Det var den helgen

Den här helgen har gått ut på att växla mellan följande aktiviteter:

- rätta nationella prov
- sköta magsjuk son som varit helt utslagen i tre dagar nu
- låta tvättmaskinen snurra nonstop

Dessutom har vi gått och väntat med spänning på att se om vi vuxna blir sjuka eller ej samt bestämt oss för att skjuta upp Sverigeresan med en vecka för att säkert hinna bli av med alla baciller innan vi träffar och kramar den nya lillkusinen.

Ändå? Ändå känns det inte som om helgen varit pest. Förstår inte exakt varför, men jag känner mig plötsligt så... optimistisk? Lättsam? Förhoppningsfull? Måste vara nån slags våryra, för lite grinigare än så här brukar jag helt klart bli av allt det ovanstående i kombination. Men mest av allt känner jag att jag gillar min familj och vårsol är fint. Till och med när jag, klockan åtta på söndagskvällen, satt vid arbetsbordet på jobbet och ordnade med vikarieprogram för imorgon kändes det okej. Mest av allt kände jag att jag verkligen trivs med mitt jobb det här läsåret.

Summa summarum? Om något slagit slint i min hjärna är det helt okej om det är permanent. Känns ganska trevligt att vara en sån där positiv person.