Ratatosk på Fagerbacka

Ratatosk är ekorren i nordisk mytologi som sprang upp och ner i världsträdet Yggdrasil med budskap mellan draken Nidhögg och örnen Hräsvelg. Ratatosk är också ett folkmusikband som spelar medeltida musik med en twist - bland annat kan man få höra min före detta klasskompis Frank spela vevlira... Igår spelade de på sommarsamlingen på det gamla fäbodstället Fagerbacka i Purmo, och det var lite magiskt. Synd bara att de fick så lite utrymme i ett ändå ganska utdraget program... Skulle gärna se/höra en hel konsert av dem!

Och så var det arbetsdemonstrationer, servering och en massa bekanta att mingla med... Sämre saker kan man hitta på den sista kvällen i juli!

Det allra sista av vår roadtrip - Åbo (Roadtrip i Småland, dag 9)

Den sista dagen kändes nästan som hemma, eftersom det bara var att köra av i Åbo. Däremot fortsatte vi inte genast norrut mot Österbotten, för vi ville passa på att luncha med min Åbovän Jane. För att få några timmar att gå mellan frukosten (som vi handlade på Citymarket och åt i bilen - smuligt värre!) och lunchen stannade vi till vid Äventyrsparken i Kuppisparken, där vi råkade se att de totalförnyat "trafikbanan". Den har väl funnits förr, men nu var den superfin med små hus, nyasfalterade vägar och fungerande trafikljus. Jättekul att gå runt i, rekommenderas! (Även om semestervädret hade stannat i Sverige, så vi huttrade oss fram...)

En snabbis i centrum hann vi med, sen en långlunch med Jane vid Arken, och så... transportsträcka hem igen. Det blev verkligen en toppenresa, och inte nog med att vi hann se och göra mycket, jag är också extraglad för att vi hann träffa så många av våra vänner som bor för långt borta för att träffa till vardags!

En sista dag i Stockholm (Roadtrip i Småland, dag 8)

Resan började så småningom lida mot sitt slut, men innan färjan gick tillbaka till Finland hade vi ännu en dag i Stockholm. Vi hade inga stora planer för dagen, men eftersom det verkade bli en regnig dag skippade vi i alla fall vår första tanke, som var en tur ut till Drottningholm, eller kanske något annat fint parkområde. Istället bestämde vi oss för Fjärilshuset i Haga, som Arvid och jag hade gillat storligen för ett par år sedan.

Det var dyrare än jag kom ihåg, men det funkade riktigt bra som "sista dagen på resan-aktivitet" - gå på stan hela dagen skulle till exempel inte ha fungerat! Fjärilarna visade villigt upp sig, och tyckte tydligen om Arvids färgglada tröja...

När vi hade sett oss mätta på fjärilar, fiskar och pilgiftsgrodor (och blivit tropiskt svettiga på köpet) satte vi oss utanför Fjärilshuset med matsäcken som vi hade försett oss med i Södertälje innan vi begav oss därifrån. Picknick igen! Och dagen visade sig vara långtifrån regnig och mulen, utan riktigt solig och fin... Passade fint med en picknick i Hagaparken!

Efter det blev det egentligen mest bara lite butiker, nudelwok i Kungshallen och så hämta bilen (som vi parkerat i praktiska Midsommarkransen) för att köra till färjan.

Hej för denna gång, Sverige! Den här resan kommer vi att minnas när det blir mörkt, kallt och ruggigt i vinter...

Från Vrigstad till Södertälje (Roadtrip i Småland, dag 7)

Efter den sköna brunchen i Vrigstad var det så småningom dags att köra vidare, tillbaka norrut. Den här gången skulle vi köra E4:an längs med Vättern för att till kvällen landa på Scandic Södertälje, så det blev en helt annan väg än när vi körde ner till Småland. Inte mig emot! Och den bilresan blev tillräckligt intressant för att behöva ett eget inlägg... skulle gärna ha haft en heldag (minst) på mig för att hinna stanna och titta överallt där det fanns något att se. Vi började med att snurra runt lite i Jönköping för att se hur det ser ut där. Vi stannade inte till alls, men en annan gång skulle jag gärna se mera av staden! (Och det är faktiskt inte helt osannolikt att det blir av en vacker dag, eftersom det är där helgens brudpar bor...)

Vägsträckan norr om Jönköping gick längs med Vättern och vi fick vackrare vyer än jag trodde att var möjligt längs med E4:an! Igen hade landskapet ändrat jämfört med vägen ner till Vimmerby + Vrigstad, där det var skogigt och kulligt - här var det istället böljande, öppna landskap. 

Dagens första paus blev i Gränna - klart man måste stanna till i polkagrisstaden när man ändå kör förbi! Den staden blev dagens största överraskning... för det första verkar polkagrisarna vara en massiv turistattraktion, och i centrum av Gränna var det tätt mellan polkagriskokerierna. Kändes lite som ett nöjesfält...Vi gick också ner till hamnen för att se om vi skulle råka se färjan över till Visingsö, och där blev vi också överraskade av en mängd restauranger, caféer och människor som satt och stekte sig i solen. Kändes mest som en turistort på betydligt sydligare breddgrader!

Naturligtvis ville vi ju se hur det gick till inne i ett polkagriskokeri, så vi valde ett av de charmigare, där vi fick stå och begapa polkagriskokarna in action. Det här polkagriskokeriet hade blivit världsmästare i polkagriskokning, men man får ju fråga sig hur stort det världsmästerskapet egentligen kan vara... Barnen råkade (!) ha på sig röd-vitrandiga tröjor båda två, så det fick de varsin extrapolkagris för av flickan i kassan. Ganska komiskt, de polkagrisrandiga kläderna var verkligen inte planerade...

Nästa stopp kom nästan direkt efter Gränna. Ruinerna efter Brahehus verkade spännande, och låg dessutom precis invid E4:an, så vi tyckte det kunde passa bra med en mellispaus där. Först blev vi inte riktigt imponerade - man skulle parkera vid en trist servicestation på andra sidan E4:an och gå under en (ganska skräpig) gångtunnel för att komma till ruinerna. Men väl där - definitivt värt ett stopp!

Vi satte oss med vårt mellanmål och våra glassar på en stor sten vid ett (inte så barnvänligt) stup - med svindlande utsikt ner mot Vättern och ruinerna i ryggen. Det var storslaget! Gårdarna och vägarna där nere såg ut som små leksaksbyar, vilket var lite svårt att greppa eftersom vi själva ju inte hade gått uppåt alls...

Ruinerna är inte så stora, men ändå ganska spännande, inte minst för den fantastiska utsikten som syns genom varje fönsterglugg...

Vi sprang runt och upptäckte ett tag, tills vi tyckte att vi var mogna att sätta oss i bilen och köra lite till. I det skedet trodde vi ännu att det var mycket kvar av dagen, så vi bestämde oss för att inte köra kortaste vägen, utan ta en omväg via Vadstena, som vi gärna också ville se.

På väg mot Vadstena körde vi förbi en skylt till Rökstenen. Nu vet jag ju inte hur det är med folk som inte är moddelärare, men jag har åtminstone berättat om Rökstenen för ett antal nior som gått igenom svensk språkhistoria - och själv har jag blivit ganska fascinerad av historien om stenen med världens längsta runinskription, som berättar en mystisk och svårtolkad berättelse med anspelningar på berättelser och mytologi som för länge sen glömts bort.

Jag visste att Rökstenen fanns ungefär i trakten, men hade inte förstått att det faktiskt var en ganska kort avstickare från den väg vi tog. Så... när vi körde förbi skylten ropade jag ganska omgående ut ett önskemål, och så backade vi lite. Stenen står under ett litet tak bredvid Röks kyrka, och själva omgivningen var också värt ett stopp, speciellt en vacker försommarkväll som den här.

(För Arvid, som ganska nyligen har upptäckt hemligheten med våra vanliga bokstäver, var det också spännande med runor.)

Efter vår rökpaus (haha) hamnade vi ett tag på väldigt, väldigt smala och slingriga vägar och var inte riktigt övertygade om att vi hade tagit den bästa vägen ut till stora vägen. Men det är ju så man ser lite mer på sin roadtrip... Det enda minuset med alla våra lyckade stopp och omvägar var att det i ärlighetens namn började vara ganska sent när vi kom till Vadstena, så vi stannade egentligen inte alls. Vadstena slott tittade vi på lite utifrån, och med tanke på hur svag jag är för gamla slott och borgar skulle det ha varit roligt att gå in, men så här pass sent på dagen var det knappast ens öppet längre. Egentligen hade vi tänkt äta kvällsmat i Vadstena, men vi hittade inga snabbmatsställen (och det var för sent på dagen + för långt kvar till Södertälje för att äta på en riktig restaurang där man måste vänta på maten), så vi körde bara runt och tittade lite, och körde sedan vidare.

Vår fancy middag blev - tadaa - McDonald's i Motala. Motala, inget ont menat, men det var antagligen dagens bottennapp... Klassisk "nu måste vi verkligen ha mat för två timmar sen"-måltid. Nåja, ett bottennapp på en toppendag i övrigt, det kan man stå ut med!

Bröllopshelgen (Roadtrip i Småland, dag 6-7)

Eftersom det nu (äntligen) är en (lite) (halv)mulen dag måste jag passa på och blogga lite bakåt om juniresorna - först tänkte jag gå ända tillbaka till Smålandsresan, där jag lämnade mina läsare i olidlig spänning vid Astrid Lindgrens värld...

De tidigare inläggen från resan finns här:
Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5

(Jaja, egentligen borde jag kanske snarare passa på att städa upp lite här hemma, och dessutom har solen hunnit komma fram medan jag gått igenom bilderna... men så kan det gå! Den här sommaren går det tydligen inte att vänta på dåligt väder för att få något uträttat.)

Lördagen den 14 juni vaknade vi alltså på Vrigstadhemmet i Vrigstad, Småland, dit vi kommit sent kvällen innan efter en heldag på Astrid Lindgrens värld. Till skillnad från Vimmerby blev vi glatt överraskade när vi kom fram sent och längtade efter varsin skön säng att lägga oss i - IM Vrigstadhemmet är egentligen en kursgård som drivs av en missionsorganisation, och där var det jättefint. Fräscht och trevligt och vilsamt. Vi hade bokat så pass sent att familjerummen var slut, men jag undrar om vi inte sov ännu bättre just för att vi delade upp oss på två rum...

På lördagsförmiddagen tog vi det lugnt: åt lyxfrukost, låg och slappade på rummet och varvade Vrigstads shoppingutbud - det betydde Erikshjälpens loppis (massa fina pocketböcker!) och Hemköp (snygga teförpackningar!).

Så småningom blev det dags att städa upp sig och bege sig till Asa kyrka, där vigseln var. Det var en bit att köra, men det gjorde inget i vackra småländska landskap! Brudparet önskade att bröllopet inte skulle läggas ut på sociala medier, så här snålar jag lite med illustrationerna. Men det var ett vackert bröllop, och jag är tacksam för att vi hade möjlighet att vara med på det! Brudparet strålade det om, dagen var lika vacker som landskapet - och att maten var god och festen trevlig var vi också helt överens om. Barnen orkade länge, men när festen fortfarande var i full gång halv tolv på kvällen fick vi ge oss...

Precis som i sagorna firade Joakim och Linda i dagarna tre. Den första dagen - grillfest kvällen före bröllopet - missade vi eftersom vi var på väg från Astrid Lindgrens värld, men brunchen på söndagen blev en fin och avslappnad fortsättning på bröllopsfirandet. Sol och gröngräs, trevliga människor och en massa gott att äta. Kan verkligen inte klaga!

På brunchen hann vi dessutom vara betydligt mer sociala än på själva bröllopet - då hann vi till exempel inte mycket mer än att snabbt gratulera de lyckliga tu, men nu hann vi faktiskt prata lite med dem också - och dessutom hann vi så smått lära känna ett par av bröllopsgästerna som vi bara hade hört namnen på förut.

På presentöppningen var barnen så ivriga att få vara med att vi föräldrar växlade ganska jämnt mellan "åh, gulligt" och "snälla kom och sätt er, kanske dags att låta brudparet välja ett paket själva nu..." Fint med ett tålmodigt brudpar... Och inget kraschade!

Hur som helst var det en riktig fullträff till avslutning på Smålandsbesöket! TACK till Joakim och Linda för en hejdundrande bröllopshelg!

Fin sommarstatistik!

Vårt hem må se ut som något katten dragit in, men något har vi åtminstone gjort rätt de senaste dagarna. På fyra dagar har vi hunnit med 3 x Vilttorpet, 1 x Fäboda och 1 x Nars. Sandtag, hav och sjö. Svalkande och underbart!

Där livet känns svalare

Ni vet de där vykorten från de allra mest klassiska charterorterna? De där en massa rödbruna människor går runt och trängs i sina neonfärgade badkläder och man bara "Varifrån kom alla de där människorna? Hur ryms de på en enda strand? Finns det inga andra stränder i närheten?"

Så var det vid Fäboda idag. Trafikkaoset hade vi läst om redan för en vecka sen, så att vi fick leta parkeringsplats (!) hade vi räknat med. Men när vi kom ner till stranden och såg folkmängden började vi nästan skratta - varifrån kom alla de här människorna? Sånt är man liksom inte van med här. Men jag fattar! För Fäboda måste ha varit den utan jämförelse bästa platsen att vara på idag. I ett par timmar höll vi till i de varma vågorna, och det var de enda timmarna idag när jag inte kände mig svettklibbig och andfådd. Härligt!

Dessutom var det helt fantastiskt att se vilket vattendjur Arvid har blivit under de två simskoleveckorna. I början var det ett stort steg bara att doppa huvudet, men idag var han nog mer under än över vattnet - även om han inte kan simma över vattnet ännu, så lärde han sig idag att simma ett par meter under vattenytan... och det gjorde han h-e-l-a tiden, sådär så vi inte riktigt förstod när han hann ta luft ens. Spännande!

(Förresten - jag ser att jag helt omedvetet har inspirerats av alla tvättlinorna i regnbågsfärger som hängts upp här i trakten som stöd för Jakobstads Pridefestival... Själv missade jag ju till och med att gå och titta på paraden, men det har varit både intressant och lite deprimerande att följa med i diskussionerna i förväg. Intolerans och respektlöshet har det funnits gott om på båda sidor, men jag undrar om inte det bestående intrycket ändå är att de flesta här i trakten ändå är ganska sansade och förstående människor som respekterar olikheter. Ungefär som min morbror skrev på FB - "Och fortsättningsvis lever jag i den tron att det inte är något alls borta från mitt liv att jag unnar min nästa att leva lycklig.")

Puh

Jag är en stor motståndare till att klaga på värmen. Det är jag faktiskt. Så sällan som vi i Finland får gå ut genom dörren och svepas in i mild, varm luft tycker jag faktiskt man kan låta bli att klaga de där få dagarna när det är varmare än behagligt. Det händer faktiskt inte ens varje år, och det är faktiskt mera underbart än jobbigt.

Men att det nu lär ha varit den varmaste veckan på 50 år i Finland... det tycker jag var lite onödigt att det sammanföll med att jag börjar vara höggravid OCH att luftkonditioneringen är sönder i bilen. Puh! Fast ska jag vara riktigt ärlig tror jag bilhettan påverkar mig mer än sommargraviditeten.

För övrigt har det inte riktigt lyckats med saker idag, kanske därför jag släpper igenom gnället. Vi sov jättelänge och kom i otakt med dagen redan från morgonen. Jag hade tänkt gå med syrran och se på Pride-paraden, men det hanns inte med. Jag köpte en solkräm som är ofantligt klibbig. Efter en sväng på gammaldags marknad tänkte vi åka och simma till Östanpå, men dels var vi plötsligt hungriga, dels var vägen avstängd. Ååååh!

Återstår att se om resten av dagen är mer medgörlig.

Update: Jodå, det blev den! Vi svalkade oss med ett kvällsdopp vid Vilttorpet - tredje gången på 1½ dygn - och efter det kändes livet ljusare!

Vilttorpet x 2

Fram tills idag hade jag aldrig simmat vid Vilttorpet - ett sandtag med riksåttan på en sida och en högspänningsledning på andra sidan har helt enkelt inte verkat så lockande - men nu är jag redan uppe i två gånger och mycket nöjd!

Vi började med simskolavslutning tidigare idag, men eftersom vi inte på långa vägar hann bada klart då fick vi ta en ny omgång ikväll. För finns det nåt bättre att göra i det här vädret..? Även om det inte är nån stor naturupplevelse att simma där var vattnet varmt, bottnen behagligt sandig och det fanns både flytbryggor och rutschkanor. Två glada tummar upp!

Babyskrik och pop-disco-indie-punk*

Vilka kontraster vi haft på agendan idag! Från rundvandring på förlossningsavdelningen i Kokkola till bekymmerslöst sommarhäng på After Eights innergård. Den första punkten blev förvånansvärt känslosam, medan den senare blev en sån där skön kväll som man knappt tror att finns när det är februari och skoningslös vardagsrutin.

Lagom till vårt tredje barn är det alltså tänkt att vi ska till vårt tredje förlossningssjukhus. (Allt för att undvika tråkiga repriser, tydligen.) Det blir säkert bra, även om det också blir första gången vi måste räkna med något avstånd att köra - men med tanke på hur långsamma mina barn varit hittills med att komma ut i världen har det inte direkt varit bråttom... Samtidigt känns det nästan skönt också, med ett nytt BB; det känns lite befriande och hoppfullt att det kanske inte blir en upprepning av förra gången, som var en utdragen och tröttsam historia som definitivt inte hör till mina favoritminnen, även om det slutade lyckligt till sist. Kanske det här kan gå smidigare? Kanske jag kan få den där lugna, vackra stunden med babyn på bröstet som folk talar om? (Annars går det iofs alltid att ta igen det senare; mina barn är välkramade även om jag inte haft den där stunden med något av dem.)

Känslosamt blev det också - jag överraskade mig själv med att få gråten i halsen när jag hörde babyskrik, när vi tittade på förlossningsrum och när vi gick förbi plastsängar med pyttesmå skrynkliga människor i. Jag är faktiskt inte särskilt gråtmild som gravid,  men det här tog mig. Helt logiskt, kan jag tänka mig.

Sedan tog vi vår babymage och gick på Daniel Adams-Rays spelning på After Eight. Precis så skön sommarstämning som jag hade hoppats! Tänk vad musik kan göra. I början var publiken försiktigt positiv, men tillräckligt avvaktande för att det skulle kännas lite fånigt att stå och dansa för sig själv. Men så, lite i taget, lossnade det, och i slutet sjöng, klappade och dansade publiken, varma och glada och mjuka av musiken. Åh, det var bra.

* Daniel Adams-Rays egen beskrivning, tydligen.

Tips

I början av sommaren var mamma ute på äventyr; hon reste på egen hand i Skottland i 1½ vecka. Nu såg jag att hon bloggat om det, klicka här för lite Skottlandsinspiration!

Och om jag trodde att jag hade rest mig restrött och hemkär i juni? Funkade inte. Eller jo, ett tag, men redan nu börjar jag triggas av storstadsvyer, vackra landskap, resebloggar och människor i min närhet som smider spännande planer. Haha, det är ju som jag konstaterat förr - det absolut sämsta sättet att avliva reslust är att resa... mycket vill ha mer! Men drömma kan man alltid, det är ett spännande jordklot vi bor på. Hur som helst. Eftersom jag på många flygbolag inte ens får flyga längre efter fredag så är det ju ganska lite att fundera på. Tur att det är juli här hemma och långt ifrån vardagstråkigt!

(Aha! På tal om det - har ju två resor att blogga klart om! Så här långt i efterskott blir det kanske mest för min egen skull, men ändå... Så fort sommaren inte är fullt så uppslukande ska det bli av!)

Daniel Adams-Ray

Okej!

Nu har vi biljetter till Daniel Adams-Ray på After Eight imorgon. Nu får Spotify gå varmt fram till dess! Först var jag inte så intresserad, men när jag lyssnade in mig lite på hans musik började jag tänka värmebölja, riktigt skön musik och bra känsla på After Eights innergård... och det kan faktiskt inte bli särskilt fel.   

Petter på After Eight för ett år sedan.

Mommo och moffas självplock

 

Jag sörjde lite för att vi flyttade ifrån vårt anspråkslösa men fina jordgubbsland vid radhuset - och att vi aldrig hann anlägga nåt nytt här vid huset i våras. Visst finns det jordgubbar vid Prisma, men... inte samma sak.Vilken tur då att mommo och moffa har ett land som ger mer jordgubbar än de behöver, och att moffa frikostigt bjuder in "plockhjälp" (som får behålla det som plockats...) Vacker kväll i jordgubbslandet!

Så bra sommar

Så småningom, med knappa två månader (knappa två månader!!!) kvar, börjar min kropp kännas alltmer tungrodd och ovillig att ställa upp på allt det mitt huvud tycker är bra idéer. Det gör förstås att jag får skippa en del potentiellt roliga saker. Men ändå - vilken bra sommar det här är! Den är så skön, så fylld med trevligheter, att jag tror vi laddar för hösten på det bästa sätt som bara går. Det är bara att se till att vila lite extra mellan varven.

I lördags blev det en heldag i Vasa och Kvevlax - med både nytta (flera ärenden utförda) och nöje (loppis, lunch på Spices och kvällsvisit i Kvevlax) - och igår kväll blev det årets sommarteater, den här gången Mitt hjärtas hem i Kronoby. Bra grejer! Men däremellan, alltså största delen av söndagen, segade jag runt och hade noll energi. Det är väl så det får vara.

Och... nu har det massiva hulabaloo som kallas Jakobs dagar kommit till stan, så det lär bli ännu mer sommaraktiviteter den här veckan! Vi inledde starkt redan i förmiddags med storloppis på torget, inklusive en massa bekanta vi sprang ihop och pratade med. Precis det Jakobs dagar är bäst på!

Stekhett på torget!

Knöl och bök

Egentligen tycker jag att det är det häftigaste som finns när babyn i magen sparkar, knölar och lever om. Men just nu, när jag känner mig trött och ganska obekväm, blir jag nästan lite uppgiven. H*n sparkar rakt ut i sidan på mig så hela magen bucklar sig, inälvorna inte ryms nånstans och jag ba "Men SLUT nu, he i KVÄLDI!"

Ja, nog kommer den här också att pröva mitt tålamod. Och som jag ser fram emot att prövas! (Men på allvar, sparka mig inte i armen när jag sitter och skriver!)

Tacksam

När juli kom var det två saker jag önskade mig. Det första var att hinna träffa människor jag gillar, det andra var att röja upp i alla osorterade hörn här i huset.

Den andra punkten kan jag inte med bästa vilja säga att har lyckats ännu, även om ytan ofta varit lite mer putsad än den var i vintras. Men den första punkten - åh, så det har lyckats! Efter en eftermiddag runt ett dukat bord tillsammans med Johan och Johanna och efter många andra sommardagar och -kvällar med andra fina människor är jag så tacksam. Det här, att ge sig tid för att bara sitta och umgås, var en pusselbit som jag sörjde över att prioritera bort (nästan helt) i vintras när jobb, baciller och graviditetströtthet slukade all energi, och därför uppskattar jag det så mycket mer nu. TACK till alla som förgyllt sommaren hittills för oss, ni vet vem ni är!

(Och ska jag välja så får hörnen gärna fortsätta vara osorterade medan jag umgås vidare... så hör av er bara, ni som vill vara sociala tillsammans med oss, vi tar gärna favoriter i repris!)

Årets första Fäboda!

Nå nä, värmeböljan är inte lika varm längre. Men ja, Fäboda är härligt ändå och ja, vi vågade doppa oss ändå! Arvid var först på simskola och kom sedan direkt till Fäboda, drog på sig sina blöta simbyxor igen och gick raka vägen ut i vattnet...

Ännu en skön dag i skönt sommartempo tillsammans med Ylva, Anders och Adil - kan man annat än gilla den här årstiden?