Så här är det.
1) Jag tycker verkligen katter ska få ha sin frihet och röra sig utomhus om det bara är praktiskt möjligt. Skyll det på att jag är och förblir en lantis.
2) Att ha en katt som får ha sin frihet är verkligen en prövning för ömtåliga nerver.
Tintin är borta igen, och den här gången är vi oroliga mer på riktigt, eftersom han inte heller visat sig i närheten av sitt förra revir, radhuset (vi har snälla f.d. grannar som hjälper till med spaningarna). Efter att han var borta i flera veckor strax efter flytten i september (återfanns vid radhuset) höll han sig hemma hela vintern, men i maj var han borta ett tag igen. Då fick vi ganska snabbt reda på att han rörde sig runt radhuset, så det gällde bara att fånga in honom. När vi var till Sverige stack han efter ungefär halva veckan (trots omsorgsfulla kattvakter som antagligen skämde bort honom mer än vi gör), men dök upp igen morgonen efter att vi kommit hem.
Så när han försvann igen medan vi var i Barcelona (igen, trots omsorgsfulla kattvakter) var vi egentligen inte så oroliga. Förrän nu, när han varit borta i 1½ vecka och vi fått reda på att han inte setts till i sitt gamla revir heller.
Vad göra nu? Finkamma vägdikena i närheten?
Eländiga katt. Kanske akvariefiskar skulle vara enklare husdjur. Åtminstone vet man var man har dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar