Förra veckan fick jag ett infall (det kan ha varit något jag läste på Konsonentmylla) och kom på att jag borde läsa mer Mumin. Jag gick till bibban och valde en muminbok jag inte läst alltför många gånger förr, och nu har jag läst över den. Det blev Muminpappans memoarer, en bok som det är länge sedan jag läst och som jag väl inte var speciellt förälskad i. Men åh, vad roligt jag har haft det. Till exempel Muminpappans första möte med spöket på Fasornas Ö är ju ohemult roligt. Spöket försöker och försöker med de bortglömda benen som rasslar på havsstranden och fasan som grinar gulblekt. Men Muminpappan, den klanten, spelar inte alls med utan frågar artigt om han kan hjälpa till med något, och säger prosit när spöket nyser.
Jag kunde inte låta bli att läsa partiet högt för Matias. Han skrattade väl inte ihjäl sig direkt, men Mumin är ju så skojigt att läsa högt ändå. Får väl börja läsa för Arvid när nu Matias inte är en så tacksam publik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar