fredag 11 september 2009

Vad ska man tro egentligen?

Åh, vilka sanningar som döljer sig bakom glansiga tidningspärmar!

Jag chattar på inga mammasajter alls, och definitivt inte under kodnamnet "Hormon-Daisy". Jag HAR "en susning om vad som pågår utanför min mage". Jag har inte jagat runt halva stan av märkliga cravings i jakt på bensinångor eller bananbakelser.

Så kanske jag ändå inte är så värst gravid, om jag får tro Vänta barn Amelia från 2007. Men å andra sidan åt jag popcorn nästan varje kväll förra veckan, vilket jag annars gör ungefär varannan månad. Så kanske ändå..?

6 kommentarer:

Ika sa...

Men grattis!

a-k sa...

hmm, svårt att säga... Men det låter som att det skulle vara nåt på gång, så grattis!!

Mia sa...

Tack - för jo, det är nog på gång. :) Det är oroväckande synligt redan nu! Med tanke på hur stor jag blev med Arvid gissar jag att jag kommer att se ut som en zeppelinare om några månader med den här takten...

Mamma Linda sa...

Och då kan jag ju göra dig ännu gladare (?) med att min mage - på RIKTIGT - var minst hälften större när jag väntade Lucas än jag när väntade Felicia..."Feliciamagen" i v 38+0 är samma storlek som "Lukasmagen" i v knappt 32! :-O Då hade det liksom just börjat synas att jag väntade med Felicia... :-S Och så samlade jag vatten med FELICIA, men inte med Lucas. Knasigt... Slutade fota magen denna gång efter v 34-36 eller nåt sånt med L! :-D Men RESULTATET blev ju precis lika bra som sist.

Vilken vecka är du i nu? Minns inte alls, och har ju inte sett dig på ett tag, och då syntes det inget än. :-) 13? Nä nog mer än så. 16? 20? *försöker räkna ut hur länge det är till mars* Äh! Vet ju iaf vilken månad! :-) Roligt att det är officiellt iaf, så slipper jag hålla mun stängd. ;-D

Mia sa...

Haha, om magen blir hälften större denna gång kommer jag nog inte att kunna gå ut utan att lämna sprickor efter mig i asfalten... de sista veckorna med Arvid kändes det verkligen som att jag sjönk en centimeter ner i asfalten för varje steg jag tog... vilken fantastisk känsla efteråt, kändes ju som om jag flög! Även om jag hade långt kvar till utgångspunkten då ännu... :D (Vecka 15 är det förresten nu.)

MammaMonica sa...

Hjärtliga gratulationer! Lycka till med kommande utmaningar!