Idag har jag varit med om en intressant upplevelse som får alla sammanlagda galna dagar på Stockmann jag varit på att blekna i jämförelse. Det har varit knatteloppis i Vasa. Redan för ett bra tag började det ryktas om Loppiset. Det stora enastående Loppiset med allt en barnfamilj kan behöva. Jag fick höra att folk köar utanför på morgonen, att kvarteren runtom fylls med bilar och att mer känsliga personer, som män och barn, med fördel skulle lämnas hemma. När jag först hörde talas om Loppiset trodde jag att det kunde vara ett bra tillfälle att hitta en spjälsäng, men ju mer jag hörde om det, desto mindre förväntade jag mig att kunna slita åt mig något överhuvudtaget och desto mer ställde jag in mig på att helt enkelt ta mig dit och beskåda spektaklet och förhoppningsvis ta mig ut igen med livet i behåll.
Nåväl, med ögonen i kors steg Matias och jag upp frivilligt åtta en lördagmorgon efter en vecka med ovanligt lite sömn, och med mycken krigslist lyckades vi få med oss Arvid (som gärna sover till halvelvatiden) lugnt sovandes i bilstolen. Vi anlände till skådeplatsen några minuter före nio och fick ställa oss i en 40 meter lång, snabbt växande kö. Ryktet överdrev tydligen inte... När trefaldighetskyrkan slog nio slag vandrade kön under ordnade former in i Loppiset och inom några minuter var stället knökfullt och varmt. Men med falkblick och skarptänkthet hittade vi till min stora förvåning genast en spjälsäng! Lite sliten men rätt snygg, och ungefär vad vi hoppats på att hitta, till det ödmjuka priset av 30 euro. Falkblicken lyckades också hitta ett spjälskydd till sängen, coola snickarbyxor till Arvid och en bröstpump, samt undvika diverse skräp och onödigheter, så jag är mycket nöjd och belåten!
Ännu mer nöjd och belåten över att vi orkat upp blev jag när jag fick höra att kön bara en liten stund efter att vi betalat (med noll kassakö) hade blivit uppskattningsvis en halvtimme lång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar