Skulle det här vara en feel good-blogg skulle jag väl ha beskurit den här bilden lite - den nya, glada duken (som gömmer det definitivt fulaste trädgårdsbord mina ögon sett) och den sunda vegelasagnen skulle duga bra. Lite glada utrop om värmen i augusti, den friska luften och ärterna som kom rakt ur trädgårdslandet. Allt det där är sant och sådant jag uppskattar. Jag gillar min nya duk, maten var god, augusti är en härlig månad och egna ärter är lyx. Men den svarta blicken som Arvid ger sin far är också på riktigt - för maten luktar äckligt och den tänker han förstås inte äta. Sådeså.
Den här veckan har gått som den skulle. Jag visste att det skulle bli intensivt, och det blev det. Men imorgon är det fredag och än så länge har det inte hänt några större missöden! Och med tanke på att båda vi vuxna börjat jobba, Arvid börjat på dagis och Edvin hos ny dagmamma får man väl vara rätt nöjd. Att jag dessutom lyckats få undan rätt många andra måsten borde man nästan vara förvånad över. Att vi vadar fram i lego och sand här hemma är väl inte annat än förväntat, precis som att barnens humör går i bitar när de kommer hem.
Men Arvid stortrivs på dagis - det var en lycka att hämta honom idag: ögonen glittrade och han studsade runt av ren glädje. (Han har förresten läsordning - läsordning! Han var väldigt stolt över den.) Låt oss hoppas att det fortsätter så! Edvin har bara hunnit vara en dag vid dagmamman och jag är säker på att det också blir bra. Men idag storgrät han och gick runt och letade i trädgården när jag kom - för en annan mamma hade precis kommit och hämtat sitt barn och då började han sakna sin egen mamma... (Hjärtsnörp.) Men resten av dagen lär det ha gått bra, så jag tror inte han saknar oss så många dagar till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar