Har ju följt med sjukskötarförhandlingarna ett tag - vem har kunnat undgå det på sistone? Men först idag blev det så jag fick bloggbehov när jag läste Vbl: om massuppsägningarna blir av stänger BB i Vasa, eftersom 80 % (!) av barnmorskorna säger upp sig i så fall. Hjärtoperationer kommer de inte heller att kunna utföra här i Vasa om det blir av. Och förstås är det ju när jag läser om det som jag riktigt reagerar - det är just de avdelningarna jag själv har sett lite mer av. För ett år sedan hjärtopererades moffa på VCS och i somras var jag själv glad och tacksam för hur bra de tog hand om mig och Arvid på BB. Och jag vet verkligen inte mycket om vårdyrken, för det närmaste jag kommer är att jag sommarjobbade på Purmohemmets kök några veckor för länge sen (jag matade väl ett par åldringar, men skalade mest potatis), men nu vet jag iaf hur det är att vara patient. Och det är ju just när man är som mest utsatt och hjälplös som sjukskötarna tar hand om en, och det tycker jag de måste få lite cred för! Ett bra sätt skulle förslagsvis vara den löneförhöjning som de väl blev lovade av vissa politiker? Visserligen är många andra kvinnodominerade, högutbildade yrken också underbetalda, men det är liksom ingen ursäkt för att låta bli att börja med att höja en yrkesgrupps löner. Är ganska hänsynslöst att räkna med att inte behöva betala dyra pengar för vissa värdefulla yrken, bara för att de som jobbar med det borde se sitt arbete som ett kall och helst jobba gratis för att visa sitt goda uppsåt...
Och på tal om vård är jag själv på gång och språkgranskar sjukskötarlärdomsprov som bäst. Just nu, när jag annars inte är så stressad och har lagom många texter att läsa är det ganska småtrevligt att sitta och granska medan Matias går ut med Arvid på kvällarna...
2 kommentarer:
Jag har också följt tidningsskriverierna, och tycker att att man får en rätt obehaglig oroskänsla av dem. Jag menar, hur vet man att man inte kommer att beröras om de tar till massuppsägningarna? Hur vet jag att det inte är jag eller någon av mina närmaste som behöver sjukskötarna som bäst just då?
Idag på husis var det en höggravid intervjuad kvinna som påpekade att det var många kvinnor som röstade på centern i senaste val och som säkerligen ångrar det nu, eftersom de inte verkar vilja veta av sina vallöften längre. Ministrarna konstaterar ju bara att det inte blir några pengar från statens sida. När journalisten hade frågat varför inte, när nu ekonomin går på högvarv och vi avkortar statsskulden mer än planerat, då blev svaret bara att om sjukskötarna får mera pengar ska alla andra också ha. Svagt, tycker jag, i synnerhet som de var så villiga att lova löneförhöjningar före valet.
Fint skrivet av er båda tycker jag. Jag som sjukskötare är ju partisk, men det är sant, att inte höja våra löner pga att andra då också vill ha högre löner är faktiskt en dålig ursäkt. Och det där "om" det blir massuppsägningar finns inte längre. Om en månad lämnar MÅNGA sjukskötare sina arbetsplatser om inte lönerna höjs. Så är det bara. Och det är inget skämt, och tehy ger inte vika. Så dags för staten att öppna ögonen. Som en av de som inte sagt upp mig (pga lån) så är jag mycket nervös inför 19.11. Arbetsbördan ökar med flera hundra procent. Jag hoppas innerligt att staten ger med sig före det, för det gör inte sjukskötarna.
Skicka en kommentar