Påskdagen

 

Påskdagen kom med vårväder - och vi kom oss äntligen för att åka till Lostein. Jag skäms lite, men vi har faktiskt aldrig varit där med barnen. Själva har vi inte varit på många år. Lite märkligt för en överpurmobo som ändå gillar skog. Och som visserligen inte bor i Överpurmo, men ändå är där... rätt så ofta. Tillräckligt för att få till en utflykt till Lostein nångång, kunde man tycka. Men nu!

Ganska nyligen (i somras?) rustade de ("de" - någon?) upp riktigt ordentligt, och den livsfarliga lilla pinnstegen som jag minns från förr har bytts ut mot rejäla trappor och staket - det kändes faktiskt inte minsta lilla farligt att gå dit upp med barnen. Spännande visserligen, men bara bra spännande, inte hur-ska-detta-sluta-spännande. 

Edvin ville inte vara så länge där uppe (spännande nästan i överkant), men Arvid tyckte mest bara det var tråkigt att inte få klättra över till andra sidan staketet. När vi hade vår cykelutflykt runtom i Purmo på sexan klättrade hela skolklassen upp på stenen utan staket överhuvudtaget. Ingen ramlade. Visserligen var vi ju äldre än min klätterapa är, men ändå... lite nervöst måste det ha varit för de vuxna som var med?

Omgivningen runt Lostein är ju annars också helt fantastisk, med vacker skog och en massa klätterstenar att upptäcka. En geocache finns också gömd i närheten. Gissar att det inte är så länge tills vi får till nästa utflykt!

Det var bara min "lilla familj" som var till Lostein, men på Stennabba fick vi hänga med mina föräldrar och nästan alla mina syskon med entourage. Kunde inte ha blivit så mycket bättre, den där påskdagen!