Ofef

Den senaste tiden har jag fått ålderskris. Inte för att jag själv blir äldre (även om jag blir det med blixtens hastighet), utan för att min lillknatte växer ur alla sina baby-egenskaper. Han håller på att bli stor! För att frysa tiden och skriva ner sånt vi alltid tror att vi ska minnas (och aldrig minns) - här kommer några av de saker han säger som får mitt hjärta att smälta lite extra just nu.

- Maten är färdig! (Bate e fäti!) Inte när maten är färdig att ätas, utan när han har ätit klart och vill tacka för maten. Logiskt!
- Josef han kan. (Ofef ha kan.) Han kan det mesta, om vi får tro honom själv. För oss som aldrig har haft några överdrivna kan själv-barn är det här något nytt. Kanske det är så med minstingen? Klart han kan det som bröderna kan...
- Det räcker. (Jäcke.) Även om han tycker om bus och skoj är jag väldigt imponerad av att han också kan säga till när det räcker. När han fått nog av ett skämt eller en lek säger han till Arvid, Edvin, sin mamma eller sin pappa att det räcker, och då är det färdigt med det. Det kan vara en bra life skill!
- Leka med Amanda. (Eka Manna) En synonym för att gå till dagis - för att leka med mosterpersonalen! Tänk, vilken tur man kan ha som har en moster som jobbar på ens avdelning.
- Min mamma! (Minna mamma!) Åh, som han använt det uttrycket på sistone! Samtidigt ger han mig en kram som kunde smälta en glaciär, gnäller för att komma upp i famnen, kniper mig i kinderna eller klättrar på mig när jag knappt har vaknat. Kan vara en av de bästa kärleksbetygelser som finns. Samtidigt som jag också lite, lite tycker att det är skönt att han har breddat sig till "minna pappa" också de senaste dagarna...

Och på bilden tar han en paus för att se på flygplan (fugkanen) som går ner för landning vid Alicantes flygplats. När vi gick upp till Castell de Santa Bárbara skulle han förstås gå själv. Förstås. Även om det var ganska svettigt också för folk med längre ben... Mer om det imponerande Castell de Santa Bárbara i ett annat inlägg!