Snark

Jag brukar ju gärna tala om vår lilla mönsterbaby som sover så exemplariskt på nätterna. Eller det gjorde han. Inatt (och de senaste nätterna) var inget bra exempel på det - och jag hoppas det var tillfälligt och inte början på en ny, zombiefierad tillvaro... Arvid somnade tolv. Jag var uppe med honom 2, 4, 5, 6, 7, 8... och 8.20. Sen tyckte jag inte det var så stor idé att försöka fler gånger, men på nåt sätt lyckades vi ändå somna en stund till.

Dessutom ville han absolut inte sova i vaggan efter att han vaknat första gången, så när jag sov lite mellan varven sov jag blick stilla och vaknade med hela kroppen lite stelare för varje gång. Har aldrig riktigt förstått det gulliga med samsovning. Visst är det mysigt med en liten babydoftande fjunis bredvid sig - när man själv är vaken! När jag sover vill jag helst inte vara rädd för att kväva, slå eller knuffa Arvid ur sängen. Har börjat förstå det fina i att kunna breda ut sig och flaxa fritt i sömnen...

Godast

Godaste mellanmålet som finns just nu:
Vanlig söt fruktyoghurt tillsammans med lika mycket naturell yoghurt; det söta + det syrliga gör att båda blir så mycket godare än om man bara äter en sort i gången. Men blanda inte ihop, låt sorterna vara skilda. Blanda med bananskivor, mandarinklyftor, apelsinbitar eller frysta blåbär... eller annat som faller dig in. Avnjut.

Och ser man på - jag har äntligen lärt mig att stava yoghurt! Fast jag måste hålla tungan rätt i mun varje gång jag skrivet ordet...

Rättvist?

Spinner lite vidare på riskornsdonationerna... Var till baptistkyrkan i söndags och fick mig en tankeställare. Rättvisemärkta produkter. De är ju så dyra att det ilar lite i tänderna när man betalar. Men.
Är jag för eller emot barnarbete?
För eller emot att storföretag ska utnyttja sina kakaoodlare och bananplockare?
För eller emot demokrati och miljötänkande och allt sånt?

Heh, ganska lätt att svara på de frågorna. Men egentligen, vad är det värt om jag inte gör något åt det? Ens en sån liten struntsak som att betala lite mer för att få rättvis kakao? Ekoprodukter har jag blivit ganska bra på att köpa, men rättvisemärkt... en snabb titt i köksskåpen uppvisar - ingenting alls. En och annan rättvis banan kan det hända att jag köper, men inte mer än så. Skärpning, Mia, skärpning!

Bli inspirerad, få lite fakta om vad rättvisemärkt är här.

Eller läs mer om Reilu kauppa i Finland här.

Fyra månader

Idag fyller Arvid fyra månader, grattis! Ja, man får fira varje månad åtminstone tills man fyllt ett år... och om någon av er fortfarande vill fira varje månad är jag med, jag tycker man gott kan ta tillfällena i akt! Fyra månader, och mycket har hänt.

Några av hans utmaningar just nu:
- Han jobbar på att få in båda händerna i munnen samtidigt. Går ganska bra.
- Han testar sin röst. Han kan vråla, jollra, prata, klucka, skrika, gråta, skratta och kuttra.
- Rulla över på mage är en barnlek (!) numera. Men att komma sig därifrån är värre.
- Han försöker komma underfund med hur man ska göra med händerna om man vill få in något man håller i i munnen. Knepigare än man kunde tro.

Är konstigt att tänka sig att han bara har fyra månader på nacken, han börjar ändå verka ganska världsvan - och vi börjar vara ganska vana med att ha honom med oss.

Donera ris

Ika tipsar om en kul grej, som hon i sin tur tipsats om på en annan blogg. Och ja, jag vill också tipsa vidare, för jag gillar idén! Det handlar alltså om att man testar sin engelska ordkunskap och samtidigt donerar en rad storföretag 10 riskorn för varje rätt svar till behövande. Själv klickade jag ihop 280 riskorn innan jag kom på att jag har andra nyttiga saker att göra medan Arvid sover... Kanske inte så mycket att bli mätt på, men alltid något. Och så lär ju klickaren sig saker samtidigt. Men en knäpp grej är att jag har fått väldigt många rätt utan att veta vad orden egentligen betyder... Jag fattar att panoptic och all inclusive visual (eller något liknande) hör ihop, men vad innebär de? Hm. Fast sen har jag också fått en språkegoboost med vissa ord, och lärt mig en del andra, och det är ju aldrig fel...

Testa!

Dumbledores hemliga liv

"Did Lady MacBeth have any children?"

Det är den klassiska frågan som brukar få tjäna som exempel när litteraturvetare diskuterar om det är intressant eller inte vad karaktärerna har för sig utanför bokens pärmar. Nu har vi ett fräscht, nytt exempel. J.K. Rowling nämnde häromdagen att hon alltid tänkt sig Dumbledore som homosexuell (även om det aldrig nämns eller antyds i böckerna - eller gör det?). Aha. Men då tycker jag man kan fråga sig om det är J.K. Rowling som har det enda rätta svaret? Eller har hon gjort sitt nu när hon avslutat serien? Har en tioårig läsare som tänker sig att Dumbledore i sin ungdom var olyckligt kär i ungarna Weasleys gammelmormor mindre rätt? Själv väger jag ju åt att författarens tillägg kan vara ett helt intressant alternativ, men att vem som helst som läser kan få fantisera vidare utanför texten och bestämma själv vad man tror om Dumbledores privatliv eller Hedwigs favoritmat.

(Och nej, jag har fortfarande inte börjat med sista boken, så våga inte knysta om hur det går!)

Handla

Hah!

Skrev ju om att storhandla vs. småhandla häromveckan. Nu har jag läst i en mycket tillförlitlig källa (en halvgammal Amelia från bibban) att ny forskning från Umeå universitet visar att den gamla storhandlingssanningen inte stämmer - om man småhandlar köper man mera sällan sånt man inte behöver och slänger inte så mycket mat. Jag visste väl det!

Är så trevligt att backas upp av seriös forskning... :)

Aj

Ibland kan man vara klantig, och ibland kan man vara så klantig att det gör ont. Idag har jag varit så klantig att det gör ont. I förmiddags slängde jag foten med full fart rakt i ett sängben, och i nuläget är halva min mittentå mörklila och det både ser ut och känns som om den kan trilla av vilken sekund som helst. Bättre blev det ju knappast av att jag i min stora dumhet tyckte att vi ändå skulle göra som planerat och gå på loppis + handla på prisma. Så där har jag då haltat runt en stor del av eftermiddagen och misshandlat min fot ännu mer.

Ja, och inte nog med det. De senaste två morgnarna har Arvid kommit på att han ska vakna halv sju-sju fast han är uppe till ca tolv på kvällarna. Sen hjälper det inte mig mycket att han sover som en stock på förmiddagen, när jag väl gett mig och masat mig upp ur sängen...

Lägga mig på sängen med en kudde under foten? Ja, kanske det, ja...

Vård

Har ju följt med sjukskötarförhandlingarna ett tag - vem har kunnat undgå det på sistone? Men först idag blev det så jag fick bloggbehov när jag läste Vbl: om massuppsägningarna blir av stänger BB i Vasa, eftersom 80 % (!) av barnmorskorna säger upp sig i så fall. Hjärtoperationer kommer de inte heller att kunna utföra här i Vasa om det blir av. Och förstås är det ju när jag läser om det som jag riktigt reagerar - det är just de avdelningarna jag själv har sett lite mer av. För ett år sedan hjärtopererades moffa på VCS och i somras var jag själv glad och tacksam för hur bra de tog hand om mig och Arvid på BB. Och jag vet verkligen inte mycket om vårdyrken, för det närmaste jag kommer är att jag sommarjobbade på Purmohemmets kök några veckor för länge sen (jag matade väl ett par åldringar, men skalade mest potatis), men nu vet jag iaf hur det är att vara patient. Och det är ju just när man är som mest utsatt och hjälplös som sjukskötarna tar hand om en, och det tycker jag de måste få lite cred för! Ett bra sätt skulle förslagsvis vara den löneförhöjning som de väl blev lovade av vissa politiker? Visserligen är många andra kvinnodominerade, högutbildade yrken också underbetalda, men det är liksom ingen ursäkt för att låta bli att börja med att höja en yrkesgrupps löner. Är ganska hänsynslöst att räkna med att inte behöva betala dyra pengar för vissa värdefulla yrken, bara för att de som jobbar med det borde se sitt arbete som ett kall och helst jobba gratis för att visa sitt goda uppsåt...

Och på tal om vård är jag själv på gång och språkgranskar sjukskötarlärdomsprov som bäst. Just nu, när jag annars inte är så stressad och har lagom många texter att läsa är det ganska småtrevligt att sitta och granska medan Matias går ut med Arvid på kvällarna...

Facebook och sånt

Ja, jag är nog inte så bra på att vara en duktig communitymedlem på nätet. Det började med lunar, fortsatte med familjeliv, mammapappa, facebook... Registrerar mig och loggar in ibland, men fastnar bara inte riktigt. Nu senast är det facebook där jag registrerat mig av bara farten (samtidigt som resten av världen), men är inte så många gånger jag loggat in... Så kontakta mig gärna, men ta det inte personligt om det tar sin tid innan jag svarar! Fast visserligen var jag ganska ofta inne på lunar ett tag, men det är länge, länge sen... Den enda community jag är riktigt trogen är filmtipset, fenomenala filmtipset. Fast det är ju inte riktigt en community heller, mycket mer praktiskt användbar än så. :)

Och dagens utmaning: vad ska men egentligen kalla en community på svenska? Enkelt, användbart ord? Förslag..?

Godistjuvar

Japp, det låter lite som Kalle Anka. Men en notis i DN berättar att godis för miljoner stals från Malacos lager i Malmö häromdagen. 60 lastpallar med godis var det..! Då är frågan: tänkte de äta upp det? Eller sälja det till en hälare på Sergels torg? Eller kanske de inspirerats av Robin Hood - ta från de rika och ge till de fattiga? Tänk vad trevligt om alla fattiga svenska barn får Malacogodis till jul.

Måndag

Sällan är det så skönt att vakna en måndag morgon som det var idag. Jag fick vakna av mig själv när jag var utsövd, Arvid vaknade nöjd och glad lite senare, solen skiner, balkongljungen lyser lila och inte ens den eviga lövblåsaren utanför gör mig irriterad.

Men faktum är att jag inte bara är mammaledig idag. Jag är inte ens graduskribent (tyvärr, skulle ha lust). Idag, och ganska ofta de närmaste två veckorna agerar jag språkgranskare. Har läxat upp mig och varit ganska sur på idioten jag som tackade ja till så pass många texter just nu, när jag borde ägna all min ickemamma-tid åt gradun, men det är ju typiskt mig att vara tidsoptimist när jag planerar. "Jovisst, det kan ju vara riktigt roligt och intressant, nog hinner jag med en enda text till..." Nåja. Just nu har jag bara en enda text, har inte fått fler än, och den tänker jag börja med nu. Arvid har lovat att jag får. Men han garanterar inte att det är okej om tio minuter...

Första snön

Det här måste ju bara dokumenteras. När jag satte mig vid köksbordet stängde jag persennerna för att inte bländas av solen. Då var det gulröd höst. En stund senare öppnade jag dem igen. Då var det helt grått och så snöade det, vinterns första. Ganska blöt snö visserligen, så jag gissar att det inte blir några snögubbar idag, men ändå. Snö är det.

Förra året dokumenterade jag också, så jag måste kolla... och det stämmer, det var senare då, 21 oktober. Då såg jag första snön när jag satt på tåget mellan Åbo och Vasa (har förvånansvärt noggranna anteckningar - i Parkano såg jag snö första gången, i Seinäjoki var jag ute i snön första gången...) Då visste jag inte att jag var gravid. Men jag skulle märka det väldigt snart, en vecka eller två senare. Och nu känns det helt ofattbart att jag inte visste om den lilla, mycket verkliga knubbisen som precis håller på att vakna i vår säng.

Bokmal to be

Idag är en stor dag. Idag har jag för första gången läst en bok för Arvid! Javisst, jag har ju läst lite högt ur Muminpappans memoarer, och det händer att jag läser högt ur Vasabladet om han ser ut att ha tråkigt, men det räknas liksom inte riktigt... Idag har jag läst en mycket spännande bok för honom. Boken heter Bää och börjar såhär: "Kon säger Muu. Hönorna säger kluck, kluck." Och resten kan ni tänka er. Förresten var det där typ halva boken. Men jag läste den desto fler gånger istället - och Arvid (som annars inte varit på sitt gladaste humör idag) låg och stirrade fascinerat på boken hela tiden. Jag visste ju det! Min son är en bokmal!

Yey!

(Fast nu ska ni inte tro att jag försöker forma honom som jag vill - har han lust att bli mattegeni eller fotbollsproffs är det helt okej det också, så länge han låter mig läsa högt, så...)

Domedagen

Ja den närmar sig, domedagen... Nu är den faktiskt inbokad också. Men varen icke förskräckta, det jag talar om är ju faktiskt inte jordens undergång - men däremot har jag äntligen vågat boka in en slutventilation av min gradu. Onsdagen 12 december är det dags, då ska jag ha något att visa upp och diskutera på laudaturseminariet. Tur det, för jag behöver något som sätter lite eld i baken på mig! Jag insåg häromdagen att jag egentligen slutat tänka mig att gradun faktiskt kommer att bli färdig överhuvudtaget, det är mer som att putsa på ett evighetsprojekt som man aldrig vill (!) bli av med. Men jag känner faktiskt hur den positiva pressen arbetar redan. Jag, som knappt fick något alls gjort förra veckan fast Matias var pappaledig, har faktiskt suttit och knåpat med texten riktigt duktigt ikväll. Fast nu knåpar jag ju med bloggen istället, och det borde jag ju inte, för nu är det lugnt och tyst i lägenheten, och jag är till och med en liten aning motiverad. Och då, go' vänner, då ska man passa på.

Harry

Det bara är så roligt att få paket på posten. Speciellt bokpaket, till och med fast det ingår en räkning... Och idag har varit en bokpaketsdag, med Harry Potter and the Deathly Hallows som viktigaste ingrediens - nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och beställt den. Har visserligen gått och tummat på den i affären, och till och med övervägt att tjuvögna lite där mot slutet... men jag har motstått frestelsen, så det så!

Så nu har jag svåra beslut att fatta. Ska jag dyka rakt in i den, fast jag har glömt bort ganska mycket av var berättelsen slutade, eller ska jag skumma lite i senaste boken, eller ska jag läsa igenom allihopa och hålla mig en halv evighet till innan jag får läsa den nya? Åtminstone har jag lust att läsa första boken igen, eftersom jag så lägligt råkade få den till födelsedagspresent (så nu saknar jag bara andra boken - någon som behöver tips på julklappar åt mig..?) Men det här är i alla fall den trevliga sortens svåra beslut. Hur jag än gör blir det bara trevligt, så trevligt.

Logik?

Ibland händer det sig att jag upptäcker små buggar i min hjärna. Den fungerar helt enkelt inte logiskt - men å andra sidan kan det vara rätt så underhållande... Några exempel.

1. Det är mörkt i köket och jag ska ha något ur ett köksskåp. Jag överväger att tända lampan för att se det jag ska ha, men struntar i det - för lampan i skåpet tänds ju ändå när jag öppnar dörren. Eller? Nä just det. Vanliga köksskåp fungerar inte som kylskåp...

2. Jag sitter i bilen och väntar på ett rödljus som tar länge, länge. Plötsligt slår det mig - det tar ju så länge, för ingen har väl tryckt på knappen? Nä just nä. Det är bara fotgängare som behöver trycka på knappen...

3. Till sist ett exempel som jag säkert inte är ensam om. Jag står och vaggar med kroppen eller gungar vagnen. Fast hoppsan, babyn ligger ju i pappas famn och behöver inte alls gungas av mig. Vagnen behöver inte ens vara en barnvagn, det går fint med en kundvagn också.

Barnvälsignelse

Trött, trött, trött, men belåten, tillbaka i Vasa efter en helg i Purmo. Idag var det barnvälsignelse för Arvid i Zion. Dubbelbarnvälsignelse var det till och med, tillsammans med en liten Nathalie. Kanske inte varje dag två barn välsignas i Överpurmo! Och vad stolt jag var över vår coola baby. Stolt. Tacksam. Glad. Till och med när han grät för att han fick rampfeber i början. Är glad för barnvälsignelsen, av flera orsaker. Det är ju för det första alltid skoj att dra ihop släkten och ha något att fira. Och roligt att få visa upp honom, och att han blir välkomnad till världen riktigt på riktigt. Men mest är jag glad för att det var ett sätt att säga tack Gud, här är killen vi fick, vi vet att han är din i slutändan, ta hand om honom så ska vi också göra vårt bästa.

Och annars: finns det höst någon annanstans som luktar så gott som hösten i skogarna runt Stennabba? Jag tvivlar på det.

Bibliotek

Haha, det här blev lite ironiskt.
På väg till stadsbibban idag gick jag och funderade på varför jag tycker bibliotek är så fantastiska ställen. Förutom att jag är en obotlig bokmal som tycker att fyllda bokhyllor är oemotståndliga då. En av orsakerna tror jag är så pass okulturell att det är som bästa sortens shopping; det är gratis, utbudet är (för det mesta) stort och man behöver inte lagra fynden när man är klar med dem utan kan helt enkelt ta dem tillbaka, till någon annans nytta och glädje.

Så kom jag in i bibban, och vad såg jag, om inte extrastor utförsäljning av avskrivna böcker..? Så gick jag då likväl hem med tre böcker som jag måste göra plats för i hyllan, och som inte ens var gratis (fast inte långtifrån förstås, 20 cent styck - men principen!). Bytet blev Möte med bilderboken och Poetisk resa (poesi i skolan), för att jag är lite svag för att samla på mig dels barnlitteraturteori, dels sånt som kan användas om jag nånsin kommer mig till att undervisa litteratur. Så blev det också en bleknad resebok om Australien. Jag var lite skeptisk - hur roligt är det egentligen med en resehandbok från 80-talet!? Men jag smälte när jag slog upp den på måfå och hamnade på ett citat om att ett besök i Townsville utan Magnetic Island är som kärlek utan kyssar. Har varit i Townsville, och på Magnetic Island, och ja, jag kan väl hålla med! Även om liknelsen kanske är lite... smörig.

Och för övrigt måste jag till min stora skam medge att jag inte ens tagit fram gradufilen idag. Ajajaj... Kanske jag hinner med ett kort ryck än ikväll? Mycket kort...

Trögt

Varför har jag sirap i huvudet? Förutsättningarna är ju så goda. Jag sitter här vid datorn, Matias har tagit med sig Arvid ut på ärenden och jag hade de godaste föresatser. Ändå händer ingenting med min gradu. Det jag får skrivet får jag klämma fram, väl medveten om att det sorgligt klumpigt, men mest får jag ingenting alls gjort. Tittar bara på de äckligt feta byllflugorna som kryper omkring på fönstret.

*frustration*

Muminpappan

Förra veckan fick jag ett infall (det kan ha varit något jag läste på Konsonentmylla) och kom på att jag borde läsa mer Mumin. Jag gick till bibban och valde en muminbok jag inte läst alltför många gånger förr, och nu har jag läst över den. Det blev Muminpappans memoarer, en bok som det är länge sedan jag läst och som jag väl inte var speciellt förälskad i. Men åh, vad roligt jag har haft det. Till exempel Muminpappans första möte med spöket på Fasornas Ö är ju ohemult roligt. Spöket försöker och försöker med de bortglömda benen som rasslar på havsstranden och fasan som grinar gulblekt. Men Muminpappan, den klanten, spelar inte alls med utan frågar artigt om han kan hjälpa till med något, och säger prosit när spöket nyser.

Jag kunde inte låta bli att läsa partiet högt för Matias. Han skrattade väl inte ihjäl sig direkt, men Mumin är ju så skojigt att läsa högt ändå. Får väl börja läsa för Arvid när nu Matias inte är en så tacksam publik.

Födelsedag

Och så var man 27 år. Fast det känns inte så konstigt, för hela sommaren har jag på nåt sätt haft för mig att det är just så gammal jag är. Så nu är det bara logiskt att jag verkligen fyller 27 också... Men det känns som en lagom vuxen ålder. Inte panikgammal (tror jag kan få en ålderskris när jag fyller 28, för det är nästan 30), men ändå lite lagom respektingivande. Dags för en summering kanske?

Jag är nöjd med att ha hunnit:
- hitta Matias och gifta mig
- bli förälder till en skojig liten Arvid
- se vissa delar av världen
- nästan skaffa mig en utbildning som jag är väldigt nöjd med
- ta ett första kliv ut i arbetslivet

Men det skulle ju ha varit trevligt om jag också skulle ha:
- skrivit färdigt gradun och fått ut min examen
- bott och jobbat utomlands (mer än somrarna i Stockholm, som visserligen var jättebra)
- listat ut var jag vill bo "på riktigt"

Ha! Mitt liv i fem + tre punkter, inte illa!

Och även om det här har varit en riktigt trevlig födelsedag, så nog var födelsedagarna mer magiska förr. Tänk en klar oktoberdag, kalas på Stennabba, knutgubbe, spårning, tårta och ibland smyga sig undan i sitt rum för att njuta av anblicken av de fantastiska presenterna. Brevpapper, luktsuddgummin, godis, hårspännen och glittriga klistermärken. Ah, vilken lycka.

Graduvecka # 2

Jaha, så nu är det dags igen! Matias tar ut sin andra pappaledighetsvecka den här veckan, så precis exakt nu är det tänkt att jag ska komma igång med min gradu igen! Jag kom ju bra igång förra veckan Matias var hemmapappa, då läste och antecknade jag mest. Nu har jag kommit till den stora utmaningen: att ta fram gradufilen på datorn och faktiskt våga börja skriva. Gradun har legat och väntat så länge att jag på något sätt har fått en väldig respekt för den "färdiga" text som finns - hur ska jag våga ändra, skära och skriva till, tänk om det blir sämre istället för bättre? Även om jag är väl medveten om vad som behöver göras när jag sitter med en penna och stryker och antecknar på utskriften... Så nu är det till att ta ett djupt andetag och intala mig själv att jag visst vet vad jag håller på med...

*djupt andetag*
*Jag kan flyga, jag är inte rädd. Jag kan flyga, jag är inte rädd*
:D