Idag har jag känt mig som överkokt blomkål. Legat och läst i sängen. Slösurfat. Förstrött hängt upp kläder. Sovit en stund. Sett på världens finaste barn som byggt lego (bra) och hoppat som vildar i sängen (dåligt). Det låter ganska skönt, men faktum är att jag mest bara ser fram emot en mer energisk dag imorgon. Det är en baksmälla jag känner igen - det är risken man tar när man låter en hel dag vara lugn och oplanerad! Och samtidigt, beviset för att den långsamma dagen var alldeles nödvändig... Inte minst efter en usel natt när stora delar av familjen sov dåligt av olika orsaker. Gäsp.
Så eftersom den här dagen är en icke-dag som jag inte har något större behov av att minnas för alltid fick jag istället en plötslig ingivelse att äntligen skriva lite mer om vår fina fjällresa.
Jag brukar ju säga att vi sett allt intressant i trakten runt Vuoggatjålme förr, men det är en sanning med modifikation. I år prickade vi in inte mindre än två mäktiga forsar/vattenfall som jag aldrig sett (på nära håll) förut. Det första är Storforsen i närheten av Älvsbyn, perfekt för en avstickare på väg mellan Norrfjärden och Vuoggatjålme. (Vi övernattade tacksamt hos Y&A i Norrfjärden, för även om mina föräldrar har kört 900 km på en dag med fem barn i bilen ett antal gånger är livet skönare om man tar sträckan på två dagar...) Det är Europas största oreglerade fors, och egentligen är det ganska konstigt att vi aldrig kommit oss för att se den fast vi kört den vägen så många gånger. Men nu blev det av - och sällskap hade vi av J&K som hade övernattat i Luleå. Det var en mäktig fors, och alla spångar och staket gjorde att det inte kändes så livsfarligt att ha med sig två springiga barn som jag trodde på förhand. På sidan om forsen fanns också jättegrytor, "Döda fallet" (där forsen gick förut, innan den leddes en annan väg) och raviner. Jag skulle gärna ha suttit ensam där med matsäck och en bok i några timmar och bara tagit in miljön!
(Äh, nu blev jag långrandig igen, den andra forsen får ett eget inlägg...)
1 kommentar:
Underbara bilder från en underbar fors! Och tanken på att få sitta för sig själv, läsa o njuta känner jag verkligen igen.
Skicka en kommentar