Villaliv

Så många gånger i sommar har vi suckat nöjt och kommenterat vilken tur det är att vi inte har någon sommarstuga, för vi trivs ju så bra precis just här. Vad jobbigt det skulle vara att hela tiden känna sig kluven mellan två platser! Visst verkar det trevligt och så, men här hemma saknas ju faktiskt varken projekt eller avslappning. Men ändå skulle det ju vara roligt att låta våra barn få uppleva lite villaliv - de stackars små österbottningarna som växer upp nästan helt utan. Samtidigt gick vi och funderade på att det skulle vara roligt att testa vårt nya tält - som rymmer hela familjen och ett helt tältmöte därtill - någon annanstans än hemma på gräsmattan. Den perfekta kombinationen blev att ringa pappas kusin Eivor och fråga om vi möjligtvis skulle kunna få campa på deras villagräsmatta! Det fick vi såklart, för de är snälla som få. 

Sagt och gjort, vi packade ihop oss och körde till Monäs! Förutom många andra fördelar ligger den dessutom på promenadavstånd från Humle, vilket var praktiskt eftersom Arvid hade ett endagsläger där på måndagen. Medan Arvid levde lägerliv roade vi oss med sånt man gör på en österbottnisk villa - vi rodde, åt, latade oss och simmade gång på gång trots iskallt vatten. Jag tror nästan det var det allra lyxigaste - att det var så enkelt att hoppa i, igen och igen och igen. Edvin, som var mest enträgen, badade nog 10-12 gånger på två dagar... han sa vid ett tillfälle med ett utomordentligt belåtet leende att "om jag inte kommer på vad jag ska göra så simmar jag". Och så gjorde han det. Himmelriket för en badsugen tioåring! Kan inte förneka att jag också tyckte det var ganska härligt med både kvälls- och morgondopp.

Söndagen var en riktig lyckträff när det gäller vädret, för solen sken och värmde på ett sätt vi verkligen inte blivit bortskämda med de senaste veckorna. Allt liksom glimrade i guld och musklerna slappnade av. Att bädda ner barnen med öppen tältöppning mot en fenomenal solnedgång var inte heller tråkigt. 

På måndagen hade vi lovat Edvin och Josef glass och för att inte vara tråkiga tog vi roddbåten och rodde över viken för att skaffa den. Ja, Edvin rodde oss (nästan) över viken! När han ville testa lovade jag snällt, men ganska skeptiskt, men aldrig kunde jag tro att han skulle vara så duktig på det! Han har ju liksom inte så mycket tyngd att lägga emot när vinden ligger på... Men envis var han och bra gick det! Det var först när vi redan kommit ganska långt som Matias fick ta över eftersom vinden friskade i så pass att vi inte riktigt kom oss framåt längre... 

Vi lade till vid Lillön, där vi händelsevis gick på bröllopsfest ganska exakt tio år tidigare! Då var Edvin en liten knubbis i ungefär samma storlek som kusin Abbe är nu. Det händer en del med en unge på ett decennium! 

När tisdagen kom var det dags för oss att åka hem - Arvid hade en fotbollsmatch i Kokkola, så han och jag skulle bara mellanlanda hemma och sen sticka iväg igen, men åt andra hållet. Vilken tur att vädret var ruggigt och grått så det var lättare att avrunda. Jag har fortfarande ingen egen stuga på önskelistan, men vi njöt verkligen av att få hänga där ett tag!

Den här sommaren har varit annorlunda på så många sätt, men för oss har den blivit ovanligt fin. Hur hösten blir vet ingen ännu, men det här sommarlovet har varit som en mjuk och skön filt att ta med sig in i en oviss hösttermin. Vi har nog aldrig känt oss ledigare! Ibland har jag satt mig ner och börjat googleplanera inhemska utfärder till Koli, Åbo eller Ähtäri, men så har jag hejdat mig och tänkt om. De två nätterna i tält och en natt på läger blev kanske våra enda borta-övernattningar i sommar och det är okej. Mer än okej! För annars hade vi nog fortsatt i flera somrar till och bara pratat om vår stående inbjudan till villan utan att komma till skott. Och det hade varit synd!