstans och jag ba "Men SLUT nu, he i KVÄLDI!"
Ja, nog kommer den här också att pröva mitt tålamod. Och som jag ser fram emot att prövas! (Men på allvar, sparka mig inte i armen när jag sitter och skriver!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar