Årslistan 2022

När jag först fyllde i den här listan var det bloggarnas guldålder - och därmed också blogglistornas. Som jag har älskat blogglistor! Och fast bloggen till viss del går på sparlåga numera ska det förstås bli en lista om 2022. 

Gjorde du något 2022 som du aldrig gjort förut?

2022 var året när vi lade pandemin till sidan och mycket av det som kändes som stort och "första gången" var egentligen helt normalt innan. Hålla stora samlingar i skolan, planera resor och lägga bort munskydden. Tänk att det går så snabbt att förändra vanor i grunden och sedan förändra dem igen! 

Jag har aldrig rest på egen hand med (två av) mina barn förut, men det gjorde jag i somras. Ser redan fram emot nästa gång, fast det inte finns minsta tillstymmelse till plan ännu!

Genomdrev du någon stor förändring? 

Ehm... nej? Känns ju lite dåligt att skriva det, men samtidigt trivs jag så bra med min tillvaro att det inte kan vara helt fel. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 

Ännu bättre än så - jag blev både moster och faster! 

Vilket datum från år 2022 kommer du alltid att minnas? 

Som en fortsättning på föregående svar - jag kommer att minnas 24 maj och 24 december när jag framöver kommer att få fira en systerson respektive en brorssons födelsedagar! Tyvärr finns det ju också ett datum som bränt sig in i mitt medvetande fast jag inte alls hade önskat det - kan inte skaka av mig 24 februari när Ryssland gick till anfall mot Ukraina. 

Dog någon som stod dig nära? 

Nej, inte heller detta år. Är så tacksam för alla jag har i min närhet!

Vilka länder besökte du? 

Resandet de senaste åren har varit som att skaka en ketchupflaska - år 2020 nästan ingenting år 2021 nästan ingenting år 2022 massor! 

Att skriva ut det är så ambivalent - det får mig att skämmas över hur mycket resurser jag förbrukat samtidigt som jag är lycklig och tacksam över att ha haft möjlighet att göra allt detta! Jag har besökt Ungern, England, Sverige, Irland och Portugal. Resorna till Ungern, Irland och Portugal var alltså i samband med Erasmusprojektet på jobbet, Sverige och England tillsammans med familjen eller delar av den. 

Bästa köpet? 

Hade hoppats kunna skriva solpaneler här, men hela den processen har stannat av. Förhoppningsvis får jag skriva det som svar nästa gång jag gör min årslista! Och då blir det bästa köpet... kanske resan till London med Arvid och Edvin? Är också väldigt nöjd med att Edvin fick en fåtölj i julklapp, den gjorde hans rum så mycket mysigare!

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Det här har varit ett intensivt och snabbgående år, å ena sidan har det varit slitsamt, men å andra sidan har det innehållit mycket som gjort mig glad. Jag har blivit riktigt, riktigt glad av att få resa, av att se hur mina barn växer, av att umgås med min storfamilj, av att gå i skogen och av att läsa bra böcker. 

Saknade du något under år 2022 som du vill ha år 2023?  .

Jag vill ha mer tid med Matias! Just nu prioriteras allt som har med oss två att göra väldigt lågt, vilket inte är jättebra. Vill också ha mer tid med vänner - och med mig själv!

Vad önskar du att du gjort mer?  

Chillat på kväller och helger. 

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Jobbat på kvällar och helger. 

Favoritserier från året som gått?  .

Extraordinary Attorney Woo och eh... hjälp, jag minns inte alls vad vi såg för serier i början av året? Fyller på senare om jag kommer på! 

Bästa boken du läst i år?  

En läslista för 2022 finns också i planerna, så jag ber att få återkomma!

Största musikaliska upptäckten? 

Vet inte om jag upptäckt så mycket nytt? Har spelat mycket Stromae, George Ezra, Rag'n Bone Man och säkert en massa annat jag inte minns. Borde verkligen engagera mig lite och skapa listor på Spotify, för som det är nu glömmer jag hela tiden bort vad jag tycker är bra. 

Vad var din största framgång på jobbet 2022?  

Kan man kalla det en framgång att jag trivs så bra med mitt jobb? Jag tror det! Ibland tänker jag att jag trivs bättre med mitt yrke för varje år som går. Det här är mitt åttonde år på min nuvarande arbetsplats och tanken har slagit mig ibland att det kanske är nu man förväntas röra på sig, testa något annat? Jag har smakat på tanken, känt efter och verkligen inte hittat något sug alls. Hittills har jag hittat alla nya utmaningar jag velat ha precis där jag befinner mig, så varför flytta någon annanstans där jag kanske inte har samma möjligheter att förverkliga mina infall? För det mesta har jag roligt på mitt jobb nu, och det tror jag inte jag kunde säga lika övertygat för några år sedan? Kan bero på en massa saker, bland annat att mina barn låter mig sova på nätterna numera, och det ska inte underskattas... 

Just det här året är jag också stolt över (och en aning tilltufsad av fartvinden av) hur Erasmus har kunnat köra igång med full fart igen efter pandemin. Det har varit mycket att styra upp, men det har gått bra och mycket fint har kommit ut av det!

Största framgång på det privata planet?  

Jag ser på det tre människor vi älskar, tjatar på, sköter om och uppfostrar och kommer att skicka ut i världen om några år och kan inte komma på någon större framgång än det. 

Största misstaget? 

Som förälder, lärare och människa i största allmänhet gör jag hela tiden misstag. Dagligen. Men för det mesta är de sådana att jag helt enkelt får lära mig att acceptera att det var så det blev den här gången och försöka undvika det nästa gång - jag kommer inte på något enskilt stort misstag jag vill ha bort. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Både och, if that makes sense? Året har varit så intensivt och mera extra allt, så svaret på frågan beror helt på vilken dag den ställs. Det jag känt allt starkare ju längre året gått är hur känslig jag är för... folk. Jag trivs med mitt människonära yrke, men jag har varken fått eller tagit tid för mitt introverta jag att vila från människor - det är hela tiden någon som behöver, tycker eller undrar något. Jag vill gärna behövas, svara och finnas till, men just nu är mina resurser på upphällningen. Jullovet kom i rätt tid! 

Vad spenderade du mest pengar på?

Det här var ett år utan stora projekt eller investeringar, så det kanske blir Londonresan då? Hur budgetvänlig den än var!

Något du önskade dig och fick? 

Resor, utflykter och äventyr både med familjen och med elever. Så, så glad för det! 

Något du önskade dig och inte fick?

Mer tid för i mitt eget sällskap? Men få och få, det är kanske snarare något man tar. Och det har jag inte tagit mig. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2021?

Inte mycket. De senaste åren har verkligen inte varit någon guldålder för födelsedagar... 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Ett lugnare tempo och mindre baciller i farten i december. 

Vad fick dig att må bra?

Att sova tillräckligt, gå ut (eller skida ut) i skogen, att se nya vyer, att hinna tänka mina egna tankar. 

Vem saknade du? 

Konstigt nog mina föräldrar och syskon - ingen av dem bor långt borta, men periodvis har jag inte alls hunnit träffa dem så mycket som jag hade velat. Bättring på den punkten!

De bästa nya människorna du träffade? 

Har träffat en massa nya människor tack vare Erasmus, både på resorna och på hemmaplan. Sen har jag förstås träffat en fantastisk systerson som charmar sockorna av mig varje gång jag träffat honom! Min brorsson har jag också på känn att blir en fin bekantskap, men honom har jag ju faktiskt inte träffat ännu. 

Högsta önskan just nu? 

Att alla i min stora och min lilla familj ska få fortsätta må bra, växa och trivas med livet. 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? 

Jag kan förstås skriva att jag ska sluta att jobba kvällstid, men ser inte riktigt hur det skulle gå till utan att lämna bort allt självvalt som ju är det roligaste med mitt jobb? Jag låter det vara osagt och ser hur det blir! Själv ser jag inte heller någon stor brytning mellan december 2022 och januari 2023 - vår tillvaro är så präglad av skolåret att mitt egentliga nyår är i augusti ändå... Så jag kanske återkommer med eventuella nyårslöften och -planer om sju, åtta månader!

Julen 2022

 

Än en gång får jag konstatera att bloggen inte riktigt hinns med när det annars går undan i ilfart. Men avsluta den vill jag absolut inte, så det får bli ett inlägg då och då - och jag misstänker att det kan bli lite fler nu när jag är julledig! För det är ju så roligt att pyssla på med bloggen, och det finns massor att skriva om...

Julen har kommit och julen har gått, och vi har landat i den bästa tiden på året - mellandagarna! Älskar den här tiden när spänningen inför julafton har lagt sig och det fortfarande är en rejäl bit kvar av jullovet. Konfekt finns i skåpen, matrester i kylen och granen tävlar med amaryllisen om att vara kökets stora blickfång. Snart ska jag bege mig ut och pulsa runt lite i snön här i skogen, men först alltså - ett julinlägg. 

Först - julens bästa: Jag blev faster på julaftonsmorgonen! Stolt moster är jag många gånger om, men nu även faster. Den lilla nykomlingen har inget namn ännu, men barnmorskorna föreslog Jesus eller Nisse... återstår att se hur det blir med det! Fin är han hur som helst och jag ser väldigt mycket fram emot att träffa den nya familjen! Idag har de fått åka hem till Överpurmo och börja på med sin nya tillvaro. Julklappar och gran i all ära, men det här är svårt att slå!

Eftersom en stor del av familjen hade varit sjuk före jul körde vi en lite lugnare variant och åt jullunch hemma, bara vi, innan vi begav oss mot Purmo. Där väntade julfika, Kalle Anka och kusiner! Till och med en julaftonssamling i Zion blev det för några av oss på kvällen. Vi sov över helt enligt traditionen, men när juldagsmorgon glimmade blev Edvin tyvärr magsjuk igen, efter nästan sju symptomfria dygn från föregående omgång - och idag fick jag höra att smittan hade gått vidare som en ovälkommen julklapp till flera personer, så det var väl julens stora fail... så typiskt. Tyvärr lite i linje med december månad, som präglats lite mer än vad som är roligt av magsjuka i olika sammanhang, men start på Madeira... själv har jag, peppar peppar, klarat mig med en lätt släng av vad jag tror var Madeiravarianten strax efter att jag kommit hem. Men nu hoppas vi verkligen det räcker så här, börjar bli väldigt less på det temat! På pluskontot är ju att hela vår familj var frisk på julafton och vi fick verkligen fira och njuta av dagen!

På juldagen tog syrran Hanna och jag våra respektive förstfödda och pappas jämthund och gick ut på julpromenad i en magiskt vacker vintervärld. Det finns mycket vackert runtom i världen, men det är svårt att slå Överpurmo i gnistrande snö och under klarblå vinterhimmel! Ja, sen fick vi packa med oss vår sjukling och åka hem till vår självvalda karantän, som vi har tänkt hålla lite extra på denna gång. Nu vill vi inte smitta flera med den här lömska bacillen! Här hemma har vi i och för sig haft det mer än bra - efter den hektiska hösten är det ingen stor plåga att tvingas tassa på här hemma i några dagar och njuta av stillheten, julgranen och vintervädret, särskilt nu när alla mår bra och vi bara stannar hemma för säkerhets skull. 

Önskar er alla en fridfull och frisk fortsättning på helgerna!

November

Ni ser? Den novemberknastriga huden, det trassliga håret och den trötta, något stirriga blicken? Dagsljuset som som blir beckmörker långt innan jag kommit mig ut från skolan?

Det är the face of November 2022. 

Det här har inte varit en dålig månad egentligen, men osunt bråd. Jag försöker verkligen inte kokettera med hur bråttom jag har eller idealisera tusen bollar i luften. Tvärtom, jag vill gärna ge mig själv en spark på smalbenet för att jag har ställt det så för mig än en gång. Det är inte det tempo jag vill ha eller behöver, men när det är mycket man vill blir det så ibland. Som vanligt är det Erasmus som till ganska stor del skapat brådskan, samtidigt som mitt vanliga jobb fört med sig en hel del extraprogram. Det är helt enkelt väldigt mycket som sammanfaller just nu. 

Men count your blessings:

- Det går bra! Även det som krånglat eller varit oklart faller på plats. Är ganska stolt och ganska nöjd.

- Det är kul! Förstås. Finns egentligen väldigt lite jag inte gillar med mitt jobb, förutom bristen på fritid i november. 

- Det händer att jag ser dagsljus! Det är inte ofta, men ett par gånger kan det ha hänt den här månaden? En av gångerna såg Nykarleby ut att vara målat i akvarell (bilden nedanför). 

- Jag har antagit och hittills klarat en utmaning att gå ut på promenad minst 20 minuter per dag. Tjugo minuter kan tyckas vara ingenting, men många är de kvällar när det känts nästan fysiskt omöjligt att gå ut i novembermörkret efter en alldeles för lång arbetsdag. Jag har gjort det ändå. Kan inte påstå att jag alltid kommit in som en ny människa, men kanske är mitt huvud lite bättre i skick nu tack vare det. 

Och nu ska jag snart till Madeira med en snäll och trevlig elevgrupp! Vår värd Maria skickade ett program som verkar fantastiskt roligt och jag ser så mycket fram emot att se den sagolika ön igen. Men det har också krävt en del de senaste dagarna - vårt flyg från Funchal till Lissabon på väg hem blev inställt pga. strejk och det krävdes rätt många kontakter med Finnair innan vi kom till en lösning - nu är vi ombokade till ett motsvarande flyg som går 55 minuter tidigare. Heh. Man kunde ju tycka att någon av alla de kundtjänstpersoner jag haft kontakt med under fyra dagars tid kunde ha kommit på det ganska uppenbara alternativet lite tidigare... men gott så! 

(Och jag vet att det hänt förr en gång eller två eller trehundrafemton att jag lurat mig själv så här - men efter Madeiraresan tror jag verkligen att det lugnar ner sig lite så jag får börja varva ner inför julen!)

En första dag i Ballina

 

Morgonen grydde i Ballina, vi väckte vår tillfälliga barnaskara och gick till skolan. Det var dags för vår första skoldag på Irland! Från lägenheten tog det inte mer än tio minuter att gå, men det var fina tio minuter - man passerar en av broarna över River Moy och går i stort sett genom hela stadens centrum. Så roligt att få byta ut den gamla vanliga skolvägen om än bara för en vecka! På bilderna ser det ganska gråmulet ut och det var det också, men bara de två första dagarna på plats. Vi lär ha haft en väldig tur med vädret faktiskt, för det hade regnat oavbrutet i två veckor innan vi kom och utlovades storm när vi åkt hem. 

Skolan är en gaelscoil, vilket innebär att undervisningsspråket är iriska. De flesta eleverna har ändå engelska som hemspråk, vilket innebär att det fungerar ungefär som en språkbadsskola i Finland. Det är obligatoriskt att lära sig iriska i skolan och skriva det i examensproven i slutet av secondary school, så eleverna som gått en gaelscoil på lågstadiet har en fin fördel! 

Vi fick en rundtur på skolan, hade en del icebreakers och lekar och så en samling där vi alla visade upp vad vi hade förberett. Några grupper hade förberett sånger, andra draman. Vi bidrog med ett fenomenalt drama om det nordiska pantsystemet! Två elever spelade arbetare i en returplastfabrik, två spelade plastflaskor som återvinns och en stackare fick ligga under en hög med löv nästan hela dramat. (Det ÄR chockerande hur få länder i Europa som har något motsvarande - inget av de länder i samarbetar med i alla fall!) Fick också dagens soup of the day på skolan, tillredd av den mångkunniga Mary. Vi åt faktiskt olika varianter av soppa varje dag, men även i slutet av veckan höll jag fast vid att Marys soppa var den klart bästa.

Jag har förvånansvärt få foton att visa från den här dagen, men det är bara för att alla mina bilder är fyllda till brädden av elever... Men bilden nedanför är så officiell och uppstyrd att den får vara okej! Den är från trädgården som hör till det lokala museet Jackie Clarke Museum som vi besökte på eftermiddagen. Riktigt intressant! (Men fotografering förbjuden inomhus...)

Vi hade lite ledig tid mellan skoldagen och kvällens middag, men som nyinflyttade Ballinabor behövde vi fylla kylen, så det blev en storhandling på Lidl och Tesco av den fritiden. Vi bodde som sagt i en lägenhet, så vi reste och bodde 24/7 med eleverna. Men det var faktiskt riktigt trevligt med lägenhet istället för hotell och jag kan helt ärligt säga att jag trivdes jättebra med mina flatmates, även om resan nog inte kunde räknas som semester vid någon enda tidpunkt på dygnet... Riktigt mysigt att kunna sitta vid köksbordet på kvällarna och prata om dagen eller att äta frukost tillsammans! (Och tjata om vems tur det är att ta ut soporna... hehe.)

Den första kvällens middag var en av de roligaste, på The Merry Monk strax utanför Ballina. Det var också här som isen började brytas mellan våra elever och några av de andra, så vi gjorde en osynlig high-five med varandra och ägnade oss för vår del åt att prata ikapp med våra kollegor från andra länder. Så roligt att träffas igen!

En glimt av Dublin

Alla peppiga sätt att inleda här skaver lite mot dagens känsla, så let's just få ut det - det har varit en riktigt tråkig lördag idag. Eftersom mitt öga fortfarande är inflammerat har jag "passat på" och suttit framför datorn och jobbat mest hela dagen, mest med redovisning och annat efter Erasmusresan. Även när familjen for på bio höstlovet till ära, även när solen sken en liten stund på eftermiddagen. Erasmusresorna är en fantastisk möjlighet, men också något som kräver tonvis med administration. Och just nu är jag ganska trött på administration.

Puh. Det var det.

Nu kan vi gå över till den roligare sidan av myntet. Reseberättelse! För även om jag just idag inte älskar skrynkliga kvitton och annat otyg (skulle bli jordklotets sämsta bokförare om jag bestämde mig för att sadla om) så älskar jag ju känslan av att vakna i ett främmande land som jag ska upptäcka tillsammans med alltid lika spännande människor både från min egen skola och andra hörn av Europa. 

 

Måndagen, vår första hela dag på Irland, var något av en bonusdag - eftersom vi skulle vidare med tåg till Ballina på kvällen hade det varit svårt att få till ett flyg den dagen, men vi var faktiskt inte så värst ledsna över att ha behövt resa en dag tidigare och ha en dag på oss att utforska Dublin. Blå himmel dessutom! Eleverna hade mer eller mindre taktfullt hört sig för om vi skulle gå tillsammans hela tiden och det tyckte vi inte behövdes, men innan vi släppte dem loss på Grafton Street gick vi på en strikt obligatorisk rundtur för att bonga några av sevärdheterna tillsammans. Det protesterade ingen emot, så länge vi planerade in ett stopp på Saint Street Sneakers i Temple Bar!

Vi började med att hitta Dublin Castle, men kanske någon som vet mer om Dublin kan berätta om vi kanske såg fel hörn av slottet eller om det faktiskt inte är så mycket att se om man inte tänkt betala in sig? Vi såg bara en borggård och var inte jätteimponerade. Fortsatte till St. Patrick's Cathedral som var mer att se och fortsatte ner till floden Liffey för att strosa längs den.

Tyvärr får jag lämna många av mina favoritbilder utanför bloggen eftersom jag nog måste hålla mig till mer officiella gruppbilder eller anonyma ryggbilder av mitt resesällskap... det får duga!

Vi gick över lilla Ha'Penny Bridge och vek upp i Temple Bar där vi snurrade runt en stund (och jo, hittade Saint Street Sneakers och kunde spana andaktsfullt på väldigt dyra skor). 

Irland är fantastiskt och jag vill se så mycket mer av landet. Men just Dublin i sig tror jag inte skulle vara nog för att få mig att boka en resa? Men superb utgångspunkt för att upptäcka den gröna ön förstås! Hur som helst, om jag någon gång hittar mig själv på semester i Dublin ska jag nog komma till den här gränden igen - för att gå på Irish Rock'n Roll Museum! För oj, vad de har att duka upp på den fronten, irländarna!

Efter en snabb detour till Trinity College återvände vi mot Grafton Street och gav vår flock sin frihet - vi sprang ändå ihop mest hela tiden och kunde liksom inte tappa bort någon där. Vi sprang också ihop med den turkiska gruppen utanför Disney-butiken, så det var ett kärt återseende! De hade övernattat på flygfältet i Istanbul mellan sina två flyg och inte sovit många minuter natten innan, så jag skänkte en tacksamhetens tanke till de sköna sängarna på Harcourt Hotel där vi hade övernattat.

Jag kan annars rekommendera Harcourt Hotel - det var prisvärt, centralt och riktigt trevligt! Skulle lätt kunna boka det för en nöjesresa också. Ah, har också glömt att nämna att vi inledde dagen med en full Irish breakfast på hotellet, det måste vi ju nödvändigt få in någon gång under resan! Kulturkännedom hör ju till läroplanen och jag är faktiskt deras engelsklärare... Jag är inte mycket för att äta korv eller bönor till frukost, men däremot tyckte jag väldigt mycket om de stekta tomaterna, svamparna, äggröran och de friterade potatissakerna som jag kanske lyckats googla mig till att heter potato farls? Mycket gott iaf!

En ny legoaffär har öppnat på Grafton Street och vi kunde förstås inte låta bli att gå in trots min överdos av legobutik i London i somras... Borde ha haft mina egna tre legonördar med mig där!

All good things must come to an end, och så småningom var både fötter och huvuden klara med vår dag på stan, så vi gick tillbaka till hotellet för att hämta våra väskor och ta oss till Heuston Station. Där sammanstrålade vi med alla andra grupper - vi hade nämligen allihopa bokat in oss på samma tåg till Ballina. Vi hade också bokat in oss i samma vagn, men det hade vi inte mycket för eftersom platsreservationer tydligen tappar sitt värde helt och hållet om displayerna ovanför sätena är ur funktion, vilket de var..? Mycket märkligt, tyckte vi som stod där med våra biljetter med tydligt angivna platser, men det är bara att ta seden dit man kommer... 

Till sist hade vi alla hittat sittplatser åtminstone, om än utspridda över hela tåget och inte i den mysiga Erasmusvagn vi hade föreställt oss att det skulle bli. Ett par av våra elever fick också öva praktisk engelska med ett äldre par som de satt mittemot - den vänlige herremannen upprepade en del frågor så pass många gånger att de började misstänka att han kanske var lite dement, men fint att få prata lite med random snälla irländare ändå!

Väl framme i Ballina välkomnades vi av ett helt gäng irländska lärare som stod redo med sina bilar för att skjutsa oss till lägenheterna vi hade bokat in oss på. Den här gången hade det inte funnits något lämpligt hotell eller hostell där vi alla kunde bo, så istället hade vi hittat lägenheter via Airbnb, så vår finländska grupp delade på en stor lägenhet (egentligen ett tvåvåningsradhus) tio minuters promenad från skolan. Funkade jättebra, så blir nog fler gånger i lägenhet!

Och se där! Nu känner jag igen att allt det positiva och roliga med det här projektet överväger de tråkigare bitarna som jag har ägnat mig åt idag, så det här inlägget har gjort vad det skulle. Jag återkommer med fler!

Höstlovet 2022

Mina förväntningar på höstlovet 2022 var rätt så modesta. Efter min resa till Irland såg jag fram emot att vila och bara vara, men samtidigt hade vi ju tänkt hitta på roliga höstlovsgrejer på hemmaplan - vi hade pratat om simhall, bio, bowling och övernattning vid mommo och moffas. Så många möjligheter! Vi kanske till och med skulle göra slag i saken och få till en dag på Duudsonit i Seinäjoki som vi gav Edvin löfte om i födelsedagspresent (jo, för ett halvår sen...) 

Men lovet har väl tyvärr underträffat förväntningarna lite. Jag var trött efter resan, men framför allt har vi varit krassliga lite till mans och fått krympa de små planerna vi hade. Dessutom har jag jobbat orimligt mycket för att kalla det lov - helt utan flow dessutom. Det mesta jag tagit mig för har liksom strulat åtminstone i någon mån.

Just nu är resten av familjen på kusinkalas medan Edvin är hemma med förkylning och lite feber tillsammans med mig, som är hemma med ögoninflammation (om det nu inte är en överdimensionerad allergisk reaktion på att jag råkade gnugga in nattkräm i ögat igår, men det känns osannolikt nu ett dygn senare). Kul, inte kul. Men vi bakar vaniljbullar som står och jäser just nu och hoppas de blir goda, och sen blir det film och chips. För vad är väl en bal på slottet? Och jag har faktiskt varit ute på skogspromenad i dagsljus alla dagar hittills på lovet, vilket känns som en seger! En av gångerna fick jag till och med med mig hela familjen, även om vi satte oss och åt mazariner efter fem minuters promenad innan jag fick fortsätta resten av rundan ensam... men det får duga! Och ännu har vi ju en helg kvar innan vardagen tar vid igen!

 

Efter Irland

Tja, den här hösten har bloggen inte levt sitt bästa liv. Den är inte död, men så värst levande kan vi väl inte påstå att den varit - och som alltid känns det mer och mer bakvänt att skriva ett inlägg ju längre det gått sedan senast. Räddningen nu kan eventuellt vara att jag är nyss hemkommen från Irland och om det är något som kan dra mig till bloggen igen är det ju möjligheten att skriva om en resa! 

Det var ingen semesterresa, utan nästa Erasmusresa i samlingen. Den här gången var det vår partner på Irland som var värden - skolan finns i Ballina, County Mayo, men vi hann också med lite Dublin i början och slutet på grund av (eller tack vare!) våra restider. Som vanligt intensivt, men roligt och ett minne för livet! Vi kom hem på söndag kväll och efter en kort natt väntade två fullspäckade "vanliga" arbetsdagar när jag gjorde allt jag kunde för att hinna ikapp med sådant som lämnat under veckan som gått. Tack och lov var det en kort vecka, för nu är det höstlov! Hurra! 

Och idag har jag verkligen gått i snigeltempo. Tröttheten som samlats i kroppen under resan och de två arbetsdagarna som följde direkt på den slog till med full kraft nu när en ledig och underbart oplanerat dag dök upp. Kunde ha sovit från morgon till kväll tror jag, men är rätt stolt över att ändå ha varit på skogspromenad, sorterat vantar och mössor och firat höstlov med hamburgare på Friends and burgers med familjen! Och snart har jag skrivit ett blogginlägg också, vilket också räknas som en bedrift när det hunnit gå två månader sedan det föregående!

Resan började på söndag förmiddag med en färgsprakande tågresa neråt i ett Finland som klätt sig i sina vackraste oktoberkläder. Inget strulade, vi kom fram i tid, genom alla kontroller i tid. En ryggsäck rymde och återbördades till flyget som snällt väntade i fem-tio minuter på den och sedan flög vi raka vägen till Dublin. Framme! Vi checkade in på hotell, åt ramen (som lärarna älskade och eleverna inte älskade) och gick ut på en promenad som helt oväntat förde oss till Grafton street. Kan tänka mig sämre kvällspromenader!

Och nu är första inlägget sedan bloggtorkan skrivet, så nu är det bara att fortsätta hoppas jag! (Är det någon som läser bloggar längre?) Vi hörs!

Augusti - både sommar och inte

Höstterminen är på gång igen, augustiluften är tropiskt klibbig och åskvädren är stora, mäktiga och ständigt återkommande. Som det har åskat den senaste veckan! Och som vi har svettats. 

Känner att min blogg har en viss identitetskris - än en gång. Förutom riktiga storbloggare är det ju knappt någon människa som bloggar längre? Är det någon som ens orkar läsa småbloggar? Men vill ändå inte sluta, för det här känns som mitt eget mysiga rum. Instagram använder jag rätt flitigt, men där hänger ju en stor del av min bekantskapskrets, så då och då blir jag blyg. Eller så övertänker jag - borde jag få in lite mer vardag, lite mer tråkig hemmalunk, lite mer vad som helst? Ger jag verkligen en rättvis bild av mitt liv? 

Vid skolstarten pratade jag med två olika kollegor som båda två nämnde att vi visst hade varit ut och rest mest hela sommaren. Tja... vi har ju rest. Fem dagar i London och sju i Sverige är en hel del, men däremellan finns ju också åtta (!) sommarlovsveckor till när vi mest gått här hemma och dragit upp ogräs, plockat i diskmaskin och tjatat på barn om att lägga bort skärmarna. Och jobbat förstås. Hoppsan, det syntes visst inte på the gram! Här på bloggen har jag mindre behov av att tänka efter före, för jag har färre läsare och det är ganska skönt. Det som syns, det syns! Mest roligt är det ju ändå för mig själv. 

En rolig sommar har vi i alla fall haft - sommaren 2022 slår sommaren 2021 med hästlängder tack vare att vi INTE renoverade kök i år! Det rekommenderas varmt. Det gav utrymme för betydligt mer roligheter. Den första delen av sommaren var ganska inrutad med många läger och andra aktiviteter för barnen. Sedan kom London, därefter ett par stillsamma hemmaveckor med covid och så Sverige, lite uppskjutet på grund av sjukandet. Efter Sverige hade vi ett par galet sociala och aktiva veckor, men hann till all lycka dra ner på tempot lite innan höstterminen började. Och nu är vi igång! Starten har varit bra, men lite snurrar det i min hjärna när jag försöker hålla kolla på skolfotograferingar, fotbollsträningar, läsordningar - och så mitt eget jobb. Men he var no bra!

Mer fjäll, mer regn

 
Bear with me - det blir ännu ett inlägg från fjällen! Men sen blir det inte fler, för då åkte vi hem. Vi stannade två nätter hos Ylva och Anders i Norrfjärden på hemvägen och det var väldigt roligt och mysigt, även om det blev lite dåligt med bilder. Vi spelade discgolf, kollade in nyköpt kammare i kyrkstuga, gjorde stan i Piteå och åt tårta. Jättefina dagar! 

Men innan dess alltså, en sista dag i fjällen. Vädret var - surprise, surprise - regnigt, men vi bestämde oss ändå för att åka iväg hela flocken till Guoletisjaure en gång till för att äta lunch på fjället. Inte helt lätt att styra upp med den variation i ålder, ambitionsnivå och fart som fanns i vårt gäng! Jag hoppas att ingen levde i villfarelsen att det är okomplicerat att kombinera tre generationer, fyra hushåll och 16 individer på semester? Nej, inte enkelt, men absolut värt det! Och så småningom lade sig förvirringen och vi hittade ett fint ställe i lä för att packa fram matsäckar och trangiakök. Vi konstaterade också att det var ett ganska tryggt ställe för lillvandraren på två år att tassa runt, men medan vi packade ihop lyckades han ändå falla raklång på rygg med huvudet ner i en vattenfylld skreva och ge oss alla skrämselhicka. Men tur att vi var många som var redo att dra upp honom och bylta på honom torra kläder!

Efter maten var en del av oss färdiga med fjället för den gången, till exempel han som fått sig ett dopp, medan andra ville gå lite till. Vi som gick vidare vandrade uppåt, fram till ett krön med utsikt över en vidsträckt dalgång. En så mäktig plats, till och med en dag när molnen täckte mycket av utsikten! 

När vi var på väg tillbaka ner mot Silvervägen igen rullade molnen ner från fjället bakom oss nästan som en flytande massa, jämngrå och kompakta. Det var en mäktig upplevelse, men det påminde också om att man ska ha respekt för fjällvädret - till och med i juli! 

Det var den utflykten, det var den resan. Mycket tacksam för att vi kom oss till fjälls igen efter vårt uppehåll!

Så småningom får jag ta upp Londontråden igen! Jag tycker det är så otroligt kul att mina två resor den här sommaren har varit så diametralt olika - den ena storstadspuls och människor från världens alla hörn, den andra vildmark och fjälluft. Så fint att inte behöva välja det ena eller det andra!

Årets Norge

I förhållande till hur många gånger jag varit till Norge har jag ändå tillbringat väldigt få timmar i landet - och i ett ganska begränsat område! Norska gränsen ligger bara en halvtimme från Vuoggatjålme och kanske tio minuter vidare från Guoletisjaure, så för det mesta brukar det bli en utflykt till andra sidan gränsen. Nån gång blir det en längre dagstur, kanske till Fauske eller till och med Bodö och Saltstraumen, men många gånger har det bara blivit en avstickare till Saltdal som ligger bara en dal och ett fjäll förbi gränsen. Så blev det även den här gången - efter vår regniga första utflykt till Guoletisjaure blandade vi om barnen så att vi fick med oss kusin Joar istället för Josef och så lämnade vi landet. Häng med!

En av orsakerna till att vi var nyfikna på Norge trots att vi inte hade tid att köra långt var att arbetet med Kjernfjellstunneln hade avslutats under de tre år som gått sedan vi var i trakten senast. Vi ville förstås se hur det blev. Tidigare gick en smal och slingrande väg på fjällsidan och även om vi aldrig kört den annat än sommartid har det alltid varit med andan i halsan - men det har också varit den mest storslagna vägsträckan jag kan tänka mig! Saknar den, men den finns kvar som cykelväg. Hade jag varit långtradarchaffis hade jag nog inte saknat den alls tror jag! 

(Den som hade hoppats på vackra bilder av norska landskap blir nog lite besviken nu, har jag på känn. Regnet var envist, molnen täta och dessutom har jag tydligen bara använt mobilkamera... så kan det gå.)

Vi körde i alla fall till Saltdal turistsenter och konstaterade att det kändes helt rätt att hållas inomhus efter förmiddagens regniga vandring. Annars finns det en stig i vackra Junkerdalsura med bland annat en hängbro som brukar vara en rolig bensträckare. Det är inte alltid man kan gå så långt mot Junkerdalen på grund av rasrisk, sist vi var där fick vi vända om ganska snabbt. Tänk ändå att det var det som var vägen innan tunneln och innan den slingrande vägen på fjällsidan! En trång dalgång med fjäll som skjuter upp på båda sidorna och en ständig rasrisk, särskilt vid snösmältning och efter regn. 

Nu blev det istället ett besök på Nordland nasjonalparksenter som vi aldrig hade varit inne på tidigare. Jag visste inte ens att det fanns ett konstgalleri där! Men det passade oss bra den här dagen - en vacker byggnad och en skön miljö. Under tak. Och en liten souvenirshop att spana in förstås. 

På väg hem gjorde vi faktiskt en avstickare till den lilla (lilla!) byn Graddis också - där finns en stugby och gissningsvis ett hus med bofasta, men inte mycket mer än så. Kul att ta en omväg dit i alla fall - jag hade ett vagt minne av att vi har åkt dit och köpt glass nån gång när jag var liten, men kom inte ihåg mycket av hur det såg ut. Och det var det, så snabbt inleddes och avslutades årets Norgeresa!

(Godis från Camp Polcirkeln också ett måste innan vi avslutade dagens utflykt.)

Guoletisjaure och regnet

 

Vädret ja. Jag vill minnas att vi hade märkligt varmt sist vi var till fjällen - lite mer shorts och lite mindre långkalsonger. I år var det kring 10 grader och regn, eller åtminstone hotande regnmoln, mest hela tiden. Men det är okej! Ingen far till fjälls för en solsemester och vi var ordentligt rustade. Faktum är att vi pausade på Prisma i Torneå på vägen för att komplettera med de sista regnplaggen som saknades... Flera gånger gick jag med dubbla jackor och regnbyxor över vandringsbyxor över träningstights. Vantar check, mössa check - och gärna ett par i reserv för regnblöta barn! 

Att stanna inne och vänta ut regnet när prognosen visade regn hela tiden var inte ett alternativ, så den regnigaste dagen hoppade min och Hannas familjer i bilarna och körde iväg till storslagna Guoletisjaure, där det går att parkera och börja vandra direkt på kalfjället. En av mina favoritplatser på jorden! Även om sikten var något skymd av moln... 

Det var inte läge för någon långvandring, inte minst med tanke på den tvåårige, mest kortbente vandraren, men vi gick en bit och hittade en perfekt picknickplats vid en fjällsjö. På med Trangia, koka korv och äta smörgåsar. Och värma händer och försäkra om att det blir varmare om man håller i sin o'boy-kåsa med båda händerna. 

Och trots allt regn är det en av mina favoritutflykter i år. Så roligt att återse det här landskapet! Och också - väldigt skönt att byta om till torra kläder och ta det lugnt i stugan resten av dagen, efter en snabbvisit över till norska sidan. Mer om den senare!

Long time no see, fjällen!

Vi kom ju oss iväg till fjällen till sist! Hurra! Det blev några dagar senare än planerat och vi fick kapa inledningen i Umeå, men det blev av. Istället blev det ett par nätter hos kusinerna i Norrfjärden på hemvägen, så det blev riktigt bra till sist. Fyra i vår familj hade fått och tillfrisknat från Covid, men vi var i rätt bra skick när vi skulle iväg. Mamma och pappa hade också Covid strax före resan, så vi lade ribban lågt och var mer tacksamma än vanligt för vår bekväma fjällvandringsstil - korta turer enligt behag och sedan chill i en stor stuga!

På grund av de ändrade planerna är den nya färjan ännu otestad av oss, utan istället ställde vi väckarklockan okristligt tidigt och startade kl 5 för att köra hela vägen på en dag. Och aldrig kunde jag tro att det skulle gå så smidigt - vi körde nästan till Kemi innan vi stannade för att äta frukost och lunchen åt vi i Arvidsjaur! Framme i Vuoggatjålme var vi redan vid femtiden, vilket kan vara nån slags rekord. Så skönt! Och det fast vi fått stanna och spana oräkneliga renar under vägen, redan kring Älvsbyn började de dyka upp. Det är nog också ett rekord, tror inte vi sett så många någonsin, eller åtminstone inte i modern tid! 

 

Det är tre år sedan sist och jag hann verkligen börja sakna Vuoggatjålme och fjällen däromkring. Har ibland tänkt att det skulle vara roligt att se andra delar av fjällvärlden, men samtidigt är det fantastiskt att ha ett hemmafjäll, ett där jag travat upp och ner sedan jag var i tioårsåldern och nu får ge vidare till mina barn. Hemmafjället framför allt är Tjidtjakgaise, fjället som tornar upp sig bakom stugbyn - upp på toppen har jag faktiskt aldrig varit, för som alltid i fjällen är den längre bort än man kan tro, men åtminstone en kort tur upp över trädgränsen hör till. 

Första dagen gick vi upp tillsammans med pappa och trots en del postcovid-flås och regnigt väder var det ett kärt återseende. Vi klarade oss med lite duggregn upp till raststugan, men väl där hällde det ner och det gjorde faktiskt ingenting alls att vår matpaus blev lite längre än planerat när vi fick börja elda i spisen eftersom trangiabränslet glömts kvar nere i stugan... Lagom tills vi skulle iväg igen lättade regnet, så bättre tajming kunde vi inte ha önskat oss! 

Efter matrasten meddelade Josef bestämt att han var färdig med fjällvandring, så han tog sin far och gick ner. Vi andra gick vidare, men bara en vända upp över trädgränsen för att se på kalfjället och sen ner igen via ravinen intill. 

Jag hade tänkt på att det hunnit gå tre år sedan vår förra fjällresa, men inte hade jag tänkt på att mina barn blivit tre år äldre. Jag fattade ingenting på morgonen när vi bestämde oss för att ta en Tjidtjaktur -  de klädde sig i lämpliga kläder, tog var sin ryggsäck och var klara minst lika snabbt som vi vuxna i sällskapet. Tänk, så lätt livet kan bli när man passerat småbarnsåren!