Det är egentligen så fantastiskt att jag knappt vågar tro på det själv, men på sistone har barnen helt av sig själva kommit igång med en lek inom en minut efter att vi kommit hem på eftermiddagarna. Jag (och övriga vuxna) behöver bara hålla oss ur vägen så gott vi kan för att inte förstöra deras flow. Så skönt! Och ibland ganska roligt att tjuvlyssna på.
För en stund sen var de inte riktigt överens om vem som skulle få ha "duplofaffa", och det verkar som om Arvid med ålderns rätt tog den. Edvin var inte nöjd, men tillrättavisades av storebror:
- Om man gnäller så får man int!
Hurra! En av alla tusen saker jag brukar tjata om har gått in! Inte så att de slutat att gnälla, men de vet i alla fall att det inte är så man ska göra... alltid något! Tills vidare nöjer jag mig med det.
1 kommentar:
Kloka ord! När våra börjar knorra och gnälla "det var ______ som började" åt varandra när jag tillrättavisar dom i urspårat bråk, så brukar jag fråga "jag är inte intresserad av vem som börjat, utan av vem som SLUTAR". Då brukar dom (oftast) sluta. :-)
Skicka en kommentar