Humlefestivalen 2012

Förra helgen var det dags för årets Humlefestival, och även om jag inte varit engagerad i planeringen i år kunde jag förstås inte hålla mig borta - och det är jag glad för! Jag hade en genomtrevlig kväll på alltid lika sköna Humle och hängde ogenerat med två av mina systrar och deras vänner. (Den som inga vänner har, den får... låna andras.) Ett par egna hittade jag, men annars var det en lucka i min ålder - annars fanns det gott om yngre och rätt många äldre i publiken.

Jag gillade den lilla scenen i skogen. Mysigt och dessutom smidiga byten när det finns två scener, bra idé!

 Jag gillade stämningen, som är lika varm som den var när jag själv var fjortis och Humlefestivalen var sommarens bitterljuva grande finale.

Och jag gillade, till min förvåning, Jerusalem. Jag hade inga förväntningar alls på dem, men de överraskade åtminstone mig. Fräschare än man kunde tro om ett band som varit med i 30 år - och så hade de ju en del klassiker att bjuda på... De levererade! (Som man kanske kunde säga om man satt med i Idol-juryn.)  Och så gillade jag en del av de andra banden, av vilka jag lyssnade aktivt på en del, passivt på andra och inte alls på vissa.

Annars kändes det väldigt konstigt att inte ha några uppgifter på festivalen efter att ha varit mer eller mindre involverad i flera år. Det var skönt, men samtidigt blir festivalen allra roligast med (lagom mycket) uppgifter. Till all lycka var syster Amanda caféansvarig, så det gick alltid att hacka lite gurka i köket när det blev tråkigt att mingla... Samtidigt som jag gick omkring och kände mig behagligt ledig såg jag allt slit som många lade ner och hade lagt ner på festivalen - och det gnagde i mig. Det är ju roligt att arbeta med festivalen och det finns saker jag är bra på och kan bidra med; kanske jag ändå borde ha..? Men i år skulle varken tiden eller orken ha funnits, och jag vet ju det. I år räckte jag inte till för mer än vad jag gjort. Och jag känner mig ganska klok för att jag insåg det redan i vintras - samtidigt som jag avskyr att inte räcka till för allt jag vill. Var sak har sin tid.