En sak jag gillar med mitt jobb är att det bjuder på omväxling. Det kan ha sina nackdelar, men det är sällan eller aldrig tråkigt (som i "titta på klockan och känna minuterna sega sig fram som blyklumpar). Däremot har jag insett att jag blivit ganska bekväm av mig det här läsåret, när jag haft lyxen att få hålla mig till mina egna ämnen och för det mesta mina elever... det är behagligt att hålla sig på områden jag behärskar - åtminstone mer eller mindre!
Idag fick jag tänja lite på min comfort zone när syster Hanna snodde mina elever till simhallen och lämnade en ishall och en grupp åttor åt mig istället. Min ena slutsats: Kul att se ishallen, har inte varit in dit fast jag jobbat på backen hela året. Isen såg lockande ut, faktiskt. Min andra slutsats: Antingen är jumppalärare ett rörigt jobb eller så skulle jag bli en rörig jumppalärare (inte samma sak).
Jaja. Märks det att jag bloggar bara för att komma igång igen? Och nu när det är gjort väntar - naturligtvis, Downton Abbey! Igår såg vi det hittills sorgligaste avsnittet i hela serien, så jag vet iofs inte riktigt om vi vågar utsätta oss för fortsättningen... kanske det går om vi utrustar oss med lakritsglass. Jo, det måste vi nog. Oundvikligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar