Det som höll på att bli ännu en punkt på min långa lista över saker vi gjort på sistone var min Vasadag tillsammans med Arvid och Edvin förra lördagen. Huvudorsaken till att det blev en dag i Vasa var att vi hade bokat biljetter till Aladdin på Wasa teater + familjeaktiviteten som hörde till. Far i huset ville hellre fixa vidare med alla projekt här hemma den här gången, så han och Josef fick klara sig själva medan vi andra stack iväg. Så roligt att vara ute på vift med mina stora barn! Allt är så enkelt - äta ute, flytta på sig, resonera om vem som vill göra vad när... Nåja, den sista punkten är kanske inte alltid enkel, men i lördags var den det.
Arvid hade haft en intensiv heldag - faktiskt i Vasa! - på Skolmusik dagen innan, men barnen var ändå obevekliga när vi funderade på hur tidigt vi skulle köra iväg. Legobutiken Pii-Puu får inte missas... och den missades inte. Inte alls faktiskt, vi hann faktiskt med hela två besök (eftersom de hade glömt en jätteviktig grej första gången...) Dessutom hann vi med både lunch och lekpark innan teatern.
Själva pjäsen tyckte vi alla tre var fenomenal! Pippi Långstrump som vi var på förra året var en jättebra föreställning, men fullt så fantastisk som hypen sa tyckte jag faktiskt inte den var. Däremot har jag inte alls hört lika mycket om årets familjepjäs Aladdin, som var färgsprakande, spännande och medryckande. Inte en tråkig minut! Det enda jag ville invända var att den liknade Disney-versionen väldigt mycket och att det gärna hade fått vara lite mer krut i prinsessan...
"Familjelördag" som vi också gick på innebar en timmes aktiviteter - både pyssel och diamantjakt i sultanens källare - på förhand, men det allra bästa var nog att vi också fick stanna kvar efter pjäsens slut och gå upp på scenen, träffa skådespelarna, klättra upp i kulisserna och spana bland rekvisitan som låg och väntade vid sidan om scenen. Spännande! Arvid och Edvin ville väldigt gärna ta en bild tillsammans med den (väldigt!) komiske sultanen, men ingen av dem hade lust att hälsa på den lömska trollpackan som hade hunnit skrämma oss redan när vi letade diamanter... Jag antar att det betyder att hon hade gjort ett gott jobb!
Efter teatern fick vi lägga till en punkt på dagsschemat, för min mommo hade hamnat in på sjukhus i Vasa dagen innan, så vi passade på att hälsa på henne. När vi kom var hon trött och passiv och svår att få kontakt med, men det var så roligt att se hur hon åtminstone lite tinade upp när vi hade varit där en stund. Jag kan inte säga att vi förde något sammanhängade samtal, men det var ett slags samtal. Och när jag frågade så sa hon att det är klart att hon känner igen mig, även om hon inte kunde placera vem jag var. Jag är glad för det lilla i alla fall - skönt att veta att hon åtminstone förstod att jag inte var någon främling.
Efter allt det här skulle kanske kloka människor ha åkt hem, men vi fortsatte med att hälsa på våra vänner i Dragnäsbäck. Barnen lekte sig svettiga, vi åt grillat och kom oss inte ut till bilen före närmare klockan tio... Whadda day! Det var en bra en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar