Den här sjuåringen blir firad med besked i år - i tre veckor! Förra lördagen firade vi honom grundligt i Spanien, idag hade vi släktkalas och nästa lördag bullar vi upp med barnkalas. Det känns kanske liiite väl utdraget, men jubilaren klagar inte. Tänk att ha en hel födelsedagsmånad!
Kalaset var jättetrevligt, gillar verkligen att hänga med min familj och släkt. Kalaset kom i rättan tid dessutom, för vi (jag!) behövde bryta av med något roligt. Både jag och andra i familjen är fortfarande trötta och sega efter resan, vilket jag inte riktigt hade räknat med. Visserligen hade vi en relativt aktiv resa, men jag skyller ändå mer på hemkomsten där semestern övergick i vanlig arbetsvardag på en timme för mig och bara lite mer för resten - vilket ju var betydligt mer extremt än vi hade räknat med!
Det har liksom inte funnits någon tid att landa förrän nu, och för min del blev det snarast ett magplask när det äntligen blev helg. Speciellt igår var jag en riktigt odräglig människa, en sån man helst inte vill möta i en mörk gränd och definitivt ingen jag själv skulle välja att umgås med. Jag försöker intala mig att jag inte plötsligt blivit en Dålig Människa och Usel Mor utan bara behöver sova ett dygn eller så, men det är lite svårt att tro på. Hoppas på en lugn och sansad vecka nu, så ska det väl bli folk av mig också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar