Matmånaden

Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot hösten, men mest känner jag mig ändå peppad. Den här höstpeppen smittar av sig på lite olika områden i livet, och nu bestämde vi att vi skulle försöka följa Kakkakaffes exempel och testa en matutmaning. De klarade sig (nästan) på 50 euro/vecka i en månad, men de verkar ha varit ganska hard core. Så tuffa tänker vi inte vara, utan ska se hur det går med 60 euro/vecka. Och håller vi oss inte inom gränsen tycker jag ändå vi lyckas om vi överhuvudtaget bokför vad vi köper mat för i en månad - just nu har vi noll koll, och det känns inte så vuxet. Så, vi testar. För att:

1) Jag är nyfiken på hur mycket vi lägger på mat varje månad.
2) Jag är övertygad om att det (dvs. matsumman) är mer än nödvändigt.
3) Vi har massor av mat i skåp och frys, och den verkar aldrig bli uppäten.
4) Vi slänger alldeles för mycket mat.

Vi har inte direkt nån dignande augustiträdgård - det enda vi är självförsörjande på är dill - men som sagt, vi har välutrustade skåp. Och som sagt, syftet med det här är inte bara att minska matkostnaderna, utan också att få bättre koll och kanske tänka lite annorlunda (mindre impulsivt) när vi handlar. Hallon och kanske blåbär tänker jag ändå köpa för frysen utan att räkna in det, om vi nu inte drabbas av nån oförklarlig bärplockariver - och tidsöverskott.

(Förresten, nu kommer jag på att det förstås blir bra mycket lättare eftersom vi alla äter lunch borta flera dagar i veckan från och med måndag - och eftersom vi betalar för det mer eller mindre indirekt struntar jag nog i att räkna med det... Annars räknar vi in det om vi äter ute.)

(Start på måndag alltså. Och det är fusk om vi handlar mer än vi absolut behöver nu i helgen.)

* Förtjusning för att det alltid är roligt med höst och nystart, men en liten aning skräck - eller kanske inte skräck, men bävan - för att jag vet att den blir oregelbunden och oförutsägbar på jobbfronten.