onsdag 3 augusti 2022

Årets Norge


I förhållande till hur många gånger jag varit till Norge har jag ändå tillbringat väldigt få timmar i landet - och i ett ganska begränsat område! Norska gränsen ligger bara en halvtimme från Vuoggatjålme och kanske tio minuter vidare från Guoletisjaure, så för det mesta brukar det bli en utflykt till andra sidan gränsen. Nån gång blir det en längre dagstur, kanske till Fauske eller till och med Bodö och Saltstraumen, men många gånger har det bara blivit en avstickare till Saltdal som ligger bara en dal och ett fjäll förbi gränsen. Så blev det även den här gången - efter vår regniga första utflykt till Guoletisjaure blandade vi om barnen så att vi fick med oss kusin Joar istället för Josef och så lämnade vi landet. Häng med!


En av orsakerna till att vi var nyfikna på Norge trots att vi inte hade tid att köra långt var att arbetet med Kjernfjellstunneln hade avslutats under de tre år som gått sedan vi var i trakten senast. Vi ville förstås se hur det blev. Tidigare gick en smal och slingrande väg på fjällsidan och även om vi aldrig kört den annat än sommartid har det alltid varit med andan i halsan - men det har också varit den mest storslagna vägsträckan jag kan tänka mig! Saknar den, men den finns kvar som cykelväg. Hade jag varit långtradarchaffis hade jag nog inte saknat den alls tror jag! 

(Den som hade hoppats på vackra bilder av norska landskap blir nog lite besviken nu, har jag på känn. Regnet var envist, molnen täta och dessutom har jag tydligen bara använt mobilkamera... så kan det gå.)


Vi körde i alla fall till Saltdal turistsenter och konstaterade att det kändes helt rätt att hållas inomhus efter förmiddagens regniga vandring. Annars finns det en stig i vackra Junkerdalsura med bland annat en hängbro som brukar vara en rolig bensträckare. Det är inte alltid man kan gå så långt mot Junkerdalen på grund av rasrisk, sist vi var där fick vi vända om ganska snabbt. Tänk ändå att det var det som var vägen innan tunneln och innan den slingrande vägen på fjällsidan! En trång dalgång med fjäll som skjuter upp på båda sidorna och en ständig rasrisk, särskilt vid snösmältning och efter regn. 


Nu blev det istället ett besök på Nordland nasjonalparksenter som vi aldrig hade varit inne på tidigare. Jag visste inte ens att det fanns ett konstgalleri där! Men det passade oss bra den här dagen - en vacker byggnad och en skön miljö. Under tak. Och en liten souvenirshop att spana in förstås. 


På väg hem gjorde vi faktiskt en avstickare till den lilla (lilla!) byn Graddis också - där finns en stugby och gissningsvis ett hus med bofasta, men inte mycket mer än så. Kul att ta en omväg dit i alla fall - jag hade ett vagt minne av att vi har åkt dit och köpt glass nån gång när jag var liten, men kom inte ihåg mycket av hur det såg ut. Och det var det, så snabbt inleddes och avslutades årets Norgeresa!


(Godis från Camp Polcirkeln också ett måste innan vi avslutade dagens utflykt.)

Inga kommentarer: