En kylig men vacker friluftsdag på Fagerbacka får duga bra som avslutning på mina fyra veckor som speciallärare. Den här årstiden kunde jag gärna jobba utomhus varje dag... Jag är lite förvånad, men jag har trivts väldigt bra på lågstadiet den här gången. Det är ett par år sen senast, och jag har alltid tyckt att de lägre klasserna mest är en samling snoriga, klängiga och överlag lite jobbiga små människor. Men kanske de blivit trevligare eller jag mer tolerant, för nu tycker jag att det är riktigt tråkigt att sluta jobba med eleverna som jag lärt känna.
Att arbeta på sin gamla skola är intressant. Även om en del har förändrats, bytts ut eller putsats upp händer det hela tiden (speciellt de första veckorna) att jag springer på stämningar från 1987-1993*. Jag har blivit barnsligt förtjust varje gång jag har fått gå med en klass till biblioteket, och de första dagarna kände jag mig väldigt privilegierad som kunde gå in och ut i lärarrummet som jag behagade. Däremot spelar det ingen roll vad köket bjuder på, en skollunch vid de där fulgula borden kan jag bara inte njuta av. Men att döma av hur jag trivts verkar jag ha varit en nördigt välanpassad elev.
*En elev på fyran frågade när jag gick ut sexan. Hon fick något chockerat i blicken - men sa ingenting olämpligt - när jag svarade 1993.
3 kommentarer:
Kan nog tro att ett och annat återupplevs inom skolans väggar, så har åtminstone jag upplevt besök i klassrum, matsal och gympasal. Men positivt om du trivts!
Jag har hunnit jobb en dag i min gamla skola också, och fick en rundtur - för skolan har ju byggts om radikalt. Lite kände jag igen mig trots allt. Fast här kommer väl en skillnad mellan din och min lågstadietid - jag har inte lika entydigt positiva minnen av lågstadietiden. Dessutom har min familj fört lite kamp med den där skolan både under min och brorsans tid, vilket gör att det inte är ett enbart ljuvt återseende som väntar i skolan.
Jag tror att Arvid har ett finger med i spelet att du har mera tålamod med småskolelever! :-)
Skicka en kommentar