Efter den sköna brunchen i Vrigstad var det så småningom dags att köra vidare, tillbaka norrut. Den här gången skulle vi köra E4:an längs med Vättern för att till kvällen landa på Scandic Södertälje, så det blev en helt annan väg än när vi körde ner till Småland. Inte mig emot! Och den bilresan blev tillräckligt intressant för att behöva ett eget inlägg... skulle gärna ha haft en heldag (minst) på mig för att hinna stanna och titta överallt där det fanns något att se. Vi började med att snurra runt lite i Jönköping för att se hur det ser ut där. Vi stannade inte till alls, men en annan gång skulle jag gärna se mera av staden! (Och det är faktiskt inte helt osannolikt att det blir av en vacker dag, eftersom det är där helgens brudpar bor...)
Vägsträckan norr om Jönköping gick längs med Vättern och vi fick vackrare vyer än jag trodde att var möjligt längs med E4:an! Igen hade landskapet ändrat jämfört med vägen ner till Vimmerby + Vrigstad, där det var skogigt och kulligt - här var det istället böljande, öppna landskap.
Dagens första paus blev i Gränna - klart man måste stanna till i polkagrisstaden när man ändå kör förbi! Den staden blev dagens största överraskning... för det första verkar polkagrisarna vara en massiv turistattraktion, och i centrum av Gränna var det tätt mellan polkagriskokerierna. Kändes lite som ett nöjesfält...Vi gick också ner till hamnen för att se om vi skulle råka se färjan över till Visingsö, och där blev vi också överraskade av en mängd restauranger, caféer och människor som satt och stekte sig i solen. Kändes mest som en turistort på betydligt sydligare breddgrader!
Naturligtvis ville vi ju se hur det gick till inne i ett polkagriskokeri, så vi valde ett av de charmigare, där vi fick stå och begapa polkagriskokarna in action. Det här polkagriskokeriet hade blivit världsmästare i polkagriskokning, men man får ju fråga sig hur stort det världsmästerskapet egentligen kan vara... Barnen råkade (!) ha på sig röd-vitrandiga tröjor båda två, så det fick de varsin extrapolkagris för av flickan i kassan. Ganska komiskt, de polkagrisrandiga kläderna var verkligen inte planerade...
Nästa stopp kom nästan direkt efter Gränna. Ruinerna efter Brahehus verkade spännande, och låg dessutom precis invid E4:an, så vi tyckte det kunde passa bra med en mellispaus där. Först blev vi inte riktigt imponerade - man skulle parkera vid en trist servicestation på andra sidan E4:an och gå under en (ganska skräpig) gångtunnel för att komma till ruinerna. Men väl där - definitivt värt ett stopp!
Vi satte oss med vårt mellanmål och våra glassar på en stor sten vid ett (inte så barnvänligt) stup - med svindlande utsikt ner mot Vättern och ruinerna i ryggen. Det var storslaget! Gårdarna och vägarna där nere såg ut som små leksaksbyar, vilket var lite svårt att greppa eftersom vi själva ju inte hade gått uppåt alls...
Ruinerna är inte så stora, men ändå ganska spännande, inte minst för den fantastiska utsikten som syns genom varje fönsterglugg...
Vi sprang runt och upptäckte ett tag, tills vi tyckte att vi var mogna att sätta oss i bilen och köra lite till. I det skedet trodde vi ännu att det var mycket kvar av dagen, så vi bestämde oss för att inte köra kortaste vägen, utan ta en omväg via Vadstena, som vi gärna också ville se.
På väg mot Vadstena körde vi förbi en skylt till Rökstenen. Nu vet jag ju inte hur det är med folk som inte är moddelärare, men jag har åtminstone berättat om Rökstenen för ett antal nior som gått igenom svensk språkhistoria - och själv har jag blivit ganska fascinerad av historien om stenen med världens längsta runinskription, som berättar en mystisk och svårtolkad berättelse med anspelningar på berättelser och mytologi som för länge sen glömts bort.
Jag visste att Rökstenen fanns ungefär i trakten, men hade inte förstått att det faktiskt var en ganska kort avstickare från den väg vi tog. Så... när vi körde förbi skylten ropade jag ganska omgående ut ett önskemål, och så backade vi lite. Stenen står under ett litet tak bredvid Röks kyrka, och själva omgivningen var också värt ett stopp, speciellt en vacker försommarkväll som den här.
(För Arvid, som ganska nyligen har upptäckt hemligheten med våra vanliga bokstäver, var det också spännande med runor.)
Efter vår rökpaus (haha) hamnade vi ett tag på väldigt, väldigt smala och slingriga vägar och var inte riktigt övertygade om att vi hade tagit den bästa vägen ut till stora vägen. Men det är ju så man ser lite mer på sin roadtrip... Det enda minuset med alla våra lyckade stopp och omvägar var att det i ärlighetens namn började vara ganska sent när vi kom till Vadstena, så vi stannade egentligen inte alls. Vadstena slott tittade vi på lite utifrån, och med tanke på hur svag jag är för gamla slott och borgar skulle det ha varit roligt att gå in, men så här pass sent på dagen var det knappast ens öppet längre. Egentligen hade vi tänkt äta kvällsmat i Vadstena, men vi hittade inga snabbmatsställen (och det var för sent på dagen + för långt kvar till Södertälje för att äta på en riktig restaurang där man måste vänta på maten), så vi körde bara runt och tittade lite, och körde sedan vidare.
Vår fancy middag blev - tadaa - McDonald's i Motala. Motala, inget ont menat, men det var antagligen dagens bottennapp... Klassisk "nu måste vi verkligen ha mat för två timmar sen"-måltid. Nåja, ett bottennapp på en toppendag i övrigt, det kan man stå ut med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar