Medan jag skrev förra inlägget lyckades Arvid rulla över från mage till rygg för andra gången i sitt liv. Numera förstår jag det som jag aldrig förstod förut: hur man kunde bli så begeistrad av att en baby lärde sig något som alla barn lär sig. Sitta, gå, dra folk i håret... inte så unikt, liksom. Men själv blev jag ju begeistrad redan när vi var på ultraljud för länge länge sen - mitt barn kan minsann hicka, vilken begåvad unge! Och värre lär jag bli...
(Och nu kom tredje rullningen!)
1 kommentar:
Grattis till rullet!!! :-D Ja, man blir helt salig över såna "vanliga" saker med ens eget barn. Det är ju MITT barn som lärt sig det här nu, det är skillnad det. ;-) Och det är så svårt att föreställa sig att det lilla knytet man håller i armarna ska börja rulla, skratta, sitta, krypa, gå, springa, prata, sjunga, börja dagis, skola, laga hål i öronen, fara ut på kvällarna, skaffa pojkvän/flickvän, flytta hemifrån...Voi voi. Det är en HELT annan sak när det gäller ens eget barn! :-D Vad roligt att han lärt sig rulla redan, han är precis enligt "boken" då, och åt det tidigare hållet dessutom. Det brukar väl vara tidigast vid tre mån tycker jag att jag hört? Ni får vara stolta föräldrar nu! :-) (PS: Ska försöka minnas de där märkena på måndag)
Skicka en kommentar