Det blir som det blir

...och den här helgen blev inte så värst fantastisk. Till stor del beror det på att magsjukan som vi redan hade räknat ut kröp sig på helt lömskt och fällde vår "last man standing" (Arvid) flera dagar efter att vi trodde faran var över för denna gång. Vi hoppas i alla fall att det är samma sort, så att vi inte har ett nytt varv att vänta!

Redan före det var helgen ett lågvattenmärke på grund av allmän grinighet och oföretagsamhet (... som undertecknad inte alls varit oskyldig till). Dessutom hade jag verkligen sett fram emot att få komma ut till Överpurmo idag, men det blev förstås ingenting av det med magsjuka i familjen. Ju mer solen skiner, desto mer längtar jag till Purmoskogarna! Men till den här helgens försvar måste vi säga att vädret har varit toppen. Det är vår i luften! Och även om gårdagen mest bara trillade iväg (utan att någon ens var sjuk då), så lyckades jag faktiskt sparka iväg Edvin och mig själv ut till Fäboda idag. Det mest lyckade draget jag gjort den här helgen! (Eventuellt det enda lyckade draget, men det hjälps inte.)

Jag behövde frisk luft och skog, Edvin behövde tumistid med en förälder, så det blev en perfekt win-win. Det blev inte så långt vi gick, men vi kom oss åtminstone till Storsand och satte oss och åt matsäck på en klippa vid havet. Det var... skönt! Livsviktigt.