Hur skönt vi än tycker det är att tassa på här hemma så började vi känna att det nog var dags för en utflykt. Ibland behöver även vi rastas! Matias, som grottat ner sig i byggnadsvård ända sedan vi flyttade hit, ville gärna till Stundars och vi andra var inte omöjliga. Vädret såg inte så stabilt ut, men eftersom väderleksrapporterna på sistone hoppat än hit, än dit tänkte vi chansa ändå.
Men först skulle vi söndagsluncha! Om vi räknar bort ett par tillfällen när vi hämtat mat och ätit utomhus (och en sunkig hamburgermåltid på en sunkig servicestation i samband med en fotbollsmatch) var det här faktiskt första gången sedan i vintras vi åt ute hela familjen, så det kändes nästan lite högtidligt! Friends and burgers blev det, alltid ett säkert kort. Restaurangen i Vasa hade vi aldrig testat, men den får helt klart godkänt - lugnt och mysigt, åtminstone tidigt en söndag! Resten av centrum var också minst sagt stillsamt... Jag antar att det är coronavåren som fortfarande påverkar öppethållningstiderna? Inte mig emot, jag som är övertygad om att ett söndagsstängt samhälle är liiite sundare för människans mentala välmående än ett söndagsöppet.
Tur då att vi inte var i Vasa för att shoppa! Väderleksrapporten hade inte ändrat mycket, men just då var det uppehåll och till och med lite soligt, så vi kände oss optimistiska, hoppade i bilen och körde mot Stundars. Vi hann inte långt innan molnen tornade upp sig och regnet började vräka ner... Vi tänkte om, vände om och körde till Gamla Vasa istället. Kändes inte det minsta rimligt med friluftsmuseum i det vädret. Men se på bilden med molnen ändå, kisa bara tillräckligt så är det helt klart att vi egentligen var på roadtrip i betydligt bergigare trakter än motorvägen strax söder om Vasa..? Det där är nog så nära berg vi kommer i år, så det är bara att ta vad man får!
Istället körde vi till Gamla Vasa för att gå på museum. Ingen av oss hade varit där förr, men vi brukar gilla museer, inträdet är fritt och huset har ett regntätt tak, så varför inte? Det är inte ett museum som imponerar sockorna av sina besökare med flashiga utställningar och dignande montrar, men det är ett stadigt och vackert gammalt hus med en hel del vackra ting från Vasas historia. Inte alls illa som regnvädersunderhållning!
En sak jag börjat uppskatta allt mer - av flera orsaker - är ju också att det var så behagligt halvtomt. Vi var inte de enda besökarna, men jag tror inte ens att vi råkade vara i samma rum som de två andra besökarna en enda gång... Efter de senaste månaderna känns det alltid bra med aktiviteter där man inte behöver trängas, men det är också mycket roligare att gå på museum med barnen om de får lite mer frihet. Självklart har vi drillat dem stenhårt när det gäller att inte röra föremål, men att få fjanta sig lite och prata i normal samtalston om det man ser bäddar nog för den bästa sortens museiupplevelse.
Betydligt otrevligare var Comboloppiset ute vid flygfältet... eftersom vi råkade köra förbi på vår omväg mot Gamla Vasa stannade vi till och jag gick in på en snabb fyndrunda. Usch, vilken trängsel! Jag sicksackade mig fram så snabbt jag kunde och försökte undvika de mest igenproppade gångarna, men kom ända ut igen med en klibbig känsla av att jag borde gå i karantän i två veckor efter den turen... Väldigt oväntat i jämförelse med de nästan öde loppisarna här i stan! Jag har aldrig direkt tyckt om stora folksamlingar och trängsel, men efter den här våren och sommaren har nog mitt finländska behov av utrymme fått blomma ut fritt... Puh. Med den känslan kan vi inte avsluta. Istället: Ett plock bland de vackra tingen i dagens museum. Kan vi komma överens om att det där är en magnifik kakelugn?
Och till sist - lunch och museum i all ära, men dagens bästa var ändå avslutningen hos i Kvevlax. Hurra för att träffa gamla, goda vänner igen för första gången på länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar